Fredagsuppdatering 27 december 2024
Tillbaka i ordinarie gängor igen med en fredagsuppdatering. Annars är det väl inte så mycket ordinarie gängor med helgdagar som dyker upp hipp som happ. I den här fredagsuppdateringen blir det framförallt julen som ska avhandlas eftersom jag skrev en 16-dagarsuppdatering så sent som i söndags.
Jag börjar med måndagen som innebar de sista julförberedelserna här hemma. Vi låg faktiskt bättre till än vanligt med det som skulle fixas, vilket var skönt med tanke på att älsklingen skulle jobba natten mot julafton. Just den natten väcker alltid minnen hos mig eftersom min mamma gick bort julaftonsnatten 1998 efter en lång och utdragen sjukdomsperiod där vi vårdade henne hemma in i det sista. Även om vi hade våra bataljer, saknar jag fortfarande min mamma väldigt mycket. Hennes bortgång och några andra motgångar som drabbade mig 1997-98 innebar att jag hamnade i en riktigt djup svacka i livet där det t.o.m. under en period kändes som att det kvittade ifall jag levde eller inte. Jag fick verkligen känna på hur det var att leva med psykisk ohälsa, men med ett oerhört starkt stöd av min älskade hustru och självklart även från våra barn så orkade jag kämpa vidare. Den perioden blev också på något sätt en vändning för mig och en resa i mitt inre som jag sedan fortsatte och där det går att peka på ytterligare perioder i mitt liv som format mig till den jag är idag vilket jag själv tycker är en betydligt bättre version än den Stephan som fanns innan millenieskiftet.
Det kanske allra viktigaste initiativet som älsklingen tog för min och hela familjens skull, det var att boka en tid hos en psykolog på Vårdcentalen i Strängnäs. Jag minns inte hur länge jag gick hos den kloka Gudrun (som inte heller finns med oss längre) men jag minns det som att det åtminstone var ett drygt halvår. Tillsammans med Gudrun och med hjälp av antidepressiv medicin tog jag mig sakta men säkert upp från det svarta hål där jag befann mig. Jag lärde känna mig själv och framförallt förstod varför jag var den jag var, såväl vad gällde mina goda egenskaper som de mer osköna sidor jag hade i min personlighet. Det la en grund för ett fortsatt arbete med mig själv som jag aldrig kommer att bli klar med, men som jag kan hantera mycket bättre idag. Jag märker dock hur lätt jag har att vara på väg att falla ner i hålet igen när jag möter alltför stora motgångar eller av andra skäl inte är i balans. Nu känner jag emellertid igen illavarslande tecken när de kommer och vet vilka verktyg jag ska använda för att häva den nedåtgående spiralen.
Nåväl, det blev en oplanerad utvikning som jag kanske återkommer till någon gång. Det min mamma i alla fall har gett mig, det är omtänksamheten om människor som har det svårt och jag tror att det är därför jag alltid brunnit mest för elever i skolan med de sämsta förutsättningarna och blivit mest gripen av alla de framgångssagor jag fått vara en del av eller bara har sett från sidan. Så sent som idag träffade jag en elev på Stora Coop i Strängnäs. Eleven slutade på Stallarholmsskolan 2008 och det var mycket krångel runt den här eleven och hen var ännu en av alla de som inte passar in det gängse formatet skola. Nu är hen 32 år, har en fin familj, har ett jobb hen trivs med och är framgångsrik inom en hobby som hen sysslar med. Varför är vi inom skolan så dåliga att ta vara på de kvaliteter som alla människor besitter? Det är som att bara en viss typ av goda egenskaper räknas, paradoxalt nog den typen av egenskaper som jag besitter...
Uppesittarkvällen umgicks jag alltså med mig själv och älsklingen och jag fick fira julafton med oss själva. Det var nog första gången, åtminstone på länge. I och för sig firar våra barn och barnbarn jul med oss varannat år på julafton och varannat på juldagen, men det har nästan alltid fallit sig så att Ellinore varit hemma hos oss på julafton av olika skäl de år som vi firat på juldagen. Nu var vi dock allena eftersom Ellinore firade jul med sin sambos släkt i Paris samtidigt som Fredrik och Marie-Helene firade hos sina respektive svärföräldrar. Vi åt en minivariant av julbuffé och vi tittade på TV. Det var faktiskt väldigt mysigt och vi hade ju det bästa kvar till juldagen.
Då fylldes nämligen huset av två av våra sedan länge vuxna barn, deras respektive och våra fyra barnbarn Sixten, Adrian, Elvira och Axel. Det blev full fart från kl 13 och sedan långt in på natten. Vi inledde med att dricka glögg med diverse tillbehör. Vid 16-tiden satt vi oss till bords för att hugga in på julmaten. Därefter var det dags för julklappar, vilka successivt minskat allt mer i antal vartefter åren har gått vilket känns oerhört skönt. Självklart betyder fortfarande julklappar en del för barnen och de blir visar genuin glädje. Vi vuxna slutade köpa julklappar till varandra för många år sedan, men för två år sedan började vi med "Secret Santa". Det innebär att alla vi vuxna får en slumpad person som vi ska köpa en julklapp till för ett maxbelopp. Jag fick Fredrik på min lott och köpte en tröja till honom som uppskattades mycket. Själv fick jag julklapp av Emelie som jag blev glad över, nämligen sällskapsspelet Hitster.
Dessutom fick vi en härlig julklapp från våra barnbarn. En väggalmanacka för 2025 med bilder på dem. Efter att vi fikat, satte vi igång med en spelkväll. Vi började med att spela Hitster, som var min julklapp i Secret Santa. Killarna mot tjejerna och efter en riktig hård batalj var det tjejerna som drog det längsta strået. Sen blev det mer spel innan vi gick och la oss, denna gång med omgång Bezzerwisser. Det blev en kul och spännande spelomgång.
Annandagen blev lugn, våra gäster åkte hem tidigt på förmiddagen. Jag passade på att följa V75-travet från Solvalla på datorn. Jag hade funderat på att åka dit, men kände mig lite för lat och stannade hemma istället. Jag måste erkänna att det var ganska skönt att bara kunna titta på travet i lugn och ro hemma.
Vi avslutade julhelgen med en mysig TV-kväll, bara älsklingen och jag. Det var så härligt att få lite lugn tid tillsammans efter några intensiva dagar, först med alla julförberedelser och sedan med huset fullt.
Fredagen var en blandning av jobb och chillande. Jag tog en lång hundpromenad och hann med lite TV-tittande innan Helena åkte till Eskilstuna för att jobba den första av två nätter i rad.
Kom ihåg att vara snäll och gör gärna goda handlingar!
//Steven :-)