Fredagsuppdatering 27 april 2018
Sista fredagen i april och mindre än två månader till midsommar. Det har varit trögt med våren, men slutet av förra veckan med tillhörande helg var magiskt bra. Fint väder betyder så otroligt mycket för mig och det är ganska snabbt som det blir en standard vilket gör att besvikelsen är enorm när vädret blir normalt igen. Om jag fick välja skulle det vara varmt och soligt jämt. 365 dagar om året!
I måndags sprang jag för första gången på nästan fem veckor. Jag hade känt mig skapligt bra i vaden några dagar och tänkte lufsa fem kilometer i väldigt moderat tempo. Efter fyra kilometer var jag tvungen att kliva av bandet och just nu känns löpning långt borta vilket gör mig både ledsen och besviken. Jag har dessutom haft förnyade bekymmer med min armbåge. Trots att det mest är skit med mig så har jag fått ihop sju träningstillfällen. Det blir nästan uteslutande cykel och styrketräning på gymmet för närvarande, jag har till exempel cyklat tre mil ikväll. 93 träningspass hittills i år jämfört med 89 vid samma tid förra året.
I lördagskväll tog jag och älsklingen bussen in till Mariefred och åt middag på Slottspaviljongen. Vi älskar den restaurangen där det alltid är fin miljö, skön stämning, bra meny med massor av olika valmöjligheter, i allmänhet perfekt service (det märktes dock att det var några nya säsongsarbetare som ännu inte blivit varma i kläderna den här kvällen), god mat och bra priser. Vi tog bussen dit och hem vilket är helt klockrent.
På jobbet har det tuffat på. En till stora delar väldigt bra vecka även om jag haft en oerhört svår sak att hantera. Vårterminen är oerhört stressig för både elever och lärare vilket inte känns helt bra. Jag har mycket tankar kring det och någon gång kanske jag skriver en blogg om min syn på detta. Jag inbillar mig nämligen att det inte skulle behöva vara så. Arbetsveckan innehöll dessutom ett besök av Skolinspektionen som gör en kvalitetsgranskning hos oss hur vi jobbar med undervisning om källkritiskt förhållningssätt inom svenska och samhällskunskap.
I veckan träffade jag Emil på Willys i Strängnäs. Emil var "helgbarn" hos oss mellan åren 2000-2010, från det att han var åtta år tills han hade fyllt 18. Den resa Emil har gjort är obeskrivlig och jag tror att vår familj haft ett ganska stort finger med i spelet då han var hos oss varannan helg under drygt tio år. Förutsättningarna var av olika skäl kanske inte de bästa, men Emil har förvaltat sitt pund alldeles ypperligt och idag kör han en stor lastbil helt på egen hand. Visst har vi kontakt via Facebook, men det var fint att träffa bästa Emil irl. Det är alldeles för sällan numera. Jag vill förtydliga att Emil hade det bra hemma, men jag tror att det vi kunde ge honom ytterligare en dimension än vad som är möjligt som ensamstående mamma.
Jag avslutar ju alltid mina fredagsuppdateringar med uppmaningen att ni ska vara snälla mot varandra. Självklart har jag läst boken Konsten att vara snäll av Stefan Einhorn och jag ramlade dessutom över en artikel om snällhet och ledarskap där det slås fast att det naturligtvis inte finns något motsatsförhållande. Läs här >>
Trevlig helg och som skrivits här ovan, var snälla mot varandra!
//Steven :-)