Stevens Sanningar

 

 

 

 

 

Imorgon stänger vi novembermisären för det här året och jag måste säga att det funkat bra i år. Det har varit en jättefin november och när det körde ihop sig mot slutet av månaden drog jag och älsklingen iväg till värmen utanför Afrikas västkust.

 

Jag skrev ju förra fredagen om vår inledning av semestern på Kap Verde och nu när vi är hemma igen kan vi summera en magisk vecka som hade allt som vi önskar av en semester i den fas av livet vi befinner oss just nu. Sol, värme, bad, vila, mat som lagas av någon annan, goda drinkar och mycket skratt.

 

I åtminstone ett avseende blev vi fullfjädrade charterturister. Redan första morgonen var det ont om solsängar runt poolen och jag överhörde två andra svenska par vid frukosten. De pratade om att alla solsängar var paxade redan vi 06:30-tiden och då växte mina tävlingshorn ut. Det var nog en kraftig överdrift med halv sju, men ville man ha sin önskeplats gällde det att vara på tårna. Därför ringde min klocka 06:00 varje morgon utom en, då Helena tog passet, för att gå ut i gryningsljuset och lägga beslag på vad vi tyckte var de bästa platserna vid poolen. Jag är ju morgontrött, men har begåvats med förmågan att lätt kunna somna om. Så efter att området var inmutat blev det ett par timmars sömn ytterligare innan vi gjorde oss i ordning för en dag vid poolen.

 

Dagarna rullade på i ungefär samma stuk varje dag. Paxa platser. Somna om. Vakna. Morgna sig. Smörja in sig med solskyddsfaktor (så tråkigt...!). Äta frukost. Därefter tog Helena plats på solsängen, medan jag gick till baren med bästa internetuppkopplingen för att jobba någon timme eller två. Jag har testat olika varianter under årens lopp eftersom jag har ett jobb som inte tar paus bara för att jag åker på semester. Suveräna medarbetare avlastar många av mina arbetsuppgifter, men det finns alltid saker för mig att hantera. När jag struntat i dessa uppgifter under en hel vecka har det varit som att bestiga dubbla Mount Everest utan syrgas när jag kommit hem och därför har jag landat i att ta någon timme eller vad som behövs varje dag för att städa undan det mest akuta.

 

När jag varit klar med dessa sysslor har jag tagit mig till poolen. Ungefär vid den tiden har det varit vattengympa och älsklingen var grym och deltog varje dag. En av dagarna lyckades hon få med mig och det var ganska kul, men jag kände mig inte 100 % bekväm.

 

 

Badandet och vattnet är ju ett kapitel för sig i mitt liv. Jag har berättat tidigare om att jag har köldurtikaria vilket gör att jag inte kan bada om det är lägre än 27 grader i vattnet. Här låg det och balanserade mellan 26,5-27 grader både i poolen och i havet och jag utmanade ödet. Till min stora glädje funkade det helt problemfritt och det gjorde mig oerhört lycklig. Jag måste ändå vara en syn för gudarna att titta på när jag går ner i vattnet. Det tar ett par minuter att doppa mig eftersom jag tycker att 27 grader är iskallt 😂

 

 

Något annat som fungerade utan några som helst bekymmer var mina inkontinensbesvär. Förra året kateter, i år bara mina vanliga tunna skydd. När jag skulle bada kunde jag ta av mig skydden och jag är 99 % säker på att inget läckte ut i poolen/havet. Sådan befrielse!

 

Nåväl, när vattengympan var klar låg vi i allmänhet och solade/sov/läste någon timme innan vi gav oss iväg och åt lunch. Därefter var det återigen solsängen som gällde till dess att vi blev sugna att gå ner till havet. Det blåste betydligt mindre i år och det var tillåtet att bada alla dagar, vilket vi med bara något undantag gjorde varje dag. Därefter fortsatte vi i allmänhet att bada ytterligare en stund när vi kom tillbaka till poolen.

 

 

Ja, så där rullade dagarna på. Eftermiddagskaffe med en liten whisky till, mer sova/läsa/vila, ett och annat barbesök till dess att klockan blev 17:30-18:00 och det så smått började att skymma. Då satte vi oss på vår uteplats och löste korsord, tog någon drink och planerade för kvällen. Vid 19-rycket var det dags att duscha, därefter ytterligare något drickbart och lite snacks för att vid 20-tiden gå och käka. Vi hade ju all-inclusive och var hänvisade till buffetrestaurangen, förutom två kvällar då vi fick äta dels på en italiensk restaurang och dels på en BBQ-restaurang. De två sistnämnda kvällarna var jättebra, men även buffetrestaurangen funkade trots att det inte var någon gastronomisk höjdare. Kvällarna avslutade vi med att titta/lyssna på kvällens underhållning innan vi gick hem och rundade av med något sällskaps- eller kortspel.

