Stevens Sanningar

Fredag och nu är vi inne i underbara maj. En av årets bästa månader och den har dessutom startat urstarkt med underbart väder efter en vår som mest varit kall och ogästvänlig.

 

Förra helgen hade vi för ovanlighetens skull gäster här hemma. Jag tror att jag tidigare skrivit om att jag ofta känner en social utmattning efter mina arbetsveckor då jag träffar människor precis hela tiden i olika situationer där jag aldrig kan slappna av utan måste vara på tårna hela tiden. Det finns naturligtvis något sorgligt över det, att arbetet till viss del tar över hela ens liv.

 

Nåväl, vi hade bjudit hem vännerna Lotta, Stefan, Maria och Tommy. Det blev en underbar kväll med god mat, gott vin, allvarliga samtal, lätta samtal med massor av skratt och inte minst sällskapsspelet När då då.

 

 

Söndagen ägnades till allra största delen åt jobb. Hade ambitionen att för en gång skull komma i säng före midnatt, men det sprack precis som det spruckit resten av veckan. Det har ju för övrigt varit en speciell vecka med en helgdag mitt i. Ganska soft att få ha fredagskänsla både i tisdags och idag. Om jag någonsin skulle jobba deltid, då vore nog onsdagar optimala att vara ledig.

 

Under tisdagskvällen, när det var valborgsmässoafton, åkte jag till firandet i Stallarholmen eftersom min älskade fru skulle sjunga där tillsammans med kören hon är med i. Det var mysigt och jag träffade ett par f.d. elever från en tid som ligger väldigt långt borta numera. Dels träffade jag Sara som jag hade i min klass på Fogdö skola 1998-2001. Jag har alltid tyckt oerhört mycket om Sara och hennes tvillingsyster Malin. Dels träffade jag Amandus som jag aldrig undervisat, men som var elev i Stallarholmsskolan när jag jobbade där. Jag älskar att träffa f.d. elever och jag har lärt mig så mycket av just detta, att träffa elever när de blivit vuxna. Det har jag nytta av i stort sett varenda dag i mitt jobb.

 

 

Det har varit mestadels en riktigt bra vecka i skolan. Under tisdagseftermiddagen hade vi i ett samarbete med Polisen ordnat med ett hundsök i skolan med fokus på narkotika. Jag ska inte sticka under stolen med att vi har en hel del problem med droger bland våra elever och det gör så oerhört ont i mig att de hamnar i den skiten. Några droger hittades emellertid inte och det förvånande mig inte. Vi tror inte att eleverna hanterar sina varor inne i skolan, men det är ändå en viktig signal som vi skickar att vi inte heller i fortsättningen vill se detta i skolans lokaler.

 

 

Under veckan har jag hunnit med ett gäng medarbetardialoger och även om samtalen tar lite olika vägar, är de alltid intressanta och aldrig slätstrukna. Vi är på väg att avsluta vårt nionde läsår sedan skolan startade och jag har varit rektor hela tiden förutom under de första sju månaderna. När jag zoomar ut och tittar på verksamheten kan jag verkligen vara stolt över vad jag och alla mina medarbetare har skapat tillsammans. Vi är långt ifrån fläckfria och vi har stora utmaningar, men jäklar vilket bra jobb som görs dag efter dag efter dag av dedikerade medarbetare. Det som imponerar mest på mig är förhållningssättet gentemot elever som av olika skäl mår dåligt eller inte passar in i det gängse formatet skola, vi kallar det förståelse och bemötande.

 

Här hemma växer valparna och de blir fem veckor på söndag. Om tre veckor är de redo att flytta och som vanligt kommer saknaden vara stor samtidigt som det är skönt. De sista veckorna innan de flyttar kräver de väldigt mycket av oss, därav den dubbla känslan. Grundtipset i nuläget är att vi ska behålla en av tikarna för att säkra framtidens fortsatta avel.

 

 

Dags att avsluta och önska en trevlig helg. Jag bjuder på en låt idag som innehåller en textrad som jag hade velat skriva eftersom jag upprepar något åt det hållet varje fredag i mina fredagsuppdateringar. Jocke Bergs ord lyder så här:
Var lite lite snällare än du måste vara nu!