Stevens Sanningar

 

På torsdagen portionerade vi ut våra hundar på tre olika ställen. Jag packade som vanligt i sista stund, jag tyckte vi hade en ocean av tid eftersom vi inte skulle ge oss iväg på vår semestertripp förrän vid kl 09 på fredagen. Trots min hustrus domedagsprofetior hann jag naturligtvis packa allt i tid. Min packning är aldrig att leka med eftersom jag ALLTID packar för mycket. Medan älsklingen har ganska bra koll på vad hon ska ha för kläder till olika tillfällen så envisas jag med att säga att jag vill gå på känsla när det är dags. Det är faktiskt min värsta mardröm vad gäller kläder, att inte ha flera olika alternativ när det börjar närma sig något man ska göra.

 

Det där med kläder är lite motigt just nu. Jag har kämpat med vikten under några år efter att jag gjorde en rejäl insats för 5-6 år sedan. Undan för undan har det åter smugit sig på onödiga kilon vilket gjort att jag ökat en del i omfång både här och där. Mina garderober är fulla av kläder, men många av dem väntar på att jag åter ska komma ner i vettigare matchvikt... När jag drabbades av mina inkontinensbesvär som komplikation av min prostataoperation i september förra året tappade jag motivationen till att sköta min kosthållning så strikt som jag behöver göra. Det hade att göra med att jag inte kunde träna och då kändes allt så meningslöst. Efter jul har jag kunnat börja träna igen, jag springer 3-4 gånger per vecka och har sprungit min första mil sedan 14 juli 2020. Efter det datumet har det varit knäskada, knäoperation med lång rehab, hälseneinflammation med lång rehab, nya knäbekymmer, inkontinensbesvär och fortsatta knäsmärtor som jag trotsar och tränar ändå. När jag kan träna blir jag motiverad att sköta kosten också. Samtidigt har jag gett mig själv frikort att svulla när det är jul, påsk, midsommar eller när vi är iväg på någon form av resa. Allt detta sammantaget gör att jag inte har så mycket kläder att välja på i nuläget, men ändå packar jag ner sånt jag vet att jag med tvekan kan använda och sådant jag innerst inne vet bara liggande kvar i resväskan eller hängande i en hotellgarderob.

 

 

Nåväl, något försenade rullade vi hemifrån på fredagsmorgonen. Som vanligt numera när vi åker på semester har vi med oss egna cyklar. Det är helt överlägset och skapar sådan frihet på platserna där vi stannar några dagar. För några år sedan investerade vi i ett rejält cykelställ och det är både smidigt och säkert.

 

Vår första destination var Oskarshamn. Anledningarna till just det resmålet var två. Dels ville vi se och höra Sven Ingvars någon gång i sommar och de spelade på festivalen Latitud57 i den småländska ostkuststaden. Dels har våra vänner Magnus och Helena flyttat ner till Oskarshamn från Gävle och vi ville gärna hälsa på dem i deras hus, bara hundratalet meter från havet. Vi kom till Oskarshamn på eftermiddagen ungefär i den tid vi planerat efter att vi stannat och rastat vid XX. Jag älskar att åka på bilsemester och en viktig del är just rastandet på vägen hemifrån när man förberett med egen matsäck. Det småregnade och därför var det skönt att vi hittade ett bord med tak över.

 

När vi kom fram till Oskarshamn och gick in på hotellet för att checka in så började vi ana oråd. Det var ingen bemannad reception utan man skulle ha fått en kod till ett skåp där nyckeln till rummet skulle finnas. Någon sådan kod hade vi inte och när älsklingen började titta i sina mejl fick hon se att hon fått ett mejl två dagar innan som sa att de inte kunnat dra pengar från hennes kontokort. Förklaringen var enkel, kortets giltighet gick ut den 31 maj och hon hade glömt att uppdatera i Booking.com-appen genom vilken vi hade bokat. Sånt är ju lätt hänt, vad värre var att hon inte öppnat det senaste mejlet från Booking. Hade hon gjort det, då hade hon sett och förstått att vi skulle ha betalat rummet senast dagen innan. Istället hade rummet avbokats automatiskt och nu stod vi där utan rum i en stad som har festival dagarna två... vi pratade med ägarinnan och hotellet var mer än fullbokat. Ridå! Vilken start på semestern!

