Stevens Sanningar

Ingen fredagsuppdatering förra veckan och därmed 14 dagar att summera. Lördagen för snart två veckor sedan inledde vi med att åka till Strängnäs och titta på barnbarnet Axel som var där och spelade fotbollsmatcher. Därefter vigde jag lördagen åt trav då det var V75-tävlingar på Sundbyholm utanför Eskilstuna. Jag var där ensam men träffade som vanligt många jag känner och vistades mestadels på stallbacken. Jag älskar verkligen att se alla fina hästar på nära håll.

 

Veckan som följde innebar massor av jobb och massor av möten. Jag visade väl min kalender i förra fredagsuppdateringen och totalt under de senaste två veckorna har jag haft 53(!) möten. Det ska dock sägas att möten i allmänhet är intressanta och berikande. Visst finns det många tröttsamma möten, särskilt om de inte leds på ett vettigt sätt, men med nyfikenhet och stora öron kan möten ge mycket tillbaka. Huvuddelen av mina möten dessa veckor är något som jag kallar för medarbetardialoger. Jag samtalar med huvuddelen av mina medarbetare under 75 minuter. Jag har naturligtvis en agenda, men det finns stora utrymmen för stickspår och avvikningar. Jag tror även att det uppskattas av medarbetarna, de vet att åtminstone fyra gånger om året får de möjlighet att i lugn och ro sitta och samtala med sin chef, dvs mig.

 

Under torsdagskvällen var jag i Volvo CE Arena i Eskilstuna där GUIF spelade sin första hemmamatch för säsongen i handbollsligan. Efter stort underläge mot Malmö i mitten av andra halvlek lyckades man vända i slutskedet av matchen. Malmö vände tillbaka, men GUIF lyckades till sist kvittera och rädda en poäng. Som styrelseledamot får man vara beredd att göra lite av varje, den här kvällen tejpade jag reklam på golvet för första gången i mitt liv 😅

 

Fredagskvällen tillbringade vi i TV-soffan och det är alltid lika skönt och mysigt. Min kära hustru tittar ju mycket på TV och följer olika serier, jag däremot tittar på TV bara på helgerna. Vi har ett antal program av olika slag som vi vill titta på tillsammans. På mitt initiativ har vi lagt in dessa in en app på telefonen (Spin the wheel) som slumpar fram vilket program vi ska titta på. Jag älskar såna lösningar, älsklingen är inte lika imponerad. Särskilt inte om det är en deckarserie eller liknande med avsnitt som inte är avslutande utan som hänger ihop med varandra.

 

 

Under lördagen åkte vi på en dygnskryssning med Birka Gotland. Båten som har haft namnen Birka Paradise och Birka Stockholm, men som inte varit i trafik sedan pandemins inledning förrän i våras, har vi åkt med otaliga gånger. Säkert typ 100 gånger minst och vi har skapat så mycket vänskap och haft så många underbara kryssningar ombord på henne. Även om Birka Cruises är ett minne blott, var det ett kärt återseende och det var minst ett år sedan som vi överhuvudtaget kryssade senast.

 

 

Det blev ett härligt och väldigt roligt dygn där vi upptäckte ännu ett i raden av jäkligt kompetenta coverband, nämligen No Limits. Bandet var grymt bra och vi ömsom bara lyssnade och dansade. Innan dess hade vi ätit en god buffé och myst runt på båten. Det var ombyggt lite här och där och jag tyckte det var jättefint, älsklingen tyckte att det var lite för stora och ljusa ytor. Något som slog oss var att personalen var väldigt serviceminded och tillmötesgående, något som hamnar högt upp på min lista över viktiga ingredienser. På "gamla" Birkatiden var det lite si och så med den saken, särskilt i barerna.

 

När vi kom under söndagskvällen blev det som vanligt söndagsjobb. Mitt mål är fortsatt att slippa jobba under söndagar och känna mig fri hela helgen. En vacker dag (ett uttryck min fru hatar att jag använder) kommer det att bli verklighet. Positivt med den veckan var att jag tränade bra och sprang totalt 31 km. Fortfarande lusigt tempo och ont i knät, men det funkar.

 

I tisdags var vi i Eskilstuna och gratulerade vår förstfödde och enda son. Fredrik fyllde 39 år vilket är märkligt då jag själv inte ens känner mig så gammal. Vi bjöds på trevligt umgänge och god såväl smörgåstårta som vanlig tårta.

 

 

I torsdags var det återigen hemmamatch för GUIF, men tyvärr blev det en klar förlust mot det förmodade topplaget Ystads IF. Bitvis ser det väldigt bra ut spelmässigt men antalet tekniska fel är åt h-e för många. Nu väntar två nyckelmatcher mot lag som vi ska ha efter oss i tabellen och jag hoppas att det blir fyra poäng in under dessa matcher.

 

Träningen har tyvärr varit sparsam under veckan. Jag har inte känt mig 100 % kry och det blev bara ett löppass. Förvisso en mil, men det var extremt tungt och det var bara skallen som gjorde att jag fullföljde. Hoppas på bättre träning kommande vecka.

 

Vi har haft några riktiga toppenveckor i skolan med massor av positiva saker. Jag kommer nog att kunna skriva en hel bok om alla mina år i den svenska grundskolan, men det är de små ögonblicken som gör mig allra lyckligast. Som idag när jag hade medarbetardialog med en lärare i mellanstadiet och hen beskrev lyckan igår, när de hade en friluftsdag med friidrott, hos en elev som har extremt stora svårigheter med inlärning. Hen var superduktig och fick verkligen glänsa på bl.a. löparbanan och kom fram till sin lärare och sa:

- Det här är den bästa dagen jag någonsin upplevt i skolan!

 

Eller när en annan mellanstadieelev spontant kom fram till mig idag och sa:

- Du måste ge NN 5000 kr mer i lön varje månad.

- Varför då? svarade jag.

- För att hen är en så himla bra lärare som gör alla lektioner så roliga och intressanta.

Det är vid dessa tillfällen jag tycker att jag har världens bästa jobb, med världens finaste elever och världens mest kompetenta medarbetare.

 

Nu stänger jag igen min fredagsuppdatering för den här gången genom att önska en trevlig helg och som vanligt uppmana er att vara snälla och göra goda gärningar för andra. Det är bara så som vi tillsammans kan bygga en bättre värld där fler människor än idag får känna sig värdefulla och må bra.