Sverige gör medaljmässigt sitt näst bästa vinter-OS i modern tid genom att ta elva medaljer fördelat på fem guld, två silver och fyra brons. Ändå känns det inte som att det varit maxflyt, skidskyttedamerna och de kvinnliga alpina åkarna har ju underpresterat. Vi har också haft ett ganska stort antal fjärdeplatser.
Igår tog Andre Myhrer brons i slalom efter en hejdlös uppåkning i andra åket. Han låg nia efter första åket men vågade ge järnet i andra åket. Därför blev jag lite trött på Stig Strands snack att han kunde ha vunnit utan sin lilla miss strax efter mitten av åket. Med den ursinniga satsning som Myhrer gjorde är det självklart att det blir några småmissar också och den typen av spekulationer är ointressanta. Noterbart är också att det måste finnas någon rättvisa i världen när Andre med fem hundradelars marginal fick sitt brons efter att ha missat samma medalj för fyra år sen med blott tre hundradelar.
Idag fick vi vår sista medalj i detta OS då den fantastiska skidlandslaget satte punkt genom Johan Olssons brons. Femmilarna var ju förr något av mästerskapens höjdpunkt när det fortfarande var intervallstart. Nu är det ett sömnpiller i 49 km och sedan en ganska tråkig spurtuppgörelse som är över på några sekunder. Johan Olsson är en otroligt duktig klassisk åkare och det var ingen jätteskräll att han var med i toppstriden. Fantastisk också att han fått sitt genombrott så sent i karriären, han är trots allt i 30-årsåldern och nu åker han hem med ett guld samt två brons. Stort! Lite skymundan fick vi faktiskt in tre åkare bland de nio bästa och även detta är ju ett styrkebesked så gott som något annat.
