Stevens Sanningar

Det har gått två veckor sedan min förra fredagsuppdatering. Förra helgen tillbringades i Oslo  tillsammans med min kära hustru och jag har sagt till mig själv att fredagsuppdateringen inte ska få ta tid från att leva i nuet.

Veckan innan Oslo var nog en normalvecka. Mycket jobb förstås, rehabträning för mitt nyopererade knä och en lugn helg där vi naturligtvis tittade på finalen av Melodifestivalen där jag för övrigt tyckte att rätt låt vann. Jag har säkert glömt saker som kan vara intressanta att berätta, men det jag glömt är troligtvis inte tillräckligt intressant.

 

På tal om mitt knä så var jag tillbaka på Sophiahemmet och träffade "min" fysioterpeut Simon i tisdags. Allt verrkar bra och nu har jag fått ett betydligt tuffare program att köra framöver. Haft lite ont sedan jag var där, men då körde vi igenom just det tuffare programmet och det märktes att det var längesen jag belastade mina ben. Träningsvärk både här och där dagarna efter.

 

Över till Oslohelgen. Vi har haft mycket oflyt med bussar och tåg de senaste åren. Inställda avgångar, förseningar och annat skit som fått en att nästan tappa hoppet om att välja kollektiva färdmedel. Eftersom vi inte litade på att bussen skulle leverera oss i tid till Läggesta och ett missat tåg där skulle innebära ett missat tåg från Södertälje Syd till Oslo så hade vi bett min snälla bror Jörgen att köra oss i min bil till Läggesta och tåget som skulle avgå strax före halv åtta på morgonen.

 

Allt gick bra. Vi kom dit i tid. Tåget skulle enligt appen vara i tid och det var i tid. Vi steg ombord och efter ett par minuter ringer Jörgen. Han har för säkerhets skull stannat på parkeringen för att verkligen se att vårt tåg kommer. När han ska starta bilen så går det inte... jag har en bil med startknapp, men det kräver att nyckeln finns i närheten, helst inne i bilen. Gissa var nyckeln låg? Jo, i min jackficka på ett tåg på väg till Södertälje och ett förestående byte till Oslotåget. Ridå!

 

Det kändes så jäkla elakt att försätta brorsan i detta läge. Han som varit så snäll, gått upp tidigt och kört oss till Läggesta. Nu satt han där, i en bil men oförmögen att starta den. Han fick dra igång värsta operationen med att be sin fru sätta sig i bilen och åka de två milen hem till oss, fiska upp reservnyckeln, åka dryga milen till Läggesta och se till att Jörgen kunde köra hem vår bil. Jag är dig evigt tacksam Jörgen och kommer att må dåligt över detta länge. Förlåt!

 

Tågresan till Oslo var mysig. Det var ett "gammalt" lokdrivet tågset, men det gjorde ingenting. Vi älskar att tåg långt och hade inga problem. Vid halv två anlände vi den norska huvudstaden och checkade in på hotellet som låg bara 400 meter från Sentralstasjonen (ja, så stavar de i Norge).

 

Vi valde att äta på hotellet innan vi gav oss ut i vimlet. Vi hade fått en del tips av en kompis till mig, men först sökte vi ett ställe där man kunde spela shuffleboard. Fullt och väntetid överallt och vi drog oss till puben The Dubliner. Under veckan (17 mars) hade ju Saint Patrick's Day (Irlands nationaldag) firats och det var hög stämning på den irländska puben. Där hängde vi i baren och träffade en svensk kille som bott i Norge under 25 år. Han bjöd på champagne och det var allmänt trevligt. Inte blev det sämre sen när kvällens liveband drog igång. En härlig kväll helt enkelt.

 

 

På lördagen var det dags för oss att dra upp till Holmenkollen för att titta på skidskytte. Jaktstart stod på programmet och de svenska åkarna hade inte skapat sig särskilt bra utgångslägen efter fredagens sprint. Det var smidigt att ta sig dit med tunnelbana, följt av en knapp kilometers promenad som lutade brant uppåt.

 

 

Väl inne på läktaren var det nästan fullt, men vi hittade bra platser nära mållinjen och utan att ha provat några andra platser så kändes de perfekta. Perfekt utsikt över stadionområdet och skyttet gick att se både i en stor ljustavla eller på tydliga tavlor på skjutbanan ett par hundra meter bort. Stämningen på läktaren var magisk. Huvuddelen norskor och norrän förstås, men även mängder av människor från Frankrikeoch Tyskland samt en hel del svenskar.

