Stevens Sanningar

Ingen fredagsuppdatering, däremot en söndagsuppdatering två dagar senare. En vecka som varit hyfsat ordinär, men i vanlig ordning fullt upp mest hela tiden. Jag försöker kämpa på med mer sömn, men har massor att ta igen och är väldigt trött allt som oftast.

 

Nåja, vi tar det från början. Förra helgen var fritt från aktiviteter och det blev lite donande här hemma med allt möjligt och självklrt det obligatoriska söndagsjobbandet. Helena jobbade för övrigt både fredags- och lördagsnatt. Under fredagskvällen var jag dessutom med i en travpodd som heter 7 rätt. Där diskuterade jag en del av travsportens utmaningar tillsammans med travtränarna Oskar Svanberg (Mantorp), Mathias Sandberg (Mariehamn, Åland) och Rikard N Skoglund, catchdriver för närvarande lokaliserad i USA. De två förstnämnda är i högsta grad drivande av podden.

 

 

I måndags hade vi en "teamsincheckning" med styrelsen i Guif. Vi stod inför en väldigt viktig vecka med tre betydelsefulla matcher, arrangörsmässigt och i två av fallen sportsligt. Det var mycket som skulle hinna vara på plats, som skulle fixas, som skulle synkas osv. Mina styrelsekollegor är helt magiska i såväl sin kompetens, sitt engagemang och sin arbetskapacitet. Ett helt magiskt bra gäng att arbeta ihop med och jag hoppas jag har mer tid framöver för att bidra med mycket mer än vad jag gör just nu. Det här är verkligen människor jag vill arbeta tillsammans med.

 

Tisdagen inledde jag hos min tandläkare i Strängnäs. Tänk att min nästan paniska tandläkarskräck numera är helt borta, tack vare att jag haft flera bra, varsamma och snälla tandläkare på raken. De har alla tagit min tidigare rädsla på största allvar och det har gjort att jag numera känner tillit och snudd på bekvämlighet.

 

På tisdagskvällen spelade jag min första padelmatch sedan den 4 juni, mer än 4,5 månader sedan alltså. Jag spelade singel mot Fredrik och trots förlust i tre raka set var jag betydligt närmare honom än vad jag var under våren. Framförallt känns det att jag faktiskt tränat regelbundet det senaste halvåret genom att springa. Själva padelspelet kom jag in i ganska snabbt och Fredrik hade inte heller spelet under lika lång tid, vilket var tacksamt för mig.

 

 

När jag duschat och gjort mig klar var det dags för en ny teamsincheckning med Guifstyrelsen. Den här gången medverkade jag via telefon sittande i bilen på ICA Maxi-parkeringen i Eskilstuna. Vi hade fortsatt mycket olika saker att dryfta och det dröjde en timme innan jag rullade hemåt och ytterligare några timmars jobb.

 

Under onsdagsmorgonen jobbade jag hemifrån någon timme innan det var dags att åka direkt till ett möte i Flen. Vi är en arbetsgrupp från högstadieskolor och gymnasiet som träffar representanter från företagare och näringsliv med viss regelbundenhet. Vår samverkan tar väl inga jättekliv framåt, men det är ett viktigt arbete att länka ihop utbildning och arbetsliv. Generellt tycker jag att vi i skolan bedriver vår verksamhet alldeles för isolerat och avskärmad från "verkligheten där ute..."

 

Torsdagen rullade också på och direkt efter jobbet åkte jag till Volvo CE Arena i Eskilstuna där vi som stod arrangör för en damlandskamp mellan Sverige och Spanien. Jag har ju sett många landskamper och turneringar i hockey inifrån, nu var det spännande att få en inblick även i handbollens värld. Jag var faktiskt förvånad över hur stort arrangemanget var sett ur flera synvinklar. Det blev en veritabel publiksuccé med över 3000 åskådare och en grym stämning i hallen. Sverige ägde matchen från avkast och vann med hela 40-24 om jag minns rätt.