 

Ut i bilen igen. Hyfsat lugna ändå med tanke på den prekära situationen. Helena började genast att reka andra boenden och jag skulle hjälpa till, när jag gjorde misstaget att svara i min telefon som ringde. Det var en journalist från SVT som hade nosat upp ett nyhetsinslag samma dag från Sveriges Radio P4 där jag medverkat och som handlade om ungdomskriminalitet i Malmköping där jag jobbar. Som den trevliga och tillmötesgående människa jag är, lät jag journalisten få sin tid medan älsklingen jagade boende. Hon lyckades få napp via Airbnb. Det skulle bli 1500ish dyrare än hotellet vi hade bokat från början och betydligt sämre. Det var ett litet rum centralt inne i stan, men utan frukost. Vi hade inget annat val och tog rummet som visade sig vara ett mellanting av hotell och ett rum i en studentkorridor. Dock var det rent, fräscht och aningen större än vi befarade. Nu var vi på plats och hade någonstans att bo de närmaste tre nätterna. Med facit i hand blev dessutom boendet och dess läge perfekt för våra behov och aktiviteter.

 

På kvällen cyklade vi hem till Magnus och Helena. Det blev en supermysig kväll med lite inledande bubbel, middag på en restaurang som låg tvärs över gatan, en promenad utefter havet och i området samt lite eftersnack över varsitt glas vin. När vi cyklade "hem" framåt nattkröken kände vi oss nöjda med hur semestern hade börjat trots viss dramatik inledningsvis.

 

 

Under lördagen sov vi ganska länge och sedan blev det brunch på ett gatukök! Jag gick sedan upp på rummet och jobbade med V75 medan Helena tog en promenad på stan. På kvällen skulle vi gå på festivalen, men dessförinnan  ville vi följa de första loppen på V75 eftersom min delägda Casper For Cash skulle starta där. Det är sannerligen inte vardagsmat för mig att ha en häst på V75, men Casper tillmättes inga större chanser i förhandstipsen. Det blev inte heller någon succé. Han kom aldrig riktigt in i loppet och i stentuffa V75 är det svårt att hävda sig om man inte har tätkänning tidigt i loppet och det hade inte Casper tillsammans med sin kusk Peter Untersteiner den här gången.

När det drog ihop sig till festivalbesöket hade vi bestämt att gå dit i god tid för att kunna stå långt fram när Sven Ingvars uppträdde. Vi kom dit knappa två timmar innan de skulle spela och paxade platser längst framme vid scenen. En av oss kunde sedan gå ifrån för att köpa något att dricka i det härliga vädret och uppladdningen blev perfekt med härlig förväntan i luften. Det var faktiskt lite intressant också att se hur de riggade scenen för de olika artisterna. Snacka om att varenda en visste exakt vad hen hade för uppgift.

 

 

 

Vi hängde kvar vid våra platser längst fram då nästa akt som skulle uppträda var Darin. Han är också en av våra favoriter och herrejesus vad han levererade. Vilket fullblodsproffs i allt han företar sig på scenen. Sång! Dans! Mellansnack! Jag måste säga att jag var grymt imponerad och det var kul att se honom på nära håll.

 

 

Därefter gick vi och åt jättegod asiatisk mat i väl tilltagna portioner för 99 spänn. Då började det dessutom regna vilket innebar att vi bara såg halva akten med The Wannadies. Det var också bra naturligtvis och man kan ju bara älska Pär Wiksten. Han är ju som en enda go nalle som man vill krama om, precis den känslan man fick av honom i TV-produktionen Så mycket bättre. Som sagt, regnet gjorde att vi drog oss hemåt innan det sista ackordet spelades.

