Stevens Sanningar

Här kommer en sammanfattning av mitt 2024. Ett år, som precis alla andra år, har bjudit på ups and downs. Precis som med mina fredagsuppdateringar skriver jag mest för egen del, men att också göra det publikt gör dels att jag verkligen kommer till skott och skriver, dels så kanske jag kan komma med någon klok tanke eller inspirera någon annan att också börja skriva.

Strax före årsskiftet 23/24 fick jag en medicin utskriven mot mina inkontinensbesvär som drabbat mig som en komplikation efter en prostataoperation jag gjorde i slutet av september -23. Medicinen hade oväntat bra verkan och successivt kunde jag börja leva ett vanligt liv. Den enda begränsningen ärr att jag alltid behöver ha inkontinensskydd som en säkerhetsåtgärd, men jag är aldrig orolig för att det ska igenom och dränka kalsonger och byxor, så som min verklighet hade varit under perioden oktober-december.

 

Hur kan det vara tillåtet med smällare och fyrverkerier? De skapar så mycket lidande för både vilda och tama djur. Om nu fyrverkerier ska få finnas, hur svårt ska det vara att tillverka tysta fyrverkerier? Kanske jättesvårt, men då återstår bara att förbjuda skiten.

 

I slutet av januari var vi i Berwaldhallen och tittade på en konsert med Magnus Uggla där han uppträdde tillsammans med Arméns musikkår. En helt magisk föreställning.

 

 

 

Det var i stort sett varje vecka, måndag till fredag från tidig morgon till sen natt, dessutom kryddat med i stort sett jobb alla söndagar. Helt galet vad mycket jag jobbat i mitt liv, inte så mycket med kroppen, däremot med knoppen och enorma volymer med tid.

 

Under februari var det prick 30 år sedan jag deltog som ishockeydomare i OS som 1994 avgjordes i Lillehammer. Min absoluta höjdpunkt från min domarkarriär. Tänk vad fort 30 år ändå kan gå, det känns som om det bara var "några år sedan".

I februari var jag på gymmet för första gången sedan i september -23, strax innan jag gjorde min operation. Tisdagen den 20 februari sprang jag för första gången på nästan ett år. Innan operationen hade jag nämligen hälsenebesvär som gjorde att jag var förvisad till cykling om jag ville träna kondition. Det var sådan lycka att återigen kunna springa och sedan har jag fullföljt med regelbundna träningspass på gymmet resten av året.

 

Hänger ihop med att jag fick livet tillbaka. Två veckor efter min prostataoperation i september -23 hade vi en weekend i Stockholm inplanerad. Vi åt på den italienska restaurangen Florentine vid Medborgarplatsen och skulle därefter gå på Biblioteket Live och dansa. Kvällen blev en katastrof och jag var bokstavligen helt nerpissad innan vi hunnt äta hälften av vår mat. Det var bara att glömma den kvällen och så snabbt som möjligt bege oss tillbaka till hotellet. Den 8 mars gjorde vi om kvällen som blev ett haveri den 13 oktober 2023 och den här gången blev det en oerhört rolig succékväll och revanschen var ett faktum.

 

 

Årets Quiz
Jag fick möjlighet att hålla i två quiz under året, båda i anslutning till den populära pianobaren i Stallarholmen som arrangeras en gång i månaden. Dels ett melloquiz i mars i anslutning till att melodifestivalens final skulle avgöras, dels några dagar före jul då julen sjöngs in i pianobarens regi. Jag gillar verkligen att göra quiz och de kändes uppskattade vid båda tillfällena.

Årets Återkomst 1
En plats som betyder jättemycket för mig är Stora Brännbo i Sigtuna. Där hade vi stora delar av min rektorsutbildning förlagd, bland annat examensinternatet. Där har jag också läst en fortbildning för rektorer för ett par år sedan. Nu återkom jag dit för att delta i en alumniträff för rektorer som gått rektorsprogrammet på Uppsala Universitet och det var två väldigt givande och roliga dagar.

