Stevens Sanningar

 

Den mesta tiden sedan förra veckans filmade fredagsuppdatering har vi befunnit oss på semesterresa. Eftersom det var en filmad uppdatering förra veckan vill jag passa på att visa några bilder från våra dagar i Tällberg där vi som bekant(?) också besökte Dalhalla för en konsert med Lars Winnerbäck samt tillbringade en dag i mysiga Rättvik. Det finns dessutom ett klipp från Winnerbäckkonserten, tyvärr med väldigt skiftande ljudkvalitet. Som den pajas jag är, har jag troligen bitvis lyckats hålla för mikrofonen på telefonen när jag filmat.

 

Efter Tällberg åkte vi nästan 50 mil sydväst genom landet och hamnade i Göteborg förra lördagen. Vi älskar verkligen att åka långt i bil tillsammans. Vi pratar, vi lyssnar på musik och framförallt betar vi av ett antal sommarpratare som vi både vill lyssna på och som vi spar till semestern. I Göteborg hade vi bokat rum på Elite Park Avenue Hotel, vilket sedan ett besök förra hösten är vårt nya favorithotell i Göteborg.

 

 

Under lördagskvällen hann vi inte så mycket mer än att gå ut och äta samt att flanera runt lite i de centrala delarna där vi också stannade till vid något vattenhål för att mysa med något gott i glasen. Söndagen inledde vi med något vi ofta gjorde förr när vi var i Göteborg, men som vi inte gjort på många år. Vi tog en tur med Paddan, ni vet de där sightseeingbåtarna. Det var perfekt att tillbringa en knapp timma på kanalerna och ute i hamnen samtidigt som solen stekte. Därefter promenderade vi bort till charmiga stadsdelen Haga där vi fikade. Efter att ha ätit mat på Pinchos gick vi till Liseberg. Vi bestämde oss för att åka tre attraktioner, nämligen Kållerado, Flum Ride samt Lisebergsbanan. En mysig kväll som vi avlsutade med varsitt glas i hotellets egen bar.

 

 

Måndag förmiddag drog vi vidare. Varberg var målet och där har vi faktiskt aldrig varit. Vi bodde en halvmil utanför stan, i ett boende som var i form av bed and breakfast. Efter liten shopping på ICA och Coop samt installation av oss själva i boendet, tog vi våra cyklar (som vi hade med oss under hela semestern, superpraktiskt!) och hojade in till centrala Varberg. Vi tyckte om stadskärnan och det är definitivt en plats till vilken vi kommer att återvända. På kvällen tog vi med oss mat och gick ut på de fina klipporna där vi åt och myste medan vi bevittnade solnedgången.

 

 

Tisdag och ny förflyttning, men inte heller denna dag så långt. Mot Falkenberg där vi också skulle bo ungefär en halvmil utanför och precis som i Varberg var detta också B&B. Detta boende var otroligt fint och vi bodde på en gård där de hade ett 35-tal alpackor vilka är några av de sötaste djur som finns. I väntan på incheckning åkte vi och la oss på Skrea strand under ett par timmar. Precis som i Rättvik veckan innan var det så pass varmt i vattnet, denna gång i havet, att jag vågade vada ut en bra bit i det långgrunda vattnet för att svalka underdelen av kroppen. Därefter blev det en tur in till Falkenberg där vi fikade på Stålboms konditori, ett måste för oss när vi besöker Falkenberg. På kvällen hade vi bokat bord på en restaurang inne i centrum, dit vi cyklade och hade en härlig kväll.

 

 

På onsdagsmorgonen vaknade vi till ett rejält åskväder med åtminstone ett par nedslag någonstans på gården där vi bodde. Det omöjliggjorde våra urpsrungsplaner att tillbringa dagen på stranden. Istället blev det en slappardag där vi bland annat fick stifta lite närmare bekantskap med alpackorna. Under den sena eftermiddagen hade vi bokat plats på en pizzeria. Ja, det låter säkert hur märkligt som helst men i Falkenberg finns en liten pizzeria som heter Lilla Napoli. Där måste man boka plats flera veckor innan man ska äta där. Egentligen bokar man en deg eftersom de bara bakar en viss mängd deg varje dag som de har öppet. Vid bokningen får man en exakt tid på minuten då man måste vara på plats för att beställa sin pizza och det finns åtta varianter att välja mellan. Stället är så oglamouröst det kan vara till inredning och stil, men personalen är trevlig och effektiv. Hela företeelsen känns overklig, men pizzorna var verkligen extremt goda och trots denna enorma efterfrågan så kostade de bara 90 kr/styck.

 

 

Kvällens aktivitet var ett besök på Vallarna och friluftsteatern som i år har en föreställning som heter Pilsner & Penseldrag. Det är fjärde året i rad som vi ser föreställningen på Vallarna och jag älskar verkligen denna folkpark som andas en annan tidsepok på ett positivt sätt, dessutom oerhört vackert belägen precis vid Ätran. Själva föreställningen var väl sådär, det är ju ungefär samma handling i alla dessa farser, men skådespelarprestationerna var briljanta. Vi avrundade kvällen på en restaurang vid stora torget där vi släckte den sista kvällstörsten innan vi cyklade "hem" i mörkret.