 

Festivalen var för övrigt enormt välordnad. Dels arrangerades den på hamnplanen i Oskarshamn så underlaget var perfekt med stenplattor blandat med asfalt. Utbudet av mat och dryck var stort, på gränsen till överdimensionerat, och prisbilden var sannerligen human. Lägg därtill att alla funktionärer som jobbade var oerhört trevliga, tillmötesgående och serviceminded. Eftersom vi stod längst fram kunde vi också konstatera att de som jobbade mellan scenen och publiken var som klippta och skurna för sina uppgifter. De serverade vatten, de tog hand om ungdomar som hamnade i kläm eller av andra skäl mådde dåligt och de hade koll på vad som hände i publikhavet, där de ibland påkallade vissa justeringar och de gjorde de med små men tydliga medel Vi kommer mer än gärna tillbaka.

 

När vi vaknde upp på söndagen gick vi till Coop 50 meter ifrån där vi bodde och köpte brunch från butikens salladsbuffé. Vi hade inga direkta planer för dagen eller kvällen, men så ringde Magnus Wahlman och undrade ifall vi ville hänga med på en fika några kilometer utanför stan under eftermiddagen. Självklart gjorde vi det och det var ett supermysigt ställe precis vid havet som jag inte minns vad det hette. 

 

I bilen tillbaka till vårt boende bestämde vi att vi skulle ses även denna kväll och de skulle bjuda på grillat. Det passade naturligtvis perfekt att bli bjudna på mat och att ha ännu en kväll med trevligt umgänge. Ännu en gång fick vi användning av våra cyklar och det var lika trevligt denna kväll som under fredagskvällen. Mycket prat om allt mellan himmel och jord, även om Magnus och jag lätt glider in på trav eller idrott i allmänhet medan Helenorna hamnar mer i samtal om trädgårdsskötsel och inredning.

 

 

 

Måndag var det utcheckning kl 11 och i vanlig ordning sov vi så länge som vi kunde för att ändå kunna tajma utcheckningstiden. Packningen gick som en dans och kl 10:55 var det dags att baxa in väskorna i bilen, sätta på cykelstället och spänna fast cyklarna för avfärd från ostkusten tvärs över landet till västkusten med Falkenberg som destination.

 

Falkenberg har vi besökt många gånger under de senaste tio åren, men det ska naturligtvis sägas att staden gör sig bäst i strålande sommarväder. Nu var inte vädergudarna hundraprocentigt på vår sida under den här semestern, men det var ingen katastrof. Tvärtom blev vädret varje dag aningen bättre än vad prognoserna visade och vid några nyckelaktiviteter blev det så bra man kunde önska.

 

I Falkenberg blev det i alla fall inget problem med boendet. Vi hade bokat en privat stuga ganska centralt i stadens äldre delar och stugan var rejält tilltagen, dessutom med en kvalitetssäng som vi sov gott i. Förutom en liten shoppningtur på cyklarna så var vi hemma hela den första kvällen. Det var ganska skönt att bara ta det lugnt efter några halvintensiva dygn i Oskarshamn och några väntande storstadsdagar senare under veckan.

 

Dagarna i Falkenberg inledde jag alltid med att cykla iväg och köpa färskt bröd. Under tisdagen tog vi cyklarna och hojade ut till Skrea strand, en av Sveriges bättre badstränder, men som jag beskrivit var det inget badväder. Det var glest med människor på stranden, men det kändes gott att ändå varit där och fått känna på den lena sanden.

 

 

Därefter åkte vi till ett annat måste i Falkenberg, nämligen Stålboms konditori. Där blev det en obligatorisk fika och det får man inte missa när man befinner sig i den staden. Under eftermiddagen blev det lite bättre väder och vi begav oss till ett av våra favoritställen, en lite undanskymd plats precis vid den gamla Tullbron i Falkenberg, bara någon meter från Ätrans strömmande vatten. Det har liksom blivit vår plats och vi höll traditionen vid liv genom att ha med oss en flaska bubbel med gott tilltugg. Nu var i och för sig just den platsen upptagen när vi kom, men vi improviserade lite och till sist kunde vi lösa av ett annat och betydligt yngre kärlekspar som också hittat till denna gudomliga plats.