 

 

Jag höll mest till i vår VIP-avdelning för sponorer där vi bjöd på kaffe, bakelse och popcorn! Jag hjälpte till med det mesta från att ställa i ordning och möblera området till att städa undan efteråt. Det var kul och ett underbart teamwork mellan oss i styrelsen och alla andra ideella krafter som hjälpte till med arbetet.

 

 

 

Det blev fredag även den här veckan. Sista dagen innan lovet för eleverna och det var en extra härlig dag. Återkommer till det lite senare i inlägget. Jag åkte hem lite tidigare från skolan än vanligt och hann ta en kort power nap innan jag ställde kosan mot Eskilstuna igen. Nästa viktiga evenemang i arenan och dessutom en måstematch för herrlaget som hade inlett serien med endast en poäng på sju matcher och ett par rejäla genomklappningar mot lag som vi ska kunna ha bakom oss i tabellen. 

 

Nu stod Hammarby för motståndet. Det är det närmaste derby vi kommer i en serie som domineras av lag från västra och södra Sverige. Fredagsmatch skulle dessutom innebära att vi kunde räkna med en skaplig Hammarbyklack på matchen som stämningshöjare. Trots den skakiga säsongsinledningen hade vi förhoppningar om en skaplig publiksiffra. Förutom att det naturligtvis genererar pengar in till klubben, blir det ju en rejäl merförsäljning i kioskerna desto fler människor som är på plats.

 

Kvällen blev en nästan som en saga. En bra publiksiffra. Underbar stämning i hallen, mest tack vare bajenklacken som oförtrutet sjöng och ropade sina ramsor från matchens första sekund till dess sextionde och sista minut. Guif inledde starkt och hade en rejäl ledning i början av matchen innan Hammarby kom igång och inte bara gick ikapp utan även drog ifrån. Några bollars underläge i halvtid innan vi fick uppleva en gastkramande andra halvlek där ledningen växlade lagen emellan. Man slets mellan hopp och förtvivland, men på ett mirakulöst sätt var det 28 lika när Guif tilldöms en straff med bara tio sekunder kvar av matchen. Lagkaptenen Richard Hanisch gjorde inget misstag och Hammarby hann aldrig komma till något riktigt anfall efter det. De hade ett frikast 11-12 meter från mål vilket var det sista som skulle hända i matchen. Guifmuren gjorde sig så hög den kunde och frikastet gick långt över mål och säsongens första seger i handbollsligan var bärgad. Jag tror att den här segern kommer att betyda mycket mer än två poäng, den för in en gnutta arbetsro och framförallt massor av positiv energi.

 

 

När jag kom hem på kvällen blev det några timmar framför TVn med älsklingen. Det kändes som att vi knappt hade hunnit ses under veckan. På lördagen skulle damerna spela och min grundplan var att vara på plats även då, men jag fick inte ihop logistiken med lite annat som skulle göras och tvingades välja bort den matchen. Men även tjejerna lyckades ro hem två poäng genom att besegra VästeråsIrsta med uddamålet. En lyckad helg för Guif med andra ord.

 

På lördagsförmiddagen skulle ju biljetterna till Kentkonserterna i mars släppas. Vi var redo med några olika enheter och lyckades fixa biljetter ganska smärtfritt. Lite oklart, men det blev väl inte de allra bästa platserna i arenan, men det kan jag leva med och bara det faktum att få se Kent live känns lika stort som oväntat. Den 22 mars är det dags. Tre konserter blev till sist sex och det innebär de kommer ses av ca 235 000 människor. Självklart inte så många unika, eftersom mängder av hardcorefans kommer att se flera konserter. Dock är de uppe på en total publiknivå som bara slås av Håkan Hellströms ullevikonsterter och under 2025 kommer det sannolikt vara så att fler människor ser Kent än vad som ser Håkan. 