 

Tävlingsmässigt blev det ingen svensk succé, men det spelade ingen större roll. Vi hejade allt vad vi kunde och vi var utrustade med svenska flaggor målade i ansiktet, flagga att vifta med och jag hade självklart en gulblå sverigetröja på mig.

 

 

 

När tävlingarna var slut begav vi oss åter till hotellet. Lika smidigt att ta tunnelbanan hem och efter att ha landat på hotellet några timmar drog vi ut på stan igen. Den här kvällen åt vi på en kinesisk restaurang och det var jättebra. Därefter provade vi en annan pub och där hade de, till vår glädje, shuffleboard. Det blev några mysiga timmar med en stenhård match som Helena till sist vann med knappast möjliga marginal. Därefter drog vi en sväng till The Dubliner även denna kväll, men det var ännu mer folk och vi valde att bege oss till hotellet och var väl hemma vid midnatt.

 

 

Under söndagen hade vi bestämt oss för att åka upp till Kollen en timme tidigare för att säkerställa bra platser. Vi valde samma platser, så när som på att vi satte oss en rad längre ner, igen. Ännu en dag med magiskt väder där solen lyste oss i ansiktet under hela tävlingarna. Bättre svenska insatser denna dag och såväl Linn Persson/Elvira Öberg som Sebastian Samuelsson hade segervittring innan det sista skyttet. Vi hejade allt vad vi kunde, men det räckte inte hela vägen fram.

 

Under kvällen tog vi det lugnt. Åt på hotellet och gick sedan ut på ytterliagre en pub vi inte tidigare besökt. Härlig stämning även där, precis som på övriga platser vi besökte under helgen. Hyfsat tidig helg och vi avslutade kvällen med TV-tittande på hotellrummet.

 

Vi hade även hela måndagen i Oslo. Tåget hem skulle gå kl 16:30 och vi valde att flanera och ta en fika på paradgatan Karl Johan. Vi lokaliserade hotellet där vi bodde 2006 då vi var i Oslo och firade våra 20-åriga bröllopsdag (vi gifte oss den 17 maj). Vi passade även på att gå upp på Operahusets tak med en vidunderlig utsikt över stan och över Oslos hamn. Därefter satte vi oss på tåget för att resa hem. Även här blev det en rysare med tåg som inte passar tider, men den här gången hade vi marginalerna på vår sida och dessutom fick min bror ännu en gång spela en hjälteroll. Detaljerna kanske jag berättar någon annan gång eller så får ni aldrig höra om dem.

 

 

Besöket i Oslo var verkligen tio av tio. Exakt allt var toppen, men det är dyrt. Det krävs en norsk lön för att kunna leva där under en längre tid. Trots detta är vi övertygade om att vi tänker åka tillbaka till staden med alla vänliga människor och skidåkningens Mekka, något annat kan man inte kalla Holmenkollen.

 

Igår upplevde jag ett hallelujahmoment på distans. Jag har länge, egentligen sedan 2005 då jag jobbade med en kille med diagnos inom AST (AutismSpektrumtTllstånd), brunnit för barn och ungdomar med NPF-diagnoser (NPF = NeuroPsykiatriska Funktionsvariationer) och jag skulle kunna prata länge om detta. I mitt jobb som rektor kämpar jag varje dag med detta, att bidra till att skapa en förståelse och att ge barn/ungdomar med denna funktionsvariation maximerade möjligheter att lyckas i skolan. Tyvärr är formatet skola tämligen icke-anpassat till elever som har behov utifrån sin diagnos och otaliga är de som misslyckats i skolan och gått därifrån med stukad självkänsla, obefintligt självförtroende och en upplevelse av misslyckande. Där jag kan påverka, där vill jag påvera.

 

Åter till mitt hallelujahmoment. Två av mina barnbarn har en diagnos inom AST. Igår fick Adrian, som går i årskurs 2, möjlighet att berätta om sin diagnos för sina klassmarkater. Med tårar av stolthet och glädje skriver jag bara att ni kan titta på bilderna här nedanför. Älskade Adrian!

 

 

 

Nästa vecka ska jag skriva om fantastiska Charlotte Kalla som i dagarna avslutar sin fantastiska skidkarriär. En makalös meritlista med nio OS-medaljer och 13 VM-medaljer gör henne till Sveriges mest framgångsrika skidåkare genom tiderna och den fantastiska sagan har fått ett oerhört vackert slut. Mer om det nästa vecka.

 

Onda människor skapar ondska i världen. Bli inte en av dem. Var snäll och sprid kärlek i det lilla. Hjälp till att låta det goda vinna. Trevlig helg!