Stevens Sanningar

Dags för årets andra fredagsuppdatering och det har i sanningens namn hunnit bli lördagsnatt när jag skriver detta. En vecka som innehållit lite av varje och det gäller väl även känslan jag går in i helgen med, både tillförsikt och ett visst stresspåslag.

 

I lördags var det en soft dag hemma. Lite skidor på TV, lite trav framför datorn, promenad med hundarna, räkor och bubbel till middag samt en kväll framför TVn.

 

Vi gav vårt barnbarn Adrian en upplevelse i julklapp. Nämligen en tripp till Stockholm som innehöll middag och fotbollsmatch (Liverpool-Manchester U i Premier League) på Sportbar, övernattning på hotell och besök på Paradoxmuseet dag 2. Adrian är ett Unitedfan och vi anlände till Hotel Globen vid 14-tiden på eftermiddagen. Adrian som fyllde 12 år på nyårsdagen åkte tåg själv från Eskilstuna till Läggesta där vi plockade upp honom och sedan tog vi bilen till huvudstaden. När vi kommit fram till hotellet tog vi det lugnt och Adrian hade passande nog tagit med sig sitt schackspel och sin schackklocka. Det blev två jämna bataljer mellan honom och morfar.

 

Matchen började kl 17:30 och vi hade bokat bord på O'Learys Tolv som ligger i 3Arena så det tog ju bara en minut från hotellet. Det blev ett par oerhört lyckade timmar. Vi fick beskåda en helt sagolikt bra fotbollsmatch som fick mig att få tillbaka kärleken till fotbollen (se föregående blogginlägg). Till Adrians stora glädje gjorde ManU en av säsongens bästa matcher och fick med sig 2-2 i den svåra bortamatchen mot serieledarna. Det var t.o.m. ett hett bud på 3-2 till United i matchens slutskede. Maten var god, jag och Helena åt ryggbiff medan Adrian åt cheeseburgare. Servicen var top notch, stämningen likaså.

 

Efter matchen gick vi först upp och chillade på rummet, då var det mormors tur att mäta sina skills i schack med Adrian. Jag hann också med ett digitalt styrelsemöte med Guif innan vi gick ner till hotellobbyn och spelade shuffleboard, något annat bollspel där man skulle pricka poänggivande hål med bollar samt bordtennis. Adrian hade gips på sin högerhand efter en pulkaolycka tidigare i veckan och med tanke på det var han superduktig. Han spelade faktiskt pingis med den gipsade handen.

 

 

När vi vaknade på morgonen blev det en god frukost. Det var ovanligt lite folk på hotellet och därmed lugnt och skönt i frukostmatsalen. Tyvärr var det stängt ut till den avdelningen där man kan se ner i Avicii Arena, det hade annars varit häftigt att visa Adrian. Tänk att det snart är 36 år sedan som Globen byggdes, jag minns tydligt när den började byggas och jag hade också äran att vara med och döma den tredje hockeymatchen som överhuvudtaget spelades i Globen, det var en SM-kvartsfinal mellan AIK och Djurgården den 28 februari 1989 inför en fullsatt arena (13 850 pers). Matchen vann Djurgården med 4-2 och de blev sedermera svenska mästare det året.

 

Efter frukosten var det dags att packa ihop. Vi tog bilen in till city och hade biljetter till Paradoxmuseet. Jag hade hört väldigt mycket om de optiska illusionerna och andra upplevelser man skulle få sig till livs. Vi blev inte besvikna, det var väldigt mycket som var riktigt häftigt och dessutom fotovänligt. Rekommenderas!

 

 

I tisdags arbetade jag hemifrån. Det hade kommit rejält med snö på natten varför det dessutom blev en sväng med snöslungan. Även denna kväll tillbringade jag med diverse jobb vid mitt skrivbord.

 

I onsdags började delar av personalen att jobba. Jag var på plats på morgonen, men det blev bara några timmar på jobbet eftersom jag skulle vara i Strängnäs Domkyrka och ta farväl av Tor Ahlmark kl 13:00. Jag har ju redan skrivit mycket om Tor och hans stora betydelse för mig och vår djupa vänskap. Det är alltid tufft med begravningar, men det var en underbart vacker begravningsakt som verkligen andades Tor i i minsta detalj, inte minst musiken i form av psalmer, solosång och instrumentella stycken. Begravningen var minst sagt välbesökt och jag träffade många vänner "från förr", inte minst kollegor från Stallarholmsskolan. Något som gjorde mig extra glad var att begravningsgudstjänsten förrättades av Ola Orwinger, mångårig kyrkoherde i Stallarholmens församling och nära vän till Tor. Under Tors tid som rektor fanns ett tätt samarbete mellan skolan och församlingen, ett samarbete som byggdes upp av Ola och Tor.

 

 

När den 1,5 timmar långa ceremonin i kyrkan var över blev det en minnesstund. Vi bjöds på såväl mat som kaffe med tårta. Samtalen med vännerna från förr tog fart ännu mer och det dröjde nog till ca 16:45 innan jag åkte därifrån. Jag var helt utmattad när jag kom hem, både fysiskt och mentalt. Det blev en rejäl gubbvila innan jag orkade hugga tag i en del av allt arbete som väntade på mig.