 

 

...firades som vanligt hemma hos oss tillsammans med barn och barnbarn och traditionsenligt började vi ute i skogen. Påsken är min favorithögtid och startskottet för den bästa delen av våren.

 

 

Vi hade nätt och jämnt vinkat av våra gäster på påskdagen innan det var dags för vår bedlingtonterrier Ellen att sätta igång sitt valpfödande. Innan allt var klart hade det kommit ut fem enormt söta och välmående valpar, två killar och tre tjejer.

 

 

Årets Kulturupplevelse 2
Den 9 april tog vi tåget upp till Stockholm för att se samtidsanalytikern, filosofen och stand-up-komikern Klas Hallberg på Oscarsteatern. Det var en födelsedagspresent från älsklingen och det blev en rolig kväll med mycket skratt och en hel del tänkvärda saker att ta till sig.

 

 

Den 27 mars fick jag äntligen spela padel igen. Så när som på en dag hade jag inte gjort det på ett halvår, även det på grund av min inkontinens. Jag var chanslös mot Fredrik, men det gjorde ingenting. Det viktiga var att jag fick spela igen.

 

 

Årets Spelkompisar
Vid åtminstone tre tillfällen under 2024 har vi träffat vännerna Lotta, Stefan, Maria och Tommy. Vi har varit hemma hos varandra där vi ätit, druckit och framförallt spelat sällskapsspel tillsammans. Det har verkligen varit supertrevligt.

 

 

Årets Kock
VI hade ett på alla sätt underbart dygn på Yasuragi Spa i början av maj. Den absoluta höjdpunkten var kocken Rikard som tillagade vår Teppanyakimåltid. Inte bara en oerhört duktig kock utan även en entertainer av högsta klass. Jag la ut ett klipp på SoMe som blev viralt hundratusentals likes bara inom ett par dygn.

 

 

 

Jag blir lika glad varje år när vår fina rhododendron på husets framsida blommar. I år blommade den tidigare än vanligt och såg ut så här.

 

 

Jag har under många år velat åka upp till Boden för att ta del av deras midnattstrav som de alltid arrangerar lördagen före midsommar. I år gjorde vi slag i saken och hade några toppendagar i Luleå och Boden. Fredagskvällen när vi kom fram fick vi följa med potentater och aktiva inom travet ut på en jättemysig kryssning i Luleå skärgård. På lördagen var det första tävlingar där Bodentravets chef David Zimmer ordnade så att vi fick följa tävlingarna från en VIP-lounge. På kvällen, eller snarare natten, gjorde vi som "alla andra" och drog ut till nöjesetablisemanget Farmen. Där var det full fart och det blev en jäkla rolig natt med många härliga människor. Häftigast av allt var ändå att uppleva riktig midnattssol. Selfien här nedanför har jag tagit kl 01:00 i Luleå city.

 

Årets Ideella Engagemang
Under slutet av våren blev jag kontaktad av valberedningen i handbollsförening Eskilstuna GUIF. De ville ha in mig i styrelsen och efter visst funderande tackade jag ja till en styrelsepost. Den 24 juni avhölls årsmötet och det har varit ett första spännande halvår i GUIF-styrelsen.

 

 

Årets Travutflykt 2
Den 26 juni skulle min delägda travhäst Casper For Cash starta i Vaggeryd i Småland och jag tog bilen och åkte de 35 milen (enkel resa) ensam för att se Casper tävla. Han var favorit på V86-spelet men den här kvällen räckte hans prestation bara till en fjärdeplats.

 

Årets Sommarsemester
Som vanligt planerade vi in en dryg veckas sammanhållen semester under sommaren. Mellan den 5-14 juli hann vi med att besöka Oskarshamn, Falkenberg och Göteborg.

