Stevens Sanningar

Först och främst. Det här blogginlägget började jag skriva i mitten av förra veckan. Då kunde jag inte i min vildaste fantasi tro att vi skulle få den dramaturgiska fulländningen av fiaskot med det oerhört beklagansvärda IT-haveriet i lördags.

Jag vill också säga att jag inte gjort någon research av eventuella faktauppgifter som jag använder, det är snarare killgissningar och ska hanteras som det. Dock hoppas jag att budskapet och mina åsikter går fram, utan att jag gör anspråk på att det är facit. Däremot är det min syn på hur hästsportens eget spelbolag ATG hanterar sina kunder. Jag hoppas att texten inte känns alltför ostrukturerad, men jag har så många tankar inom mig som jag vill få ut varför det finns en risk att det blir aningen osammanhängande.

Till sist innan jag börjar mata på med min frustration. På ATG jobbar några som jag hyser enorm respekt för och som jag tycker oerhört mycket om. I första hand tänker jag på trion Nicklas Jonsson (produktchef), Mikael Kudrén (affärsutvecklare) och Pierre Eklöf (utvecklare på den digitala sidan). En trio som alltid varit tillgängliga, ödmjuka och väldigt serviceminded. De har alla rakryggat stått upp när det varit IT-haverier och klarat sin del av krishanteringen på ett utmärkt sätt. Jag nämner detta för att understryka att det naturligtvis finns mängder av kompetens inom ATG, säkerligen på alla nivåer. Problemet är emellertid att förtroendet för travsportens eget spelbolag troligtvis är lägre än någonsin under bolaget 50-åriga historia, åtminstone inom stora och viktiga kundgrupper.

Det är intressant att se hur högsta ledningen inom ATG hanterar det sviktande förtroendet från kunderna, som alla ATG-anställda är trimmade att benämna de som spelar på bolagets produkter. Bolagets vd Hans Lord Skarplöth har duckat för hela fonderingsdebatten och livstecknet han gett ifrån sig är istället en blogg om konkurrenters osunda bonusar på casinospel. Angeläget naturligtvis, men inte rätt prioritering av kaptenen på skutan om ni frågar mig.

Döm sedan om min förvåning efter totalhaveriet i lördags med ett omöjliggörande att spela på hästar, sport eller casino under ganska exakt 4,5 timmar att han nu när detta skrivs, 56 timmar senare, fortfarande inte klivit fram och svarat på frågor eller visat sig villig att ta ansvar för ett flertal beslut som kunderna alltmer högljutt protesterar mot. Visst, å ena sidan kan man säga att han inte bär någon skuld för det som skett, men å andra sidan är det en viktig signal till alla underställda medarbetare att högsta hönset kliver fram och frontar kritiken. Det är liksom formulär 1A i krishantering. Kanske är det där vi har ett av flera problem, nämligen att det saknas självinsikt och ödmjukhet hos koncernledningen i ATG. De förstår inte, eller vill inte förstå i all sin förträfflighet, att de befinner sig i en kris med oerhört lågt förtroendekapital hos sina kunder.

Jag är helt säker på att "Lorden" är en enormt skicklig företagsledare, dessutom med stort A i social kompetens. Däremot ger han inte intrycket av att lägga örat mot marken och lyssna in vad hans kunder anser om bolaget där han är högsta operativa chef. Tvärtom uppträder han ganska ofta arrogant i de få intervjuer han ger, men då han är en skicklig retoriker blir han inte alltför ifrågasatt. Jag ska bjuda på ett sidospår som beskriver hans retorik.

Det här handlar egentligen inte om totoluckornas varande eller icke varande, men jag ska ge ett exempel på hur Lord Skarplöth använder retoriken. Först ser ATG till att det blir svårt och besvärligt för banorna att ha totoluckor öppna. Några banor spjärnar emot in i det sista, men bilan faller obönhörligen vid årsskiftet 22/23. När detta är ett faktum får "Skarpen" (kärt barn har många namn för variationens skull) kritiska frågor om varför totoluckorna tagits bort. Då hänvisar han till att det spelas enormt lite via dessa och att det är som Ebberöds bank att behålla dem. Klart som tusan att andelen spel som kom via totoluckorna de sista åren var försvinnande liten, eftersom ATG först gjort det snudd på omöjligt att spela den vägen. Att ATG själva genom en tydlig avvecklingsstrategi ligger bakom att spelet i totoluckor tog en allt mindre andel av spelandet, det säger han naturligtvis ingenting om. Alltför många sväljer detta och hummar med om att det inte kom så mycket spel via totoluckorna, därför kunde de lika gärna slås igen.

