OS 1994 i Lillehammer
Det var ett äventyr som varade i nästan tre veckor. Jag dömde sju matcher, hade såväl kvartsfinal, semifinal och bronsmatch. Jag vet att jag hade dömt OS-finalen om inte Sverige hade tagit sig dit, men det var inte helt fel att sitta på läkaren i Håkons hall och se "Foppa" lura skiten ur Corey Hirsch och sedan bevittna hur Tommy Salo rädda Paul Kariyas sista straff.
Jag försökte besöka så många tävlingar som möjligt när jag hade möjlighet. Sverige tog bara två guld och jag bevittnade båda på plats. Dels hockeyguldet, men även Pernilla Wibergs guld i alpin kombination.
Trots att det gått 16 år har jag många minnen kvar och det känns definitivt inte som 16 år. Det som kanske gjorde starkast intryck på mig var prisceremonierna i Lillehammers centrum (kan man prata om centrum i en liten håla, knappast större än Mariefred?) där det piskades upp en stämning som fick mig att förstå hur lätt det var att dras med i en folklig yra, kanske som när Hitler talade till det tyska folket under 1930-talet. Det här var ju under den tiden då Norge var som mest dominanta inom vintersporterna och speakern under dessa prisceremonier eldade upp folket till max och själv drogs man med.
Jag har roat mig med att scanna in några av mina bilder från OS 1994. Jag är stolt över att ha varit OS-deltagare och faktum är att jag i samma ögonblick som jag gled ut på isen i min första OS-match också blev s.k. Stor Grabb som domare, vilket innebär att jag ser gratis hockey under resten av mitt liv. Jag blev nr 30 och ännu har vi inte passerat 50 stycken trots att det spelats hockey i snart 100 år i Sverige.
Förutom alla bilder bjuder jag också på OL-floke som spelades vid alla tävlingstillfällen. "Floke" på norska är vad vi i Sverige kallar "åkarbrasa".
//Steven :-)
Birkebeiner skidstadion besökte jag gärna och stämningen var otrolig.
Jag och min domarkollega Johan Norrman tvingades hänga upp vår svettiga domarutrustning i rummet. Det luktade inte gott, men vad gör man? Den säsongen tillbringade jag och Johan över 50 hotellnätter tillsammans. Observera var vi gjort av TV:n.
Att besöka hoppbacken var ascoolt. Jag fattar iofs
inte varför den övre bilden blev svartvit...
Under prisceremonin vajade alltid den norska flaggan mest.
Lillehammer var ju en liten håla egentligen.
Inte undra på att det blev trångt på gatorna.
Jag och mina svenska domarkollegor Börje Johansson och Johan Norrman.
Hockeyturneringen spelades inte bara i Lillehammer, utan även i Gjövik.
Ishallen var spektakulärt placerad inne
i ett berg och så här såg ingången ut.
Två bilder på mig när jag dömer Canada-Tjeckien.
Finalen är precis avgjord då Tommy Salo räddat Paul Kariyas straff.
I omklädningsrummet direkt efter guldet firades det. Här ser vi Håkan Loob.
Även jag gör segertecknet efter finalen.
Trots att jag är anti-rojalist kunde jag
inte låta bli att fotografera de kungliga.
Häftigast av allt! Flygturen hem i Tre Kronors specialchartrade plan.
Vid den svenska gränsen möter två
viggenplan upp och eskorterar oss mot Arlanda.