 

Vi är ju vana att boka diverse saker och det är ytterst sällan det fallerar, förutom tåg som oftast fallerar utan vår egen förskyllan. När vi anlände till Oskarshamn hade vi missat att bekräfta vår hotellbokning och vi stod utan boende i en stad som samma helg skulle arrangera sin musikfestival Latitud157. Med stort lösningsfokus lyckades vi till sist lösa ett boende centralt i staden, men det var några svettiga minuter innan det löste sig.

 

I Oskarshamn bor numera våra vänner Magnus och Helena. De har flyttat dit från Gävle och det var hur mysigt som helst att träffas igen. Vi var hos Magnus och Helena både fredag kväll och söndag kväll. Oskarshamn verkar för övrigt vara en toppenmysig stad och vi förstår verkligen att Magnus och Helena trivs där, i sitt hus bara ett stenkast från havet.

 

 

En starkt bidragande orsak till att vi landade i Oskarshamn just den här helgen var deras musikfestival Latitud 157. Framförallt skulle det bli ett utmärkt tillfälle att ännu en gång se en spelning med Sven Ingvars. Vädret var underbart och vi var på plats i god tid för att få en plats längst fram närmast scenen. Sven Ingvars levererade som vanligt och det gjorde även Darin som uppträdde efteråt. Satan i gatan vilket fullblodsproffs han är. Sedan såg vi även The Wannadies med underbara Pär Wiksten som frontman. Det var för övrigt en enormt välordnad festival.

 

 

Under de senaste 4-5 åren har vi alltid sett till att under semestern kunna ta en sväng förbi travtränaren Johan Untersteiners gård. Eftersom den ligger utanför Halmstad passade det bra under vårt stopp i Falkenberg. Där på Drömgården, som Johans gård passande nog är döpt till, bor och tränas vår häst Casper For Cash och det blev en mysig gosstund med honom och han fick mumsa i sig ett par kilo morötter.

 

 

Under vår vistelse i Falkenberg hade vi planerat in ett besök på Vallarnas friluftsteater för att se farsen Korvfabrikatören. Det är alltid lika mysigt på Vallarna och föreställningen var exakt så rolig som farser brukar vara.

 

 

Jag visste att älsklingen hade ordnat en överraskning till mig i Göteborg, men inte vad. Det kunde inte ha varit en bättre surprise, det var nämligen Lars Winnerbäcks konsert i Trädgårdsföreningen. Vi var där i så god tid att vi lyckades få en plats i andra raden nedanför scenen och konserten var magisk i en lika magisk kväll som badade i solsken.

 

 

 

Årets Picknick
Minst en gång varje år tar vi våra cyklar och beger oss till en mysig ekbacke några kilometer hemifrån dit vi har med oss lite gott att äta och dricka. Det här året blev det av i mitten av juli och det är så mysigt och fridfullt att ligga på en filt och följa solnedgången.

 

 

Tillsammans med Fredrik och hans familj åkte vi till Åkers Bergsslag och besökte bland annat naturreservatet i Kalkbro, Skottvångs gruva samt utsiktstornet vid Stenhuggarmon beläget utefter Sörmlandsleden. Det är verkligen underskattat att turista på hemmaplan.

 

 

Jag var på ganska mycket trav under året, oftast på Solvalla eller Sundbyholm. Sista helgen i juli begav jag mig ensam i bilen till Halmstad där Untersteiners anordnade hästägarfest på travet och passande nog skulle "Casper" starta den kvällen. Det blev succébetonat eftersom Casper, för dagen körd av pappa Untersteiner, vann sitt lopp och det blev ett härligt firande. Jag sov över hos vänner och körde de dryga 50 milen hem igen dagen efter.

 

 

Ännu en underbar överraskning från älsklingen. Vi drog iväg ett par dagar mot för mig okänd destination som snart skulle visa sig vara Uppsala. Där hamnade vi på kvällen i den mysiga parken Parksnäckan och vi skulle se Viktor Norén och hans band. Wow! Vi har ju blivit helt sålda på Viktor och Gustaf Norén de senaste åren och nu fick vi se Viktor ensam. Det var helt enkelt skitbra rakt igenom!

