Stevens Sanningar

Dags för årets sista fredagsuppdatering. Jag siktar på att publicera några olika årssammanfattningar i separata blogginlägg, men det hänger helt och hållet på om jag hinner och orkar.

 

 

Under juldagen anslöt våra övriga barn tillsammans med sina respektive och våra fyra barnbarn. Det blev desto livligare i huset och alla var så glada hela dagen. Vi åt sedvanlig julmat vilken jag tror uppskattades av alla. Jag gick som alltid bananas på den inlagda sillen och även om jag gillar mycket av den andra maten så skulle jag troligen kunna nöja mig med enbart inlagd sill... crazy kille!

 

 

Efter lite fika fick vi sedan besök av tomten. Det var naturligtvis uppskattat och efterföljande julklappsutdelning gick civiliserat till. Barnen var så duktiga där de turades om att öppna julklapparna och det fick bara öppnas en julklapp åt gången, då var det fokus på det barnet som öppnade sin klapp. Jag har varit med om kaosartade julklappsöppningar där det bara rivs och slits upp saker till höger och vänster och där barnen inte har någon som helst aning om vem de fått julklappen av. När barn får riktiga förutsättningar av oss vuxna att lyckas, då har de en fantastisk förmåga att också göra det. Vi vuxna köper inte julklappar till varandra vilket är enormt skönt, men jag och Helena fick en årsalmanacka med underbara bilder på alla våra fyra barnbarn. Den insats vi gör sedan några år tillbaka istället för att köpa julklappar till våra vuxna barn, är att skänka lite pengar till välgörenhet och i år får respektive familj själva bestämma till vilken organisation de vill att vi donerar en slant.

 

 

Resten av kvällen ägnade vi åt sällskapsspel. Bland annat spelade vi Helt överens och det är galet roligt. Jag kan avslöja att Helena och jag inte alltid är helt överens trots att vi varit tillsammans i mer än 37 år...

 

Under annandagen var jag och tittade på handboll mellan Guif och Ricoh, en väldigt rolig match för övrigt. Jag hade ett par extrabiljetter vilket gjorde att Fredrik och Sixten följde med. Dessutom var Jonas och Adrian också där. Hoppas att killarna blir lika intresserade av idrott som sina pappor och sin farfar/morfar. Härligt att kunna göra saker tillsammans över tre generationer.

 

 

I onsdags åkte vi till Erikslunds köpcenter utanför Västerås och mellandagshandlade. Vi behövde inget speciellt, men tycker det är kul att gå runt i affärer. Att det blev just Erikslund den här gången berodde framförallt på att det finns IKEA där och det är ju ett ställe man gärna besöker :) Hur som helst blev det några trevliga timmar och dessutom en del shoppande. Jag köpte ett gäng tröjor, någon skjorta och ett par nya skor - allt på rea! På IKEA köpte vi lite smått och gott, bland annat köpte jag en ny cykelhjälm. Tilläggas bör vad gäller cykelhjälmen att jag inte behövde montera ihop den själv...

 

 

Vi hade tänkt att äta i köpcentret men klockan gick alltför snabbt och vi hann inte tyvärr. Då bestämde vi oss för ett stopp på vägen hem och bland några snabbmatsalternativ stannade vi på Max i Eskilstuna. Ni som hängt med i mina fredagsuppdateringar vet att jag hade en årslång bojkott av McDonalds efter ett antal besök där bemötande, service, väntetid, renlighet, matkvalitet osv varit under all kritik och detta vid ett flertal olika restauranger. Bojkotten tog slut i somras och sedan dess har vi ätit en gång på Donken och det var i stort sett samma bedrövelse som tidigare. Med den erfarenheten var det intressant att äta på Max, en kedja jag inte besökt på många, många år. Den tidigare och lite löjliga invändningen jag haft är att jag tyckt att de haft lite för mycket dressing på burgarna, men det lyxproblemet var jag beredd att hantera. Kort och gott kan jag sammanfatta besöket på Max med att just den restaurangen slår alla McDonalds jag ätit på med hästlängder. Utklassning! Det var rent, trevligt bemötande, välstädat överallt (inkl toaletterna), goda burgare som var nygjorda, krispig pommes som var nygjord, det gick rimligt snabbt, informativt och fräscht där skräpet skulle slängas osv. Max-McDonalds 100-0!