 

 

När det blev onsdag tog vi bilen och åkte några mil söderut, nämligen till Drömgården i Holm strax utanför Halmstad där hästen Casper For Cash bor. Det blev en rejäl och mysig stund med mycket gos tillsammans med Casper, denna helt fantastiska och underbara häst. Det är ju inte superpraktiskt att ha en häst i Halmstad eftersom jag uppskattar så mycket att träffa hästen, men jag vill verkligen ha en häst hos tränaren Johan Untersteiner och då får man ta det onda med det goda.

 

 

Sedan bar det hem till stugan igen, eller rättare sagt jag skjutsade tillbaka älsklingen till stugan för att själv åka och ladda bilen så att vi skulle ha tillräckligt med el för nästa transportsträcka. Väl tillbaka så kunde vi tillsammans börja ladda för kvällen. Vi cyklade först in till Stora Torget och åt en väldigt god middag på Hermans innan det var dags för kvällens begivenhet, farsen Korvfabrikören, på Vallarna!

 

 

Jag tror att det var vårt femte besök på Vallarna och det är en magnifik plats. Tänk dig en gammaldags folkpark, dessutom med en scen och mängder av publikplatser, allt detta med vackra Ätran i fonden. Det är något speciellt med att se teater på en friluftsscen och även om formatet fars är ganska förutsägbart, blir det något speciellt utomhus och i samspel med publiken. Claes Malmberg hade huvudrollen och han gjorde det väldigt bra, men vår favorit var Mikael Riesebeck. Vi har sett honom tidigare på Vallarna, men även i TV-produktioner och alltid tyckt väldigt mycket om honom. Kvällen som helhet var hur mysig som helst och vi fick skratta en hel del.

 

 

 

När vi vaknade på torsdagen var det dags att packa igen efter att vi ätit frukost. Nu var det dags för en timmes bilfärd norrut för att avsluta semestern med några dagar i Göteborg. Allt gick bra och vi anlände till hotellet redan vid lunchtid och vårt hotellrum var redan klart vilket gjorde att vi kunde checka in direkt. Vi bodde på Elite Park Avenue på Avenyn vilket vi alltid försöker göra när vi besöker Göteborg.

 

Under eftermiddagen tog vi en sväng på Avenyn med ett fikastopp följt av varsin kall dryck på nästa ställe. Vi bokade bord för en tidig middag på vår favorit-kinarestaurang Tien Tsin på Engelbrektsgatan, väldigt nära vårt hotell. Jag beställer alltid deras knaperstekta biff i sötstark sås och fullständigt älskar den maträtten.

 

 

Rejält proppmätta gick vi tillbaka till hotellet och hämtade våra cyklar för att ta oss den dryga kilometern till Liseberg. Vi hade inga som helst ambitioner att åka några attraktioner varför vi hoppade över åkpass, tanken var bara att vandra omkring i den vackra parken och få trängas lite med andra människor 😅 Jag har varit "hundra gånger" på Liseberg, men aldrig klarat av de tuffaste attraktionerna. Min gräns har alltid gått vid Lisebergsbanan, deras nu äldsta berg-och-dalbana. Däremot har jag haft stor behållning av de lite snällare sakerna som Flumride, Kållerado och radiobilar.

 

Vi flanerade runt på nöjesfältet och hann med två race på galoppspelet, en gammal favorit där jag en gång i tiden var jäkligt vass. Nu blev det varsin seger för mig och älsklingen och det kändes fair. Efter lite funderande bestämde vi oss till sist för att åka en attraktion och valet föll på just Lisebergståget. Det var verkligen skitkul och hade biljetterna varit lite billigare och klockan inte hade hunnit gå mot stängningsdags för parken, då hade jag gärna kunnat åka igen och igen och igen...