 

 

Det var ju OS i Paris. Ett arrangemang som verkligen blev superlyckad och även för Sverige blev det succébetonat. En av de lysande svenska stjärnorna var pingisliraren Truls Möregårdh. Jag hade koll på honom innan, men han bara borrade sig in i mitt hjärta. Han gick till singelfinal efter att på vägen ha slagit ut den kinesiska världsettan. I finalen blev det förlust, men jag tycker ändå att hans insats var bragdbetonad i den enormt stora globala idrott. I mina ögon är Truls förutom en grymt bra bordtennisspelare också en väldigt spännande individ som jag har en lyster och utstrålning omkring sig som gör att man bara vill ha mer av honom.

 

 

Ja, det gjorde stavhopparen Mondo Duplantis under OS i Paris. Att han skulle vinna guldet var ju sannolikt, så överlägsen är han i sin gren sedan några år tillbaka. Ändå blev Pariskvällen magisk i och med att han även lyckades höja sitt eget världsrekord i sitt tredje och sista försök på 6,25 meter. Att vinna OS-guld är stort, att samtidigt slå världsrekord är overkligt stort.

 

 

Den upplevde vi på hemmaplan. Det har under fyra-fem år arrangerats en visfestival i Stallarholmen och sedan några år tillbaka har den varit förlagd till sjösidan vid Mälsåkers slott. Trots att det alltid varit jättebra artister hade vi inte tidigare varit där av olika anledningar, men framförallt har det väl inte passat in i våra respektive agendor. I år gjorde vi slag i saken och var där åtminstone en av de två dagarna. Vi såg bland annat Lisa Nilsson och Staffan Hellstrand vilka båda två motsvarade våra ganska högt ställda förväntningar. Kul också att träffa diverse vänner som vi inte ser så ofta numera.

 

 

Den kan man i någon mening anse ha brutit ut i Malmköping och vi i skolan hamnade i centrum för medias intresse. Fakta var att varg(ar) observerades i den tätbebyggda delen av Malmköping, inte långt ifrån där vår skola är belägen. Dessutom fanns det ett flertal observationer i det skogsområde dit vi ofta förlägger olika aktiviteter, framförallt kopplade till idrottsämnet. Jag beslutade, med stöd av länsstyrelsens rovdjursexpert, att tillsvidare skjuta upp alla aktiviteter i nämnda område vilket inkluderade även Sörmlandsleden där vi hade klasser som skulle ut och vandra. Precis i glappet när vi hade tagit beslutet var en klass i området och tränade orientering och några elever i årskurs 6 hamnade i närkontakt med minst en varg. Det var aldrig någon hotfull situation, men detta drog hela mediasveriges blickar mot vår skola där jag och min biträdande rektor Ola fick lägga mycket tid på intervjuer med tidningar, radio och TV.

 

 

Kryssningsfartyget Birka som vi åkt med sååååå många gånger och upplevt såååååå mycket roligt på sattes återigen i trafik, numera ägd av Viking Line och Gotlandsbolaget. Rederiet som tidigare 'gde båten kastade in handduken och sålde den några månader in i pandemin och sedan dess har hon mestadels legat vid kaj i Mariehamn. Under senvåren började hon åter trafikera Åland, men även Gotland och som tidigare ett stort antal längre kryssningar både norrut och söderut längs den svenska kusten samt till de baltiska länderna och Polen. I mitten av september åkte vi på ett nöjesdygn och hade så jäkla roligt och det kändes väldigt fint att få kliva ombord på Birka igen, numera med tilläggsnamnet Gotland.

 

I början av oktober var vi på Scalateatern och såg Svenska Revyn som är uppförtd av Henrik Dorsin, där han kompletteras på scenen av Vanna Rosenberg och Johan Ulvesson samt en orkester. Briljant humor kort och gott!

