Stevens Sanningar

Redan den sista fredagen i juni och det har vänt mot mörkare tider. Det var en deppig inledning på veckans fredagsuppdatering, men så deppigt är det ju inte. Vi har (nästan) hela härliga sommaren framför oss.

 

Finns egentligen inte mycket att säga om den senaste veckan. Älsklingen jobbade natt både midsommarafton och midsommardagen. Vi hann i alla fall med lite firande under dagen med traditionell midsommarmat, dvs i vårt fall sill, prinskorv, köttbullar, ägghalvor, lax m.m. Dessutom fick jag njuta av en av mina absoluta favoriter. Matjessill med brynt smör, brödkrutonger av kavring samt ägg och lök. Det är bland det godaste jag vet 😋

 

 

Förutom god mat blev det inte något midsommarfirande värt namnet, men jag överlevde naturligtvis helgen ändå. Det är baksidan för min fru som är sjuksköterska att hon behöver jobba vissa storhelger. Hon jobbade även nyårsafton senast, men det där jämnar ut sig i längden.

 

I måndags var jag på ett årsmöte... Jag har varit på oändligt många årsmöten, framförallt inom idrottsrörelsen. Det kanske mest dramatiska årsmötet var i mitten av 1990-talet då jag var valberedningens kandidat till en styrelsepost i Svenska Ishockeyförbundet. Det gillades inte av Stockholms Ishockeyförbund som hade en egen kandidat till platsen. Som jag minns det var det inte så viktigt för mig att ta plats i den styrelsen där och då (jag var ju samtidigt aktiv som domare på elitnivå), men jag hade många bakom mig i den kandidatur jag ändå sagt ja till. På den tiden, jag vet inte hur det är nu i dessa dagar, kunde det ske informella förhandlingar på natten inför årsmötet. Vi träffades alltid dagen innan då det hölls ett förmöte och det var i allmänhet där som de tuffa debatterna hölls för att årsmötet sedan skulle löpa på lite smidigt och signalera lugn och ro i rörelsen inför mediabevakningen.

 

Nåväl... den där nattens samtal och "förhandlingar" innebar att jag drog tillbaka min kandidatur till förmån för Stockholms Ishockeyförbunds kandidat. När det var dags för själva årsmötet så rullade allt bra så som det ofta gör. När det var dags för diverse val och dags att välja nya styrelseledamöter meddelade valberedningens representant vilka som föreslogs till styrelsen. Mötesordföranden Ingemar Josefsson (f.d. borgarråd och riksdagsman) lyssnade väl inte riktigt utan läste från sitt manus han fått dagen innan.

- Vi har hört valberedningens förslag och till styrelseledamöter för en tid av två år föreslås Stephan Eriksson, .........

Det rättades naturligtvis till, men så nära har jag aldrig, förr eller senare, varit att bli invald i ett specialförbunds styrelse.

 

Tillbaka till i måndags. För några veckor sedan blev jag kontaktad av valberedningen för handbollsklubben Eskilstuna GUIF. Efter några samtal fram och tillbaka samt tillhörande funderande och överväganden beslutade jag mig för att stå till valberedningens förfogande. I måndags var det som sagt årsmöte och då valdes jag in i styrelsen. Det blir min fjärde idrott där jag kommer att arbeta som förtroendevald. Tidigare har det varit fotboll, ishockey och golf.

 

 

Jag är ju fostrad i en anda av att engagera mig ideellt inom idrottsrörelsen och jag brukar säga att jag gjort mina skift och mycket mer därtill. Nu är det emellertid ganska längesedan jag hade något engagemang och egentligen har jag väl inte tid. Samtidigt var det här kittlande utifrån att jag blivit så förälskad i handbollssporten (som åskådare och supporter till GUIF) de senaste 15 åren. Dessutom har jag enormt stort förtroende för klubbens (nu omvalda) ordförande Björn Frössevi som jag känner sedan tidigare. Det blir en spännande resa och vi får se vad jag kan bidra med för kompetenser och erfarenheter.

 

Veckan på jobbet har varit hyfsat lugn. Jag lägger mitt största fokus just nu på att få alla tjänster till hösten på plats och det ser bättre ut än vad det brukar göra vid motsvarande tid. Vi är också mitt uppe i en rekryteringsprocess av ny skolkurator. De senaste dagarna har vi haft flera bra samtal/intervjuer med väldigt kompetenta kandidater.

 

En bra träningsvecka, trots ont i knät. Jag har sprungit 2,4 mil sedan i söndags med 9 km som längsta sträcka. Snart klämmer jag milen och det var flera år sedan senast...

 

I onsdags unnade jag mig att åka till Vaggeryd som ligger några mil söder om Jönköping. Det var trav på agendan och min häst Casper For Cash startade i ett lopp med 110 000 kr i förstapris. Han blev stor favorit i loppet efter att ha gjort en strong prestation senast då han var tvåa i TIngsryd. Tyvärr var han inte lika snabb från startmomentet som han brukar vara och vår förhoppning om att han skulle ta ledningen byttes ut mot att han fick gå i det som kallas dödens, dvs positionen utvändigt om ledaren. Han höll bra, gjorde ett bra lopp men det räckte "bara" till en fjärdeplats. Jag var verkligen inte missnöjd och jag hade en underbar kväll i den småländska solen och njöt av varje sekund med fantastiska hästar, fina vänner tillika delägare i Casper och härliga aktiva (tränare, kuskar och aktiva).

 

 

Nu vill jag passa på att önska just dig en trevlig helg! Hoppas du anammar min stående önskan om att vara snäll och göra goda handlingar. Världen behöver mer kärlek och mindre hat.