 

 

Vi är verkligen supernöjda med den här anläggningen och planerar redan för att återvända. Ganska liten och nära till allt. Väldigt trevlig personal där naturligtvis några stack ut lite extra. Några bartenders, en serveringstjej och animationfolket var grymma. Hur det än är, kanske det inte är världens mest motiverande jobb att serva all-inclusive-gäster hela dagarna. Sängarna var lika stenhårda som förra året, men precis som då avhjälptes det med en rejäl extramadrass. WiFi-nätverket var katastrofdåligt förra året, men det hade förbättrats något oerhört.

 

 

De sju timmarna i luften rullade på. Vi kom in i några ganska turbulenta områden, men vi var snabbt igenom dessa. Vi landade på Arlanda strax före kl 01:30, men sedan tog det sin tid med passkontroll och att få bagaget. Vi skulle ju dessutom åka transfer till vår parkering och vi parkerade inte hemma förrän strax efter kl 04:30.

 

Det är alltid kul att studera männskor och deras beteenden. Det är ju något man får gott om tid att göra på en sån här resa. Något som retar gallfeber på mig är egoister som bara tänker på sig själva och gärna gör det genom att ta genvägar. Om jag paxar en solstol kl 06:00, då har jag själv gjort mig förtjänt av den solstolen men om jag tar genvägar på bekostnad av någon annan borde jag nästan brinna i helvetet. Ofta struntar jag i att lägga energi på sådant, men ibland kan jag inte låta bli att bli förbannad. Ett exempel är när man står vid en bar och väntar på sin tur och det inte är en definierad kö. Skickliga bartenders har ju järnkoll i vilken ordning kunderna ska beställa, men det kan man inte begära att all personal ska ha på ett sådant här ställe där de bara ska langa ut "gratisdrinkar" dagarna i ända. Vid ett tillfälle kom jag som nr 2 till baren. Nr 1 väntade på att drinken skulle bli klar. Under tiden ansluter nr 3 och nr 4 till den imaginära kön. När nr 1 fått sin drink vänder sig bartjejen till nr 4. Han beställer glatt och jag känner hur blodtrycket ökar. Hade jag varit nr 4 hade jag pekat på nr 2 och poängterat att det var hans tur. Nänä, den dryga jäveln utnyttjade situationen. Han fick sin beställning och jag måste ha varit helt transparent och okarismatisk efter bartjejen vänder sig till nr 3. Den kvinnan tar också chansen till en genväg trots att hon med 100 % säkerhet vet att det egentligen redan varit min tur. Då lackade jag och gick tillbaka till solsängen för att låta blodtrycket gå ner innan jag gjorde ett nytt försök att få beställa....

 

En annan sådan grej som stör mig är när man på flygplanet bara smackar ner sitt ryggstöd utan att kolla om det är okej med den som sitter bakom. Vad är det med folk egentligen? Tror alla att de är ensamma i den här världen?

 

Nu var det inte meningen att jag skulle sprida dålig stämning... efter att ha sovit några timmar har jag jobbat hemifrån under dagen. Trots att jag hållit undan en hel del, fanns det mycket att ta tag i och på söndag blir det jobb hela dagen. Förhoppningsvis hinner jag även åka till gymmet och springa några kilometer för även om jag vilat mycket har det inte varit någon hälsokur sett till vad jag stoppat i mig. 

 

Nu går vi in i julmånaden och det återstår bara tre veckor i skolan innan det är jullov. Många medarbetare är av förklarliga skäl slitna och nu gäller det att vara peppande för att alla ska hålla ihop de sista veckorna. Jag har mycket att fundera på. Svåra frågor att hantera här och nu, svåra frågor som kommer och även personliga ställningstaganden som ska göras. Det är inga lätta spörsmål som ska besvaras, men ändå är framtiden spännande.

 

Jag önskar just dig en trevlig helg! Var snäll! Göra goda handlingar! Träng dig inte i några barköer och var försiktig och du fäller ner ditt ryggstöd i bussen eller flygplanet.