 

 

Det var en riktigt skön sommarkväll och tillbaka på hotellet satte vi oss på barens uteservering med varsitt glas och pratade samt tittade på alla människor som gick förbi. Många äldre ungdomar, eller unga vuxna, som gick in på eller hängde utanför nattklubben Park Lane vägg i vägg. Vi kunde sammanfatta vår första dag i Göteborg som väldigt lyckad.

 

 

Efter frukost och lite annat fix så inledde vi fredagen med att promenera ner till Kungsportsplatsen där vi bestämt oss för att åka Paddan. Den har vi också åkt otaliga gånger under de dryga 30 år som vi frekvent har besökt Göteborg, men nu var det några år sedan och det kändes rätt att åka på rundturen i kanalerna och ut i hamnen igen. Vi fick en uppgrade rad "lyxvariant" av Paddanbåt och den 55 minuter långa åkturen var sannerligen värd sina 260 spänn per skalle som den kostade. Som vanligt en grymt bra guide, mitt minne säger att det alltid varit så, och vi fick faktiskt reda på en del saker som vi inte visste sedan tidigare om Göteborg.

Jag fick en planering av Helena för resterande del av dagen med angivna klockslag när vi skulle vara klara för utgång, när vi skulle äta osv och allt skulle avslutas med en överraskning på kvällen. Jag hade noll susning om vad det kunde vara, men jag kände mig trygg då älsklingen aldrig skulle utsätta mig för något jag inte skulle tycka om att göra. Den planeringen hade så pass mycket luft så att vi efter ett snabbt pitstop på hotellet kunde ta oss till en pub i närheten för att svalka struparna. När jag gick ut från hotellet stelnade jag till och blev rejält starstrucked när jag möter Lars Winnerbäck på väg in i hotellet. Där borde jag kanske ha anat något, men det fanns inte riktigt i min hjärna att han skulle spela i Göteborg på kvällen. Jag återkommer till det.

 

 

Vi gick ut ovanligt tidigt för att äta och vi landade på ett av våra favoritställen i Göteborg, nämligen Bee Kök & Bar. Vi har varit där många många gånger och det är väl inte primärt för maten man går dit, utan för den sköna stämningen. Nu var det i alla fall här som älsklingen bokat bord och jag insisterade på att vi skulle sitta ute på en plats i stekande sol. Det var så himla nice att sitta där och jag valde att äta en stor toast skagen som huvudrätt (tack Rickard Hansson för att du fått mig att våga tänka två förrätter istället för en varmrätt). Det var så gott tillsammans med ett glas Cava innan maten och därefter ett gott vitt vin. Mums 😋

 

 

När vi ätit klart drog vi oss bort mot Trädgårdsföreningen. Helena gick fram och pratade med en vakt och sedan promenerade vi vidare längs Nya Allén och kom fram till nöjesetablissemanget Trädgårn som också ligger inom Trädgårdsföreningens domäner. Det var en relativt lång kö och de hade ännu inte börjat släppa in folk. Om jag minns rätt så berättade Helena för mig när vi stod i kön vad vi skulle se, just det! Winnerbäck! Jag blev så otroligt glad och lycklig. Det har grämt mig att vi inte bokade in någon spelning på hans turné den här sommaren, men det hade älsklingen fixat redan i mars. Med facit i hand så fattade jag varför hon var så angelägen om att vi skulle åka till Göteborg i samband med vår roadtrip. 

 

Nu hade min kära fru alltså räknat ut att vi skulle behöva vara tidigt på plats för att komma nära scenen och den taktiken höll. Vi var tillräckligt långt fram i den långa kön så att vi fick en position i andra raden nedanför scenen. Vädret var strålande och nu inleddes en väntan i ca 1,5 timme på förbandet (David Ritchard med band) och ytterligare nästan lika lång tid innan Winnerbäck skulle gå på. Vi hamnade med trevligt folk runt omkring oss, inte minst två tjejer 16-17 år som skulle se Lasse för första gången. De hade vuxit upp med hans musik då de hade föräldrar som gillade honom och båda var fast beslutna att själva lyckas inom musikbranschen. Verkligen två supermysiga tjejer med härlig attityd och som var intressanta att prata med. Ni som känner mig vet att jag verkligen uppskattar att prata med ungdomar och ta del av deras tankar om olika saker.