 

Igår åkte vi på kryssning tillsammans med våra döttrar Marie-Helene och Ellinore samt deras respektive, Jonas och Calle. Inga barn utan läge för lite vuxenparty. Det var jättetrevligt och vi hade roligt på vår första kryssning sedan slutet av juni. Lite otur dock att det var ganska få gäster på båten och att maten, som egentligen var bra, var kall och det tog extremt lång tid att få äta tre rätter. Nöjet var inte heller det allra bästa, men pianisten Mattias Strömberg var duktig och sympatisk. Trots dessa små anmärkningar hade vi mysigt och det var ett bra avbrott i vardagen. Kul också att träffa några vänner irl som jag inte träffat på flera år, roligt att ses Linda, Sanna och Fredrik.

 

 

Det var en sammanfattning av veckan som gått. Jag har egentligen mängder av saker att reflektera kring och som skulle passa här, men precis som när jag ställer en fråga till någon och jag måste vara beredd att ta hand om svaret så måste jag vara redo att ta hand om eventuella reaktioner på det jag skriver. Det är jag inte i nuläget utan återkommer när jag tycker det är ett bättre tillfälle. För dig som läsare är det naturligtvis irriterande med såna små hintar, men jag lovar att det inte är några överdrivet stora saker som jag undviker att dryfta just nu.

 

På tal om att prata och dryfta saker, så hörde en vän och tidigare kollega av sig till mig strax före jul och tyckte att vi borde ses för att bolla sånt som tillhör livet i stort, men också sådant vi har gemensamt i våra jobb. Detta bland annat efter att vi sprungit på varandra på en parkering för några veckor sedan. Jag har inte hunnit fånga den bollen och det erbjudandet ännu, men blir oerhört glad när vänner faktiskt visar sig vara just vänner.

 

Före och under julhelgen var det typ en miljoner julhälsningar i sociala medier. Jag gjorde som många andra, det vill säga önskade God Jul på Facebook, Twitter och Instagram. Jag skulle verkligen vilja respondera alla vänner som den vägen önskar God Jul och nu det mer aktuella Gott Nytt År, men det är ju fullständigt omöjligt. Det blir lite slumpartat vilka som får ett gillande och en eventuell kommentar tillbaka. Om någon av er har undrat så finns det ingen bakomliggande värdering ifall jag inte lajkat just din hälsning. Däremot har jag, ända sedan jag skaffade Facebook för drygt åtta år sedan, som princip att skriva ett tack till alla som gratulerar mig på min födelsedag. Jag brukar få någonstans runt 400-500 grattishälsningar och det tar faktiskt flera timmar att skriva ett tack till alla. Hur jag gör när jag fyller år om elva dagar får jag bestämma då, det kanske bara blir ett kollektivt tack till alla som grattar. Jag är fullt medveten om att hela det här stycket har verkligen handlat om ett I-landsproblem.

 

Träningsfritt under hela julhelgen har följts av två träningspass onsdag-torsdag. Målet är att hinna med ett pass imorgon för att kunna landa på prick 230 träningspass under 2017. Jag väger mig varje vecka och trots all träning har viktkurvan gått åt fel håll den sista tiden och efter julhelgen är det typ all-time-high. Jag vet exakt vad jag behöver förändra för att få till en önskad viktminskning och det blir min utmaning under 2018. Eftersom jag tränar så otroligt mycket förstår ju alla att det handlar om vad (och hur) jag äter och dricker.

 

Därmed passar jag på att önska alla ett riktigt Gott Nytt År, ett år då jag ska försöka bli ännu snällare och jag hoppas att just du också strävar efter att vara snäll och god. Om det blir ett år som jag fortsätter med mina fredagsuppdateringar står fortfarande skrivet i stjärnorna, men det märker ni redan nästa vecka. Du kan eventuellt påverka mitt beslut genom att rösta på min facebooksida (där jag länkat till denna fredagsuppdatering) om jag ska fortsätta med fredagsuppdateringar eller inte.