Fredagsuppdatering 2 maj 2025
Ännu en vecka har passerat och nu är vi inne i månaden maj, kanske den bästa av alla månader på året. Träden har slagit ut, det gula blir grönt, ett antal riktigt varma dagar brukar det kunna bli och framförallt ligger en hel underbar sommar framför en och väntar.
Veckan som gått har inte varit speciell på något sätt. Förra helgen gick i lugnets tecken här hemma. Söndagen ägnades som vanligt åt en del jobb, men också till lite arbete i trädgården. Älsklingen åkte och jobbade på söndagskvällen och jag tittade som vanligt på Mästarnas Mästare.
Där uppstod ett rejält antiklimax. Charlotte Kalla, en av mina största svenska idrottsfavoriter genom alla tider, har stått i särklass och presterat på en oerhört hög nivå i de flesta tävlingar. I programmet veckan innan hamnade hon emellertid i trubbel och var chanslös i en kvaltävling hon själv hade valt. När nattduellen mot volleybollspelaren Marcus Nilsson skulle avgöras bjöd SVT på en cliffhanger och vi skulle få vänta en vecka på upplösningen. Marcus hade ju visat tidigare att han är ruskigt effektiv i nattduellen och var stor favorit i mina ögon. Farhågorna besannades och Charlotte var inte nära att hinna nya någon av glasstavarna innan Marcus var där och det blev en snopen sorti för den stora favoriten.
Väldigt tråkigt naturligtvis, men inte så bedrövligt som man kunde tro om man läste diverse inlägg på sociala medier efteråt. Tittare skulle bojkotta programmet i fortsättningen, det var fel på reglerna osv osv. För det första var det inget viktigare än en tävling i ett TV-program. För det andra, hur roligt skulle det vara om den som uppfattas som bäst helt bekymmersfritt skulle vinna tävlingen? Då är ju spänningsmomentet helt borta och det är nästan onödigt att de ens har tävlat. Charlotte hade en sämre vecka i programmet där hon hamnade i nattduell och såna är reglerna. Please! Sätt in saker i ett rimligt sammanhang.
På tal om sociala medier fick jag en avisering från X (f.d. Twitter) om att jag firade 14 år på den plattformen. Om X/Twitter kan man säga mycket och på plattformen kan man också uttrycka många saker. Jag har alltså hängt där i 14 år och mestadels haft det som en kanal för att diskutera travsport med likasinnade. Självklart har jag varit med i många andra diskussioner, men i princip har jag hållit mig utanför politiska samtal. På tal om det sistnämnda är det ganska kul att man snabbt beskylls för att vara politisk korrekt på Twitter, men paradoxen är att det finns en alternativ politisk korrekthet på just X som går på rakt motsatt kurs än den som oftast brukar kallas politiskt korrekt.
Hur som helst, och det här kommer att låta pretentiöst, Twitter har bidragit till att göra mig till en bättre, snällare och mer tolerant människa. En stor del av mitt liv har jag varit rebellen som mer än gärna påpekat brister hos andra och gärna framhållit min egen förträfflighet. Det är inget sympatiskt drag hos en människa och jag började väl min resa mot en bättre version av mig själv redan 1998 efter att ha åkt på några snytingar i livet och tagit hjälp av en psykolog. Jag kan också se en riktig "tipping point" när jag 2012 gick en UGL-utbildning under en vecka där jag verkligen lärde känna mig själv. Jag har haft mängder av samtalskontakter, läst böcker, gått på föreläsningar m.m. för att utveckla mig själv i rätt riktning, men 1998 och 2012 sticker ut liksom min tid på rektorsprogrammet 2014-2017.
Samtal, utbildningar, föreläsningar, kurser i all ära, men det är vad man gör med sin ökade kunskap om sig själv som i slutändan räknas. Visst, det börjar med självinsikt men man måste sedan vara beredd att göra jobbet i vardagen och där kommer Twitter in i bilden, hur banalt det än låter. I denna stinkande flora av människor, ofta gömda bakom anonyma konton (jag har alltid använt mitt korrekta namn), som nästan tävlade i att förminska och kränka andra bestämde jag mig för att stå för något annat. Successivt slutade jag att skriva negativa kommentarer, då höll jag hellre tyst, och fokuserade på att lyfta andra människor. Peppa! Berömma! Uppskatta! Det kändes så himla bra och det fick mig också att själv tänka efter många gånger.
Jag kan fortfarande kritisera saker och händelser, men försöker att vara konstruktiv och förmå folk att sätta in saker i ett rimligt sammanhang. Det är inte värt att gå bananas över vare sig melodifestivalen, Mästarnas Mästare, ishockeydomare eller någon som har en annan åsikt än vad du har.
Jag har fått ta emot mycket skit och elakheter på X/Twitter för att jag valt att vara den positiva (mot)kraften i en kontext där det negativa ska vara rättesnöret. Jag klarar av att ta denna skit, men kommer allt närmare den dag då jag just skiter i X. Jag har skrivit nästan 75 000 inlägg och är oändligt tacksam för alla nya vänskaper som den gett mig, men snart är det högst troligt slut för min del.
Det var kortvecka på jobbet med tanke på att 1 maj inföll i torsdags och idag var elever och majoriteten av personalen ledig. Jag har jobbat hemifrån vilket varit skönt. Det återstår nu bara en dryg månad på mitt uppdrag som rektor i Malmköping och jag försöker i allt högre grad bara njuta av den här sista tiden i en skola som jag älskar och är otroligt stolt över att ha varit en del i utvecklingen av densamma. Saknaden efter eleverna kommer att bli enorm och jag håller alla tummar i världen för att skolan fortsätter att drivas i samma andra som jag försökt applicera på verksamheten.
I tisdags startade en av mina delägda hästar på Sundbyholm och jag bestämde mig i sista stund för att åka dit och titta på henne. Hon heter Global Fine Dining och är helsyster till älskade Global Boom som är min Favorit med stort F av alla hästar jag ägt. Det blev tyvärr galopp i sista sväng i det som var årsdebut då tränaren och kusken Viktor Lyck forcerade henne lite för hårt, men hon såg jättefin ut och har en bra vinter bakom sig varför jag hoppas på en framgångsrik säsong. Valborgsmässoafton firade vi inte utan vi var bara hemma och tittade på TV. I torsdags var jag och tittade en liten stund när älsklingen ställde ut Ronja i en inofficiell hundutställning i Strängnäs.
Vad gäller mitt ideela engagemang i Eskilstuna GUIF så har vi anställt en klubbchef under veckan. Det är min styrelsekamrat Ludwig Krontorp som fr.o.m. 1 juni kommer att vara klubbchef. Ludwig är bara 22 år, men en kille med otrolig potential i så många avseenden. Han kommer i högsta grad kunna bidra till att vi lyfter föreningen mot våra högt ställda mål. I diskussionerna vi haft i styrelsen har jag just framhållit styrkan i att satsa på unga människor. Jag har så otroligt bra erfarenhet av att anställa unga människor i skolan och jag har sett så många unga vuxna växa på ett nästan overkligt bra sätt.
Med dessa ord avslutar jag veckans fredagsuppdatering. Var snäll och gör goda handlingar till dess att det blir fredag igen.
//Steven :-)