 

 

Halv åtta drog David Ritchard och hans band igång. Jag visste i stort sett ingenting om honom, mer än att han kollapsade under Allsången på Skansen förra sommaren. Jag fick en blixtsnabb resumé av älsklingen som visste att han bokat av allt och tagit tag i saker som gjort att han inte mått bra. Jag vet inte hur jag på bästa sätt ska förklara hans stil, men han är verkligen inte som någon annan, men jag blev imponerad av både honom och hans band Krokodiltårarna gjorde ett suveränt framträdande och den udda frontmannen tog både mig och den övriga publiken med storm. Musiken och texterna spretade åt alla möjliga håll, men helheten gick rakt in i hjärtat.

 

 

Därefter annonserades att Winnerbäck skulle kliva på kl 20:50 och såväl stämningen som publikhavet tätades till rejält. Förväntningar var höga bland oss som stod längst fram, vi får väl anta att vi alla var stora fans, och inte hade de minskat av alla fina recensioner den här turnén har fått hittills i sommar. I stort sett på minuten kom han och bandet in på scenen och sedan följde drygt två timmar ren och skär magi. Hans band är oerhört kompetent och särskilt imponerad är jag sedan tidigare av trummisen Jonna Löfgren. Men man är nog inget stort fan av Lasse om man inte älskar hans texter. Jag har alltid sagt att ingen kan skriva vardagspoesi som han och det är i allmänhet ämnen som berör och som på bästa sätt speglar den samtid vi lever i. Jag bjuder på ett par favoriter här som jag spelade in med min telefon under konserten.

 

 

 

Jag var alldeles lycklig under den fina kvällen i Trädgårn och fortfarande drygt två veckor senare är jag lycklig över att jag inte missade Winnerbäck i år. Min älskling är fantastisk på att överraska mig och jag är så oerhört tacksam för just den här överraskningen. Vi gick saliga och nöjda tillbaka till hotellet och avslutade ännu en kväll på barens uteservering där vi pratade om konserten vi just hade upplevt. Magiskt!

 

 

Lördag och vi cyklade till en bangolfbana vi spelat på tidigare. Jag tycker bangolf är kul, men jag är helt värdelös. När jag spelade golf var puttningen mitt aber och det går verkligen igen när jag spelar bangolf. Älsklingen formligen utklassade mig, men i vanlig ordning var jag en bättre förlorare än vad jag brukar vara som vinnare 🙈 Det var hur som helst en trevlig aktivitet.

 

Därefter cyklade vi vidare till stadsdelen Haga. Där har vi naturligtvis varit många tidigare och jag förstår att många tycker om den gamla hajpade stadsdelen med ett stort inslag av allehanda butiker och caféer. Vi inledde med en fika innan vi flanerade en stund på huvudgatan.

 

 

Vi hade inga spikade planer under kvällen, men tog ett gemensamt beslut att även denna kväll bege oss till Bee. Förutom den trevliga stämningen som jag skrev om tidigare brukar de ha (disco)dans på lördagskvällarna. Vi ringde och kollade om så var fallet även denna lördag och fick ett positivt svar och kvällen till ära skulle det vara 90-talstema. Vi lånade ett paraply i hotellreceptionen eftersom det hade utlovats skyfallsliknande regn och det fick vi användning av både dit och hem på natten. Vi åt ännu en god middag och lagom när vi var klara började personalen röja bort bord för att göra plats för ett dansgolv. Sedan dansade vi i några timmar innan vi kände att det räckte för den här gången.

 

 

Söndagen var hemresedag. Vi hade bett om senare utcheckning och när klockan var 12 hade vi ätit frukost, packat ihop alla våra saker, jag hade hämtat bilen från P-garaget och vi packade in bagaget samt spände fast cyklarna och begav oss hemåt.

