Fredagsuppdatering 25 maj 2018
Fredag som faktiskt övergått till lördag när jag börjar skriva på min fredagsuppdatering. Det skulle kunna bli en lång uppdatering, men vi får se var det hamnar. Exakt när jag skriver den här inledningen vet jag inte eftersom jag går ganska mycket på känsla om vad jag ska avhandla.
Vi börjar med det lättaste. En kanonbra vecka i skolan. Mycket positivt som händer just nu och jag ser väldigt optimistiskt på nästa år. Den här veckan har dessutom innehållit ett besök av en rektor från en indisk skola och det var verkligen både trevligt och intressant. Jag känner mig inte särskilt bekväm med att prata engelska, men det gick alldeles utmärkt utifrån mina egna förutsättningar. Det är emellertid ett utvecklingsområde.
Tränat har jag gjort litegrann (fyra pass), men tyvärr är min kropp tämligen paj. Jo, jag fattar att jag kanske får skylla mig själv som tränat för mycket och för hårt sett till vad min kropp klarar av. Hälsenan omöjliggör i stort sett löpning (även om jag sprang idag), jag har andra fysiska åkommer och häromdagen hittade jag dessutom en knöl på axeln som verkar vara artros i AC-leden vilket känns ganska nedslående. Det ser exakt ut som på bilden och symptomen i övrigt är exakt desamma som går att googla fram...
Jag hade länge tänkt att springa Å-loppet i Eskilstuna, men det har jag varit tvungen att ge upp. Däremot ska min fantastiska älskling springa och hon har aldrig någonsin sprungit så långt som en kvartsamara, det vill säga drygt 10 500 meter. Hon testade en mil i början av veckan och det gick utmärkt. Jag är grymt stolt över min fru som kämpar på så himla bra.
I lördags arrangerades den årliga kulturdagen i Strängnäs. Det var tolfte upplagan och min dotter Ellinore har varit med samtliga gånger och kört en massa olika program. Den här gången framträdde hon i ett mindre sammanhang, i Klostervillan, där hon enbart framförde egenkomponerade låtar. Här ett exempel där hon dessutom inledningsvis visar lite av sin komiska ådra.
En tradition för mig och älsklingen har sedan många år varit att vi tagit våra cyklar och åkt till en jättefin ekbacke 3 km hemifrån där vi haft picknick. Ikväll (fredag) var det rekordtidig årspremiär och det var så sjukt msyigt i det fantastiska vädret där vi åt pastasallad med kyckling, drack rosé och fikade. Livskvalitet de luxe!
Det måste sägas... jag mår inte riktigt bra. Förutom de redan beskrivna fysiska åkommorna är jag fruktansvärt sliten mentalt. Det känns lite konstigt att berätta det när jag precis varit iväg på en underbar semestervecka, men kanske just därför. Kroppen och knoppen har fått en möjlighet att säga till att jag måste sänka tempot. Det är troligtvis ett resultat av många, många års hård belastning där jag inte varit snäll mot mig själv vad gäller sömn, vila, återhämtning och kostvanor. Det yttrar sig i en del fysiska obehag, men framförallt är jag mentalt utmattad och riktigt jäkla trött. Jag försöker dra ner tempot så mycket jag kan, men det är inte helt lätt med mitt jobb och i kombination med allt annat jag vill göra är det nästan omöjligt.
Som tur är, har jag ett fantastiskt stöd av min fru och jag ska ta mig igenom det här också. Receptet är att vara snällare mot mig själv. Jag skriver inte detta för att få en massa medlidande, inte heller för att få goda råd. Jag har koll på vad jag behöver göra, men jag tycker det är viktigt att "våga" berätta att krav, både inifrån och utifrån, lätt skördar sina offer. Just nu får jag kämpa som en dåre varje dag för att prestera på en acceptabel nivå, men jag veta att jag kommer att klara det och jag vet vad jag behöver göra.
Till sist! Vår rhododendron som vi haft sedan vi byggde huset för snart 30 år sedan blommar i all sin prakt. Den är magiskt vacker och i normala fall brukar den blomma i månadsskiftet maj-juni, ibland är den som vackrast runt nationaldagen. Den är ett bevis på att det fantastiska majvädret gjort att våren är ovanligt tidig. Skomakarna, som enligt sägnen har semester mellan hägg och syrén, har haft det extra tufft i år då båda dessa växter blommat samtidigt....
Var snälla mot varandra! Det löser så många bekymmer, jag lovar!
//Steven :-)