 

 

Torsdag och dags för hemresa. Innan vi styrde kosan norrut så åkte vi ner till Holm, söder om Halmstad, och hälsade på travtränaren Johan Untersteiner och hans fantastiska gård som han döpt till Drömgården. Johan är ju typ min idol inom travet och han var väldigt gästvänlig trots att han var inne i en oerhört tuff och tävlingsintensiv vecka där han kvällen innan varit på Mantorp och tävlat och på kvällen skulle iväg till Åby. Hela anläggningen andades för övrigt klass, kvalitet och professionalitet.

 

 

När vi åkte hem stannade vi först vid Isaberg, norr om Gislaved, för en fika vid en oerhört vacker rastplats. Därefter blev det lite shopping i Jönköping, hamburgare (självklart inte McDonalds!) i Norrköping innan vi hämtade upp en av våra hundar i Eskilstuna och sedan landade hemma vid halvniosnåret på kvällen.

 

I fredags var det lite komma-ikapp som gällde under dagen eftersom det var nya aktiviteter som pockade på under eftermiddagen och kvällen. En av mina brorsdöttrar hade tagit initiativ till en liten fest med hennes pappas (dvs min bror) och mina familjer inklusive barn, barnbarn och partners. På brorsans sida var alla representerade, medan vi hade lite bortfall på min sida. Ellinore och hennes sambo Calle var på ett bröllop medan min svärson Jonas jobbade. Det blev en superlyckad kväll i all enkelhet. Vi pratade, vi spelade kubb, vi skrattade och vi åt och fikade. Bäst av allt var nog att barnen lekte så fint tillsammans trots att spridningen i ålder ligger mellan 0 och 12 år.

 

 

En träff av det här slaget sätter igång existensiella tankar hos mig i så motto att nya generationer växer upp och även om det ständigt sker en samhällsutveckling på olika sätt, så leker våra barnbarn på samma mark och i samma skog som vi en gång gjorde som barn. Dessemellan har våra barn också lekt på samma plats och så kan det fortsätta.

 

Eftersom det är söndag kväll kan jag väl fortsätta att berätta om helgen. Igår kväll var vi på en traditionsenligt grisfest vid Räfsnäs, vilket är en stor gård några kilometer från där vi bor. Grisfest kallas det eftersom det brukar bjudas på helgrillat vildsvin, men på grund av den rådande brandrisken blev det ett annat upplägg på maten just i år, vi fick helt enkelt ta med oss vårt eget käk.

 

Vi är inte på festen varje år, förra året stod vi exempelvis över. Men oftast är vi på plats och det jag tycker är allra bäst med just den festen är att det brukar vara ett tillfälle där jag träffar vänner och bekanta från förr, såna som jag kanske bara träffar just denna enda gång om året. Det var inget undantag i år, men tyvärr flyr timmarna iväg alldeles för snabbt. Jag hamnar lätt i långa samtal och då hinner jag inte prata med så många vilket är synd och jag går miste om en hel del annat också. Definitivt ett utvecklingsområde för mig. Den ensamma cykelturen hem (älsklingen bröt upp lite tidigare än vad jag gjorde) mitt i natten gick utmärkt, men idag har jag känt mig lite seg.

 

Imorgon är det dags att börja jobba igen efter semestern. Trots att jag jobbat lite här hemma under semesterveckorna så finns det mängder av saker att hugga tag i. Några saker är rejäla utmaningar där det kan bli problematiskt att hitta de bästa lösningarna. Rekryteringen av vissa lärartjänster är en sån fråga och det finns andra.

 

Det var segt att komma igång med träningen efter en dryg vecka på resande fot utan ett enda träningspass. Kläderna fanns nerpackade, men det närmaste fysisk aktivitet vi kom var de cykelturer vi ägnade oss åt. Nu har jag dock tränat fredag-lördag-söndag och det känns som om jag är inne i gängorna igen.

 

Exakt hur länge jag skrivit fredagsuppdateringar vet jag inte, men troligtvis började det växa fram under 2013 någon gång. Det började med att jag såg ett mönster i att jag ofta skrev en facebookuppdatering just på fredagar vilket utvecklades till att jag började kalla det fredagsuppdatering (kul att andra har tagit efter begreppet). Sedan januari 2017 har fredagsuppdateringarna flyttat hit till bloggen, men i och med denna fredagsuppdatering är det slut. Åtminstone för nu, det kan ju hända att jag återkommer.

 

Beslutet har vuxit fram undan för undan och var sak har sin tid. Det har varit ett kul sätt att dokumentera både händelser och tankar, men jag tycker nog att jag blivit allt mer fantasilös, tråkig och förutsägbar. Min ambition är dock att hålla visst liv i bloggen där jag tänker mig att reflektera över olika företeelser eller torgföra tankar jag har. Fortsätt därför att titta in i bloggen ibland och kolla om jag skrivit något. Jag avser nog att även bli lite mer aktiv på Facebook igen, men det är varken ett hot eller ett löfte utan tiden får utvisa vad som händer.

 

Tack till er som varit frekventa läsare av mina fredagsuppdateringar och tack även till er som bara tittat in någon gång ibland, Fortsätt att försöka vara snälla mot varandra, med en rejäl vilja går det att utveckla sig åt det hållet. Jag har fortfarande en miljon saker som jag behöver utveckla, känner mig ofta ganska usel som människa, men jag har generellt blivit en snällare människa sedan jag började upprepa detta mantra i mina fredagsuppdateringar. Det är numera nästan bara i trafiken jag tänker elaka tankar om andra, men där gör jag det i gengäld nästan dagligen. Korkat och omoget!