 

 

Vi försöker skapa oss möjlighet att åka på en solsemester varje år och liksom förra året gick vår solsemester till ön Sal i Kap Verde. Det blev en kanonvecka med idel sol, värme och bad på dagarna och allmänt mysigt häng och helt okej mat på kvällarna. Tänk vad en sådan vecka fyller på energidepåerna.

 

 

I månadsskiftet oktober-november hade jag och älsklingen ordnat varsin överraskning till varandra i stort sett samtidigt. Utan att vi behövde avslöja vad det var för kvällsaktiviteter som stod på menyn så gick det utmärkt att synka våra planer, i synnerhet som de skulle utspela sig i Stockholm. Jag var först ut med min överraskning och då hamnade vi på Cirkus för att se Pernilla Wahlgrens show Happy Ending. Vi såg hennes föregående show och blev helt begeistrade. Vi har gått från att rynka på näsan åt Pernilla till att vara riktiga fan av henne. Hon är så jäkla bra och jag älskar hennes självdistans. Den här showen var också dunderbra och Helena var supernöjd med att hon överraskades av just denna show.

 

 

Två kvällar senare hamnade vi på Rival vid Mariatorget. Gissa vilka som uppträdde där? Jo, Sven Ingvars! Nu var det min tur att blir glatt och positivt överraskad och vi hade verkligen en toppenkväll. Uppträdandet kryddades av att Niklas Strömstedt gästade och sjöng Byns enda blondin som han har skrivit åt bandet.

 

 

Under året släpptes biljetter till två konsertevent nästa år som vi inte vill missa. Dels Kent som kommer att spela på Tele2 Arena (som nog är omdöpt nu... 🤔) i mars och dels Håkan Hellström som spelar på Ullevi i juni. Vi lyckades ganska smärtfritt ordna biljetter till båda och Kent blir ju första gången vi för uppleva live.

 

Årets Julgran...
...såg exakt likadan ut för femtonde året i rad. Nåja, vi klär den väl aningen olika från år till år, men granen är densamma, tillverkad av plast och inköpt 2010.

 

 

Årets Dråpslag
Skolan där jag arbetat som rektor i snart nio år ska överlämnas i kommunal regi och jag har tackat nej till uppdraget att fortsatta vara rektor i skolan när den övergår till kommunal huvudman. Det har ingenting att göra med att jag inte vill jobba kommunalt, det har jag mestadels gjort och det gör jag gärna igen, men jag är orolig för att det inte blir så bra förutsättningar som jag önskar ha för att leda skolan på det sätt jag tycker är det bästa. Jag har stretat emot detta beslut allt vad jag har kunnat, men måste självklart av lojalitetsskäl böja mig för beslut som våra styrelser anser vara det bästa. Nu är planen att ge järnet hela vårterminen och avsluta med flaggan i topp, men saknaden efter eleverna, medarbetarna och faktiskt orten Malmköping kommer att bli enorm. Jag har tagit så många till mitt hjärta och jag har varit en pusselbit av många som gjort att vår skola lyckats göra oerhört stor skillnad för så många elever.

 

 

Ju äldre man blir, desto fler människor i ens närhet lämnar jordelivet. Det är svårt att veta var jag ska dra gränsen när jag vill nämna några människor i ett sånt här sammanhang. Jag gör ändå ett försök och skriver några rader riktade till fyra personer som lämnat oss under 2024 och som jag aldrig kommer att glömma.

 

 

 

 

 

 

Nu önskar jag alla ett riktigt fint 2024 och gör det med samma budskap som jag alltid brukar avsluta mina fredagsuppdateringar med. Var snäll mot andra människor och gör goda handlingar! Oavsett om det är i det riktiga livet eller om det är i kontakter i låtsaslivet på sociala medier. Hat och osämja finns det redan alldeles för mycket av i vårt samhälle, vi behöver alla bli snällare, mer toleranta och generösa med ord och meningar som får andra människor att växa.