 

Torsdag morgon var hela personalstyrkan på plats i skolan. Det var härligt att träffa alla igen och vi står inför en väldigt speciell situation då skolan ska överlåtas till kommunen efter den här terminen. Det blir min 19:e och allra sista termin på Europaskolan i Malmköping. Drygt 800 elever har passerat revy under de här åren, de som slutade åk 9 min första termin fyller 25 år i år och de som slutar nian i vår, gick i förskoleklass när jag kom till Malmköping.

 

I torsdags fyllde jag dessutom år. Älsklingen väntade med röda rosor och paket när jag kom hem. Jag fick Magnus Ugglas senaste bok, Roland från Småland, samt en överraskningsweekend i Göteborg i mitten av mars. Ni som brukar läsa mina fredagsuppdateringar vet att jag älskar överraskningar...

 

 

Idag tillbringade jag förmiddagen i Strängnäs där jag var med på ett par möten. Därefter åkte jag till jobbet där jag stannade till 16:30-tiden innan det var dags att åka hem. Halt väglag i båda riktningarna idag och man hoppas verkligen att medtrafikanterna kör lika försiktigt som jag försöker göra.

 

Innan jag avslutar ska jag ta några ord om språket också. Jag är extremt intresserad av hur det svenska språket används och jag förfasas faktiskt en del över hur det urvattnas och förfulas i en allt högre takt. Jag är absolut inte felfri och färgas också lätt av uttryck som jag frekvent hör i exempelvis poddar, radio eller TV. Jag har också den största respekten för alla som har svårt för språket av olika skäl, framförallt kan ju skriftspråket vara marigt för många. Däremot kan jag tycka att de som jobbar med språket som sitt verktyg, exempel skrivande journalister eller personer som jobbar i radio eller TV, borde kunna upprätthålla kvaliteten och korrektheten. Det är verkligen si och så med det och jag kan inte läsa en dagstidning utan att hitta direkta grammatiska felaktigheter eller direkta språkfel. Samtidigt vet jag ju att språket är under ständig utveckling och om tillräckligt många använder det som anses vara språkmässigt fel, ja då blir plötsligt accepterat och inte längre felaktigt. Jag kan emellertid inte tycka att det är av godo.

 

Jag tänkte lyfta upp några väldigt frekventa språkliga felaktigheter (enligt mig), mest för att få det ur mig och stilla mitt sinne och få bort lite irritation.

• Sportjournalister som skriver eller säger att ett lag vinner med 3-6 är snett ute. Man kan inte vinna en match genom att göra färre mål än motståndarna. Även när man vinner på bortaplan med nämnda siffror, vinner man med 6-3. Däremot blir resultatet i matchen 3-6. 
• Varför är det så hopplöst svårt för människor att använda orden få, färre, färst? Framförallt de komparerade formerna färre och färst skulle många behöva lära sig att använda. Jag som exempelvis tittar och lyssnar på många travsändningar får nästan dagligen höra om mindre hästar när man egentligen menar färre hästar. Om tränaren A har 10 hästar och tränaren B har 20 hästar, då har inte tränare A mindre hästar såvida hen inte har små shettisar till exempel. Däremot har tränare A färre hästar än tränare B.I ovanstående fall brukar jag också höra att tränare A är mindre än tränare B. Jaha, betyder det hen är kortare? 
• Var och vart är ju ett sorgebarn som bara blir värre och värre. Var anger läge, vart anger riktning. Det heter var bor du? Inte vart bor du? Var har jag lagt mina glasögon? Inte vart har jag lagt mina glasögon?
• De och dem är också kämpigt för många. Oavsett om man skriver de eller dem, är det okej att utläsa det i talspråk som dom. Det innebär inte att dom i talspråk alltid ska stavas dem.
  En enkel tumregel är att när man skriver jag, du, han, hon ska man använda de när man funderar på om det ska vara de eller dem. På samma sätt, där man skulle skrivit mig, dig, honom, henne ska man använda dem. Se nedan.
  Jag åker till Sälen. Du åker till Sälen. Han/Hon åker till Sälen. De åker till Sälen.
  Kalle kom hem till mig. Kalle kom hem till dig. Kalle kom hem till honom/henne. Kalle kom hem till dem.
  Jag ska inte krångla till det ytterligare med att allt fler numera använder han/hon där det ska vara honom/henne.... Suck! Då spricker dessutom tumregeln ovan...
• Chans/Risk. Chans = Något kan bli positivt. Risk = Något kan bli negativt.
  Det är stor chans att vi vinner matchen ✅ (positivt budskap)
  Det är stor risk att vi vinner matchen ❌
  Det är stor chans att vi förlorar matchen ❌
  Det är stor risk att vi förlorar matchen ✅ (negativt budskap)
• Tack vare/På grund av. Tack vare = Beror på något positivt. På grund av = Beror på något negativt. 
  Jag kunde börja jobba igen tack vare att jag blivit frisk ✅ (positivt budskap)
  Jag kunde börja jobba igen på grund av att jag blivit frisk ❌
  Jag kunde inte gå till jobbet tack vare att jag var sjuk ❌
  Jag kunde inte gå till jobbet på grund av att jag var sjuk ✅ (negativt budskap)

Nu får språkpolisen ge sig, men kom ihåg att jag framförallt vänder mig till personer som har språkanvändande som en del i sitt jobb. Till alla er andra: Det är inte så förbaskat lätt 😅