 

Vår dotter Marie-Helene var tillsammans med sin familj och deras bästa vänner, tillika grannar, i Nossebro på campingsemester några dagar. Det föranledde oss att svänga av E20 för att hälsa på. Det var supermysigt att få se hur de hade det i sitt fina och robusta tält och det var självklart mysigt att träffa hela familjen, inte minst våra barnbarn Adrian och Axel. Även om det blev en liten omväg som sinkade oss, var det värt varenda minut. Vi hann med en snabb fika också vilket man aldrig tackar nej till.

 

Därefter cruisade vi hemåt. Vi hade egentligen ganska bråttom eftersom våra hundar skulle bli ensamma en liten stund. Logistikpusslet med våra underbara hundvakter hade annars fungerat klockrent och i det pusslet ingick att de skulle lämnas en liten stund innan vi kom hem. Vi stannade vid Mariebergs köpcentrum utanför Örebro då jag behövde ladda bilen och samtidigt passade vi på att äta mat på IKEA-restaurangen. 

 

Hemma togs vi emot av tre överlyckliga hundar och det gick smidigt att packa ur bilen och jag tog tag i att packa upp mina saker i stort sett omgående. Jag tror aldrig vi varit borta så här många nätter (nio) på ett bräde och vi var mer än nöjda med vår roadtrip. Samtidigt är det alltid skönt på något sätt att komma hem.

 

 

Veckan som följde gjorde jag lite smått och gott, men tog det också ganska lugnt. Gräsmattan var inte att leka med när vi kom hem. Lite skoljobb varje dag har det blivit. Under onsdagskvällen var jag på trav tillsammans med min son Fredrik och min sonson Sixten. Det var som vanligt väldigt härligt att se alla fina hästar och träffa lite travmänniskor jag känner.

 

Under lördagskvällen gjorde vi det som blivit en tradition. Vi packade med oss mat i form av en kycklingsallad + fika och cyklade till en Ekbacke 3 km hemifrån dit vi återvänder varje år sedan drygt tio år tillbaka. Det var hög mysfaktor och vi var nog inte hemma förrän fyra timmar senare, när det börjat skymma.

 

 

 

Då har vi kommit fram till förra veckan. I måndags fick vi besök av Fredrik, Emelie, Sixten och Elvira. Vi stämde träff vid Kalkbro, som ligger i kanten av Åkers bergslag. Vi hade med oss två av hundarna och vid Kalkbro, som är ett naturreservat, gick vi en slinga i skogen och avslutade med att besöka det gamla kalkbrottet. Där finns bland annat två branta klippväggar som är jättehäftiga att gå emellan och i den första Ronja Rövardotter-filmen (som regisserades av Tage Danielsson) spelades någon eller några scener in där.

 

Därefter åkte vi till Skottvångs gruva. Vi åt medhavd matsäck och tittade oss omkring lite på det gamla gruvområdet. Därefter tog vi bilarna ett par kilometer för att sedan vandra via en vandringsled upp till ett utsiktstorn som ligger på en plats som heter Stenhuggarmon. Jag är ingenting för höjder och har väl tidigre vid något tillfälle gått upp till första avsatsen i tornet. Det gjorde även Fredrik och Elvira den här gången, men Sixten han klättrade ända upp i toppen. Jag ska erkänna att jag var skitnervös, men det kunde jag ju inte visa.

 

 

När vi kom hem softade vi lite innan resten av gänget åkte till en närbelägen badplats och tog sig ett dopp. Jag passade på att ta en gubbvila hemma under tiden. Sedan blev det mat ute på altanen i den härliga sommarkvällen innan vi avslutade med att spela sällskapsspel. Valet den här gången föll på galoppspelet Jägersro som kommit ut i en nyutgåva som jag har köpt. Jättekul som vanligt.

 

 

Veckan i övrigt rullade på utan några större åthävor fram till torsdag. En hel del arbete i trädgården, lite skoljobb hemma vid skrivbordet och en del handlingsförberedelser inför helgen då nästa två barnbarn, Adrian och Axel, skulle komma på besök. Vår dotter Marie-Helene och hennes man Jonas skulle nämligen ta en hotelweekend i Stockholm, bland annat för att fira sin elvaåriga bröllopsdag som inföll i lördags.