När historien en gång ska skrivas, tror jag att Hans Lord Skarplöth blir ihågkommen som mannen som drev på nedmonteringen av svensk travsport. Genom en övertro på det linjära TV-tittandet tvingade han fram en senareläggning av V75-starten på lördagar. Han var nog beredd att sälja ut nästan vad som helst för att travet skulle synas en timme i TV4 och den enda timmen TV4 i sin tur var villiga att erbjuda var timmen mellan 18-19 och det var orsaken till att starttiden för V75 bestämdes till just 16:20.

I samma stund som beslutet om senarelagd starttid klubbades var det dödsstöten för att V75 skulle vara en folklig happening på plats. Åtminstone under nio av årets månader är det helt iskallt att som publik besöka ett så långdraget evenemang som en travtävling är med så sen start på dagen. Dessutom om man väljer att inte sitta på en överprisad restaurang, är det på de flesta håll en kass arena att tillbringa så lång tid på. Hur senareläggningen av V75-starten påverkade omsättningen kommer vi heller aldrig att få veta, eftersom ATG listigt nog ungefär samtidigt lanserade butiksandelar som kunde säljas och köpas över nätet. Det var naturligtvis ingen slump att de kom samtidigt eftersom omsättningsökningen var given med detta nya andelskoncept och då skulle Skarplöth kunna påvisa att senare starttid var det som ledde till ökad omsättning på V75. Ingen kommer någonsin få mig att tro att ökningen av omsättningen berodde på något annat än möjligheten att köpa andelar digitalt.

Det spelar å andra sidan ingen större roll, eftersom den ensidiga satsningen på att trav skulle konsumeras via skärm och spelas digitalt var början till det som sannolikt kommer att leda till att travet som sport kommer att bli allt mer marginaliserad. Travsport som bara upplevs från TV-soffan eller framför datorn kommer högst troligt aldrig generera nya intressenter som det torde göra om man är på plats och får se de fina blanka hästarna, höra hovtrampen, känna dofterna, uppfatta farten och se fokuserade tränare och kuskar bemästra de muskulösa 500 kg-bjässarna. Det är kontakten med djuren som kör att man vill engagera sig aktivt. Det är på plats som intresse väcks hos nya uppfödare, ägare, tränare, kuskar och skötare.

Som spelbolag har ATG spårat totalt med sin jackpothysteri. I takt med att antalet hästar och aktiva minskar samtidigt som de bästa hästarna koncentreras till ett fåtal tränare, dessutom i allmänhet alltid körda av våra allra bästa kuskar, så blir travloppen mer förutsägbara och ojämna. Utrustningen i form av vagnar, huvudlag och hur tränaren balanserar sin häst får också allt större betydelse och det aldrig sinande informationsflödet gör det relativt lätt att förutse vilka hästar som kommer att vinna. Det har inneburit att det som en gång i tiden var relativt exklusivt, jackpot på våra största spelformer, numera är det nya normala. Företeelsen av jackpot var och varannan dag har också förvandlat spel på hästar till ett dåligt spelalternativ på en spelmarknad som erbjuder så mycket annat. På V75 är exempelvis återbetalningen till spelarna i ungefär hälften av omgångarna endast 39 %. Det är märkligt att så många fortsätter att spela V75 med dessa förutsättningar.

Ändå jagar ATG ännu fler jackpots bland annat genom att de placerar i princip oslagbara hästar på V75, men när de ändå verkar ha upptäckt att jackpot inte drar lika mycket längre (eftersom det är det nya normala) då slår de till med att fondera pengar som inte betalas ut i vinster. Det är enligt mig en ren konfiskering av pengar som tillhör spelarna eftersom V75 ska vara ett spel med 65 % återbetalning. Som spelare har man dessutom inte en aning om när man eventuellt får chansen att vinna tillbaka dessa pengar. Vitsen med detta är alltså att ATG erfarit att jackpot inte räcker till för någon större omsättningsökning längre och då väljer istället att konfiskera pengar för att när andan faller på och spargrisen är proppfull, kunna erbjuda Drömjackpot! Det är ett ord som i ett devalverat språkbruk fortfarande slår an på människors dröm om att vinna mycket pengar. Problemet är bara att även dessa omgångar ofta blir lika lätta att tippa, så ATG behöver inte ens betala ut hela sin drömjackpot utan kan istället fortsätta att hålla inne ännu mer av spelarnas pengar. Fatta vilket bondfångeri poolspel på hästar börjar bli.

