Fredagsuppdatering 16 februari 2018
Veckans fredagsuppdatering skrivs när vi avverkat drygt hälften av den nästan löjligt korta månaden februari. Jag gillar faktiskt februari, vilket förmodligen har att göra med att ljusets återkomst är tydlig och att det oftast är ett gäng skidmästerskap (vartannat år) eller vinter-OS (vart fjärde år).
I OS staplar Sverige framgångar på framgångar. När detta skrivs har vi redan fyra guld och två silver. Samtliga guld för övrigt bärgade av kvinnor. När jag växte upp och var hysteriskt intresserad av idrott och verkligen följde varenda tävling som sändes på TV, då hade inte Sverige några konkurrenskraftiga kvinnor vare sig inom alpint, längdskidåkning eller skidskytte. Inom längdskidorna hade det passerat en och annan, men en topp-6-placering var en oerhört stor framgång. Den trenden har vänt sedan länge och det är ofta kvinnorna som är mer framgångsrika än männen. Just nu leder faktiskt Sverige medaljligan om man bara räknar kvinnliga tävlingar i OS.
Tyvärr har jag inte hunnit se så mycket av OS live. Jag har däremot lyssnat en del på älskade Radiosporten, men även där missat flera av godbitarna. Min största sorg är att jag missade Hanna Öbergs sensationella guld i skidskytte. Det var en osannolik prestation och det blir inte riktigt samma sak när en inte har "varit där", åtminstone via etermedia, när det händer.
Efter den triumfen kablades nedanstående filmsnutt ut. Jag blir alldeles varm inombords när jag ser Mona Brorsson krama om guldmedaljören. Tänk att kunna glädjas så åt en lagkamrats framgång i en individuell idrott. Magi!
Jag bjuder mer än gärna på bilder av övriga medaljörer. Charlotte Kalla som jag faktiskt tycker har tagit ytterligare ett steg i sin utveckling vid drygt 30 års ålder. Stina Nilsson som fullkomligt krossade motståndet i sprinten. Frida Hansdotter som tyckte allt var magiskt (undrar hur många gånger hon använde det ordet under segerintervjuerna?) och fick en välförtjänt fullträff i ett stort mästerskap. Och Sebastian Samuelsson, skidskytten som har allt för att kunna bli en megastar om utvecklingen fortsätter och han befäster sin plats i världstoppen. Anledningen till att jag är säker på att han blir hur stor som helst, är att han ser cool ut i sitt långa hår och framförallt är han oerhört verbal trots att han fortfarande är junior. Jag lär återkomma till OS i nästa veckas fredagsuppdatering och då har vi förhoppningsvis räknat in ytterligare ett antal medaljer.
I lördags var jag med om en fantastisk eftermiddag på Solvalla. Den minnesgode fredagsuppdateringsläsaren (26 bokstäver i det ordet!) vet att jag fick en present av min älskade hustru när jag fyllde år som bestod i att jag skulle få köra travhäst i en så kallad tandemsulky på Solvalla i samband med V75-finalerna. Jag körde ju massor av häst på framförallt 80-talet, då jag även hade egen amatörtränarlicens under några år. Men nu var det längesen jag satt bakom något av dessa fantastiska djur och att dessutom få möjlighet att göra det på älskade Solvalla var ju helt enormt. Jag fick hjälpa till att borsta och sela på V.I.P. Prophet, en häst som ägs och begagnas av Solvalla travskola. Det var för övrigt så otroligt häftigt att det stall som travskolan använder, var samma stall som Karl-Erik "Kacke" Nilsson använde på 80-talet. Det var hos "Kacke" jag lärde mig köra häst och han tränade flera av hästarna där jag var delägare. Det var verkligen som att knyta ihop säcken.
När det var dags att köra så var det före detta proffstränaren Kjelle Brandt som skulle åka med mig och ha koll så att det gick rätt till. Kjell är en skön prick som jag har bra koll på, men som jag aldrig träffat på det här sättet. Det var oerhört mäktigt att få styra ut på banan och leda defileringen till lopp 3 i lördags. Vi hade för övrigt en toppendag på Valla, där vi tillbringade övrig tid på restaurangen Valla krog. Tack min älskade för en av de bästa presenterna jag någonsin fått.
Jag lyssnar ofta på det underbara radioprogrammet Kvällspasset när jag åker från jobbet. Programmets bärande idé är lyssnare som ringer in och berättar historier utifrån ett givet ämne. I början av veckan var ämnet "Vad är oddset på det?", dvs helt osannolika och oväntade händelser som människor upplevt. Jag peppade Ellinore att ringa in med en historia som jag tycker är så sjukt oväntad och verkligen kvalar in under rubriken "Vad är oddset på det?"
