Älskade radiosporten
Ända sedan jag var riktigt ung har jag lyssnat mycket på Radiosporten. På det glada 70-talet spelade jag in referat som jag sedan lyssnade på om och om igen. Då hette idolerna Åke Strömmer, Mats Strandberg och Tommy Engstrand. Åren går, men jag har verkligen varit Radiosporten trogen. Under mina aktiva år som hockeydomare blev det många mil i bil till sällskap av radion och under den senaste tioårsperioden har radiosporten varit en ständig följeslagare när jag varit ute och sprungit eller cyklat. Nya referent- och expertidoler har dykt upp och i en viss särklass under 90- och 00-talet var naturligtvis Lasse Granqvist, som jag dessutom hade förmånen att lära känna en del under min aktiva tid som hockeydomare på elitnivå. Andra namn som stuckit ut på den här sidan millenieskiftet är ju exempelvis Tommy Åström, Christian Olsson och Dag Malmqvist (varit med länge).
Nåväl, i takt med att hela etermediakartan har ritats om och TV-kanalerna blivit både fler och större har åderlåtningen från Radiosporten varit ganska stor. Jag tycker ändå att de lyckats bra med nyrekryteringen och jag har fortfarande stort utbyte av att lyssna på sport i radion, där det per automatik måste presenteras i en annan förpackning för att jag som lyssnare ska kunna skapa mig en inre bild av vad som sker i motsats till vad jag behöver få mig till livs som TV-tittare.
Under 10-talet har jag successivt blivit allt mer imponerad av Magnus Wahlman. Han har vuxit ut till huvudreferent när det gäller ishockey, men har också med stor fördel gjort mycket bandy samt fotboll från den allsvenska lunken. Därför hade jag nog en alltför sträng kravbild när Magnus dök upp som referent från sim-VM 2013 i Barcelona där jag i en tweet och på facebook sågade hans referat av Sarah Sjöströms guld på 100 meter fjäril jämns med fotknölarna. Så här uttryckte jag mig på fejjan:
Det var ju inte speciellt schyst av mig, men jag gömde mig åtminstone inte bakom någon oidentifierbar signatur utan stod för vad jag tyckte och varför jag tyckte som jag gjorde. Någon vecka efter att nämnda sim-VM var över tog Magnus kontakt med mig och via ett långt telefonsamtal fick jag möjlighet att utveckla vad jag ansåg vara dåligt med refereratet och Magnus fick berätta om bakgrunden till att han överhuvudtaget hamnat i rollen som simreferent. Vi pratade mycket hockey också naturligtvis och jag minns det som ett oerhört trevligt och konstruktivt samtal.
Därför är det så himla roligt att nu, drygt två år senare, konstatera att Magnus blivit en grym simkommentator vilket han inte minst visade prov på under sommarens VM i Kazan. När Sarah vann guld på 100 meter fjäril var dessutom Magnus tvungen att reffa via en knastrig telefon och han gjorde det verkligen med bravur. I övrigt fortsätter den gävlebaserade Wahlman att leverera toppkvalitet på sina hockeyreferat, nu senast från junior-VM i Helsingfors. I min värld har han vuxit ut till en av Radiosportens i särklass allra bästa referenter och det glädjer mig oerhört mycket, i synnerhet efter den sågning av honom som jag gjorde 2013. Vi har idag ganska kontinuerlig kontakt via sociala medier och har upptäckt att vi även delar intresset för trav. Magnus kommer att göra ett toppjobb under sommarens olympiska spel i Rio de Janeiro och jag är imponerad av att han då, 2013, verkligen var intresserad av min konstruktiva feed back utifrån en vilja att bli ännu bättre.
Innan jag rundar av detta inlägg vill jag lyfta fram en annan kommentator på Radiosporten som är ständigt underskattad men som är oerhörd kompetent, inte minst som fotbollsreferent. Det är Per Kahl som varit på sporten i mer än 20 år och kanske mest gjort sig känd som seglings- och handbollsreporter. Han är grym på att reffa fotboll i direktsändning och jag hoppas verkligen han får chansen under sommarens EM och/eller OS. Av de som idag refererar åt Radiosporten består min drömfemma av nämnda Magnus Wahlman och Per Kahl samt Tommy Åström (friidrott), Dag Malmqvist (ffa fotboll och längdåkning skidor) samt Christian Ohlsson (ffa fotboll, ishockey och hästsport.
//Steven :-)