 

Själv planerade jag dessutom inför en resa till Halmstad fredag-lördag. Det var nämligen dags för min delägda travhäst Casper For Cash att starta igen och då det sammanföll med Team Untersteiners årliga hästägarfest så tyckte jag det vore en bra idé att köra de dryga 50 milen till västkusten. Det blev en resa som jag inte kom att ångra det minsta.

 

Jag åkte strax efter kl 09 på morgonen och det rullade på bra. Jag hade fika med mig och stannade vid Ödeshög. Nästa stopp blev i Jönköping för att ladda bilen, men det var allehanda strul vid den laddstationen jag valde vilket gjorde att det drog ut lite för mycket på tiden. Fram till dess hade jag haft en god tidsmarginal, vilket var tur eftersom hela den marginalen åts upp i Jönköping.

 

I själva verket blev det helt perfekt. Jag rullade in vid travet kl 17:10 och hästägarfesten började med mingel i stallet kl 17:30. Jag bytte lite kläder i bilen och sedan blev det en trevlig stund i stallet under kanske 45 minuter innan vi gick en tipspromenad till publikplatserna där den stora restaurangen var abonnerad för alla oss dryga hundratalet hästägare hos Johan och Peter Untersteiner. I restaurangen bjöds det på en jättegod buffé med gott att dricka till. Det var tävlingar och tipssnack under ledning av Matteus Lillieborg och Bengt-Erik "Professorn" Larsson.

 

Casper skulle starta i lopp 7 och så långt hade inte stallet tagit någon seger under kvällen. Men då hände det. Casper med Peter som kusk ledde varenda meter av loppet och vann lätt, med Johan på andra plats med en annan av stallets hästar. Jag blev helt överlycklig och bara skrek ut min glädje över hela restaurangen medan jag skyndade mig ner till vinnarcirkeln. Peter lämnade över Casper till skötaren Jenny och sedan kom han och Johan cyklande till vinnarcirkeln där jag och andra delägare var samlade. Vi tog en vinnarbild och sedan bestämdes det att de sedvanliga intervjuerna efter loppet skulle hållas uppe på restaurangen. Det var magiska minuter som gav mig så otroligt mycket tillfredsställelse, glädje och eufori. Det har ju ramlat in lite vinster nu och då för hästar som jag ägt, men jag har inte varit på plats sedan någon gång innan pandemin. Efter Caspers vinst var det lite proppen ur för stallet och det hann bli ytterligare två vinster innan kvällen var över.

 

Foto: Lars B Persson 

 

 

 

När tävlingarna var klara dröjde jag mig kvar och pratade med diverse människor. Jag hade ordnat att jag skulle sova över hos en vän i Halmstad och han skulle hämta mig på travet, men var en aning försenad då han kom hem från en semesterresa samma kväll. Jag blev upplockad strax efter midnatt och sedan kan jag lova att jag sov gott den natten.

 

Efter frukost på morgonen och en trevlig pratstund med Eskil och Cathrine blev jag skjutsad till travbanan där jag hade min bil parkerad. Efter att ha laddat bilen full vid en laddstation startade jag resan hemåt. Jag gjorde bara ett stopp, nämligen i Jönköping där jag fyllde på med el och köpte lite frukt. Jag landade hemma strax efter klockan 19 och möttes av en glad fru, två glada barnbarn och tre glada hundar. Det blev en kväll i TV-soffan med såväl OS som lite annat som vi kunde titta på tillsammans med Adrian och Axel.

 

Ja, om du har orkat ta dig ända hit är du egentligen värd en belöning. Jag önskar dig en fin vecka och snart är det helg igen och då kanske jag kommer in i den rätta rytmen med en fredagsuppdatering. Var snäll och gör goda saker för andra så får vi alla tillsammans en bättre tillvaro.