Sommaren 2016 spelade Ellinore som så många gånger förr på Harrys i Strängnäs. Den här onsdagskvällen var det precis som alla andra onsdagar musikquiz och Ellinore höll i detta för femtioelfte gången. När hon gjort i ordning sina frågor hade hon bestämt sig för att spela Händerna mot himlen och då Petra Marklund tidigare varit programledare för Allsång på Skansen ställde hon en fråga i anslutning till allsången. Svaret på frågan var Anders Lundin och det var verkligen en fråga hon aldrig tidigare använt.
Döm om hennes förvåning att just denna kväll, just på Harrys i Strängnäs är en av gästerna och musikquizdeltagarna en viss Anders Lundin. Han dök in tillsammans med sitt crew strax före det att quizen skulle starta. De var nämligen i Strängnäs och Stallarholmen och spelade in ett avsnitt för realityserien Allt för Sverige. Vad är oddset för att Anders Lundin ska dyka upp på ett musikquiz i Strängnäs när det rätta svaret på en av frågorna, bestämd sedan långt innan, är Anders Lundin?
Jobbveckan har inneburit ups and downs, men i min hjärna mest ups. Ännu ett gäng samtal av olika karaktär och det gråts, det skriks och det skrattas på mitt rum i samband med möten som jag har med elever, deras vårdnadshavare och mentor. Jag är helt hooked på hur häftiga tonåringar är i sina tankar och vad effektivt det är att bara lyssna på dem. De har så otroligt mycket att säga oss, om sig själva och om andra vuxna som inte fattar att de faktiskt är tänkande individer. För mig är det självklart att visa den största respekten för våra elever, oavsett om de är 11, 13 eller 16 år. De berikar dessutom mitt liv hur mycket som helst.
Jag tittar en del på TV. Ganska modern i så motto att jag sällan kollar när programmet sänds. Jag ser de största underhållningsprogrammen och lite annat, men skulle vilja dyka djupare ner i aktualitetsmagasin, dokumentärer och naturprogram. Tyvärr räcker inte tiden till. Jag kommer nog att återkomma till TV-temat en annan fredag, men vill ändå kommentera ett par av SVTs långkörare.
På spåret älskar jag, men herregud vad det programmet gått i stå. Tre resor, musikfråga i sista delen av resmål 1 och 3, den TV-mässigt tråkiga listan, bla bla bla. Programmet har tappat all dynamik vilket är tråkigt då det egentligen är ett briljant program med bra programledare, bra domare och ett suveränt husband i form av Augustifamiljen. Snälla! Förnya!
En annan långkörare är Så ska det låta. Det var många säsonger sedan som det dög som fredagsunderhållning, men har ändå hållit ställningarna som ett bra söndagsprogram. Tyvärr har programmet tappat hela sin själ, sin spontanitet och sin lekfullhet. I mina ögon beror det slutgiltiga haveriet på valet av programledare. Sarah Dawn Finer fungerar inte i rollen, då hon är alltför nitisk och fyrkantig. Mina tankar går ständigt till att det är "Saga Norén, Länskrim, Malmö" som leder programmet. Hon lyfter gärna fram sig själv under programmen, men är i övrigt inte någon som verkar uppmuntra till galna upptåg och spex. Hennes favoritreplik efter någon fullständigt omöjlig fråga verkar tyvärr vara: Det är fel!
Tränat har jag gjort. Fem pass sedan förra fredagen och som ni ser i tabellen här nedan håller jag stången mot förra året, då jag landade på osannolika 230 pass. Just nu känner jag mig relativt skadefri och rejält stark, både vad gäller styrketräningen och löpningen.
Ikväll när jag tränade hade jag sällskap. Barnbarnet Sixten hängde på och ville självklart prova både det ena och det andra.
Nu har jag många spännande saker framför mig i helgen och i veckan. Ni får vänta till nästa fredagsuppdatering innan jag berättar om det, det som är framtid nu är historia sen. Minns ett citat från en dikt som jag ofta läste för elever som jag undervisade för 20ish år sedan. "Dagen idag, en märkvärdig sak, evighet fram och evighet bak". Jag tror att det är Alf Henriksson som skaldat på detta sätt.
Försök att vara snälla mot varandra. Det är inte alltid lätt, men försök så mycket ni kan. Och lyssna! Lyssna på vad andra människor har att säga. Även den tystaste har massor av vettigt att förmedla, kanske mer än den som pratar mest. Trevlig helg kära vänner!
//Steven :-)
//Steven :-)