 

Idag söndag har jag mestadels tagit det lugnt. Gått en hundpromenad tillsammans med älsklingen, jobbat och slutligen varit på gymmet och sprungit. Förutom padeln blev det inte så mycket löpning förra veckan, bara en enda mil fördelat på två tillfällen. Kvällens halvmil räknar jag in i den kommande veckan.

 

Tillbaka till skolan. Jag tror jag skrivit det tidigare, men vi har aldrig haft en sådan här bra start på läsåret som i år. Framförallt är det stämningen som generellt är mycket bättre på skolan. De sista två veckorna innan höstlovet kommande vecka har varit aningen tyngre, men dessa veckor brukar vara ännu jobbigare än vad som varit fallet i år.

 

Just i fredags var det extra mysigt på något sätt. Kanske hänger det ihop med att jag hade ganska mycket tid att gå runt på skolgården eller in i klassrum. Var jag än kommer möts jag av trevliga elever och jag försöker vara lika trevlig tillbaka. Därför blev jag så himla glad när andra upplever samma sak. En vårdnadshavare till en elev i åk 9 var på utvecklingssamtal och la ut detta inlägg i den lokala Malmköpingsgruppen på Facebook.

 

 

Jag har så oerhört många fina historier att berätta om våra elever. Som jag brukar framhålla är de dessutom så otroligt kloka när de får möjlighet att reflektera över skolan i allmänhet och sin egen situation i synnerhet. Vi kan bli ännu bättre på att ta vara på elevernas egna åsikter. 

 

I stenhård konkurrens med andra händelser vill jag berätta om en tjej som kom fram till mig i tisdags och sa:

- Vill du göra en deal med mig?
- Ja, det kan jag nog göra, men det beror ju lite på vad det är förstås.

- Om jag går på alla lektioner en hel vecka så får jag något av dig.

- Vad vill du ha då?

- Det får du bestämma, sa tjejen.

Det här är en elev som inte går i någon av de allra högsta klasserna, men som har det tufft med skolan och därför har börjat skolka en hel del. Jag trodde hon pratade om första veckan efter lovet, men fick av en slump redan på av någon av mina medarbetare att hon förväntade sig en belöning redan innevarande vecka om hon gick i land med sin ambition, att vara på alla lektioner.

I fredags morse mötte jag henne på skolgården.

- Ska jag komma till dig idag? frågade hon.

- Har du varit på alla lektioner hela veckan? kontrade jag.

- Ja! svarade hon stolt.

- Bravo! Men vi avvaktar den här dagen också, svarade jag.

Jag gick in på mitt kontor och kollade frånvarostatistiken. Mycket riktigt, hon hade inte missat en enda lektion.

Som sista lektion på dagen skulle hon ha slöjd och när det närmade sig slutet gick jag dit. JAg hade med mig två saker som hon skulle få av mig, ointressant vad.

- NN har jobbat jättebra idag, sa slöjdläraren.

- Ja, och nu ska hon få en liten belöning av mig.

Jag vände mig till hennes klasskamrater och frågade om de märkt att NN varit på alla lektioner under veckan.

- Jaaaaaa! svarade de allihop med någon form av glädje och stolthet i rösten.

Jag kan inte med ord beskriva hur lycklig eleven såg ut när hon fick de två symboliska sakerna av mig. Jag såg hur blanka hennes ögon var och jag tror att hon kände sig stoltast i världen. Hon är en av alla elever som under sin skolgång oftare har misslyckats än lyckats, oftare har blivit korrigerad för sitt beteende än bekräftad för detsamma. Jag fattar att det säkert blir ett eller två steg tillbaka, men hon har visat för sig själv att hon kan och hon har blivit bekräftad för att hon gjort något bra.

 

Trevlig helg kan jag ju inte önska när helgen är över, men jag önskar dig en trevlig vecka. Var snäll och gör goda handlingar!

 

//Steven :-)