Kopplat till ovanstående är ju också det tekniska magplasket vi fick se i lördags när vi inte kunde spela. ATG har som enda verktyg (verkar det som) att försöka skapa intresse, sug och magi med sin drömjackpot, men har sedan inte kapacitet eller kompetens att låta sina kunder vara med och spela. Jag skulle kunna dra hur många paralleller som helst. Säljer du bilar måste de gå att köra, säljer du mat måste den gå att äta, säljer du kläder måste de gå att bära osv. I rimlighetens namn borde det gälla att om man säljer spel, så borde det gå att spela.

Några rader också om detta med butiksandelar. Det finns fysiska butiker och aktörer på nätet som är oerhört seriösa och gör mycket för att öka intresset för travsporten. Tyvärr är dessa aktörer i minoritet eftersom det verkar tillåtet att marknadsföra sina andelsspel hur falskt som helst. Det finns ett antal skräckexempel på ombud där flera hundra olika system finns till försäljning och de maxar försäljningen genom att bara marknadsföra bruttovinster, när de i själva verket allt som oftast ligger på rejäla nettoförluster. Visst, man kan säga att köparen av dessa system har ett ansvar att förstå vad de köper men eftersom marknadsföringen är ute i en bedräglig gråzon så handlar nog de flesta i god tro.

Varför har det blivit så här? Jo, de som säljer butiksandelar får 6 % i provision. Når du en tillräcklig stor volym som ombud eller spelläggare, vilket är ganska enkelt med den falska marknadsföringen, så behöver inte systemen vara särskilt bra och spela in mycket pengar utan du kan tjäna multum bara på provisionen. Det här låter ATG pågå dag efter dag utan någon som helst skam i kroppen samtidigt som dess vd skriver en gråtkrönika om hur dumma andra casinobolag är. Det är så cyniskt och sjukt att jag nästan saknar ord.

ATG ägs till 91 % av paraplyorganisationen Svensk Travsport (resterande 9 % ägs av Svensk galopp). Svensk Travsport, ST, förväntas åtminstone av mig ta ansvar för att sporten utvecklas och mår bra. Under de elva år som Hans Lord Skarplöth varit vd för ATG har jag inte en enda gång märkt av att ST har satt ner foten och gett förändrade ägardirektiv till spelbolaget de själva äger. ST verkar ha varit så förblindade av att högre spelomsättning, oavsett varifrån och hur den kommer in i systemet, är det enda som räknas. Samtidigt står prispengarna i många fall och stampar på samma nivåer som för 10-20 år sedan vilket till stor del beror på att priset för högre spelomsättning inneburit en kraftigt ökad kostnadsmassa för att skapa denna omsättningstillväxt.

Det är dock inte det värsta med hur ST tar (eller snarare inte tar) sitt ägaransvar. Det som gör mest ont i mig är att de står passiva och ser på hur ATGs strategi gör att travsporten minskar. Färre hästar, färre uppfödare, färre ägare, färre tränare, färre kuskar och färre skötare. Om inte ST tar ansvar för att deras sport växer, mår bra och är hållbar, vem eller vilka ska då göra det? ST har ett stort indirekt ansvar i att ATG idag har gått så fel och högst troligt i en förtroendemätning hos sina kunder skulle kamma in bottenbetyg.

Förtydligande som är på sin plats. Jag har inget personligt mot Hans Lord Skarplöth. Jag är helt säker på att han är en väldigt trevlig person som är en driven och oerhört kompetent företagsledare, tillsatt för att som vd göra ATG så lönsamt som möjligt och ligga i framkant med att utveckla spelupplevelser som tilltalar kunderna. Däremot tycker jag att han tagit, eller bidragit till, många felbeslut som drabbat och i ännu högre grad kommer att drabba travsporten negativt.

Jag skulle kunna fortsätta i oändlighet, men stoppar här. Tack för att du läste och tog del av mina synpunkter. De är uttryckta utifrån en stor oro för att den fina travsporten om några decennier är ett minne blott. Det är kärleken till hästarna och alla fantastiska hästmänniskor på olika nivåer som gör att jag engagerar mig och vill peka på sådant jag anser vara systemfel. Förutom att jag är delägare till några hästar, som jag vill ska ha hyfsade förtjänstmöjligheter, har jag ingen egen agenda i detta men kan inte bara stå tyst och se på när svensk travsport närmar sig stupet.

//Stephan Eriksson