Stevens Sanningar

Tillbaka i gängorna med en fredagsuppdatering på rätt dag. I och med att jag skrev i söndags finns inte så jättemycket att rapportera, men jag har något väldigt roligt (för mig) att berätta.

 

I måndags var jag till gymmet för första gången sedan någon dag innan dess att jag opererades den 28 september. Nästan fem månader utan någon som helst fysisk träning alltså. Det var en lyckokänsla utan dess like även om jag måste börja lugnt, dels för att jag av förklarliga skäl är otränad men också för att jag inte vet hur det kommer att fungera med inkontinensen när jag tränar. Det blev 30 minuter på cykeln i ett moderat tempo (landade på dryga 13 km) men framförallt var jag igång.

 

Gymbesöket i måndags följdes av nya träningspass på samma ställe tisdag, onsdag och torsdag. I tisdags och onsdags sprang jag, något jag inte gjort på ännu längre tid pga mina tidigare hälsenebekymmer. Ingen särskild träningsvärk i onsdags, men i torsdags vaknade jag upp och var nästan ledbruten varför det blev cykling igen under torsdagskvällen. Det bästa av allt var att urinläckaget var minimalt och med lätthet samlades upp av den typen av skydd jag använder för närvarande. Jag är enormt tacksam över att den medicin jag fått fungerar så bra.

 

 

Under dessa dagar i februari är det exakt 30 år sedan som jag var med och dömde ishockeyturneringen i OS i Lillehammer. Det är naturligtvis min peak under min långa och framgångsrika (så ödmjukt tacksam 🙏🏼) ishockeydomarkarriär. Just den här dagen för 30 år sedan dömde jag kvartsfinalen mellan Canada och Tjeckien. Den spelades i Fjellhallen i Gjøvik. Jag dömde två matcher där under OS-turneringen och det speciella med den hallen var att den låg insprängd i ett berg. Otroligt spektakulärt. Här nedanför ser ni ingången till hallen.

 

 

OS var ju ett äventyr på så många sätt och jag är ledsen att digitalkameran inte fanns i var mans hand på den tiden. Som minne har jag ett antal vanliga fotografier av varierande kvalitet, till exempel det här när Kungen, Drottningen och Prins Carl Philip gör vågen under en av Tre Kronors hockeymatcher.

 

 

Nu är vi i slutet av februari och det är så tydligt hur ljuset börjar återvända vilket gör väldigt mycket för mitt välmående. Det har varit en lång vinter och vis av hur det varit många gånger de senaste åren kan det bli mer innan våren är här på riktigt. Ljuset kan emellertid ingen ta ifrån oss.

 

Nu önskar jag alla en trevlig helg och jag gör det med förhoppningen att du är snäll och gör bra saker.