Stevens Sanningar

 

Efter showen hade vi några olika alternativ på vad vi skulle göra, men vi bestämde oss för att även denna kväll gå till Bee Kök och Bar eftersom de bjuder på skön stämning och inte minst ett dansgolv med musik som vi gillar. Vi blev inte besvikna och dansade ett par timmar innan vi gick hem och avrundade i baren på hotellet.

 

 

Efter lördagsfrukosten skulle det ske en överraskning mitt på dagen. Vi tog en spårvagn och åkte en bra bit där vi bland annat passerade Majorna innan det var dags att hoppa av vid Mariaplan. Det är en plats som för övrigt inte ligger många hundra meter från där min pappas vänner "Stallis" och Rut bodde när jag var i tonåren och som vi hälsade på ett antal gånger.

 

Hur som helst drog vi iväg in i ett bostadskvarter och till sist hamnade vi på en plats där de hade Escape Room. Två gånger tidigare har jag gjort Escape Room, en gång i Örebro tillsammans med mina tre barn då vi klarade uppdraget med god marginal. Sedan en gång tidigare bara med Helena, också i Göteborg, då vi misslyckades. Nu kan jag sätta upp ännu ett misslyckande på min meritlista och vi var aldrig riktigt nära. Vi kom igång mot slutet, men klockan gick alldeles för fort. Det är en bra övning att göra för ett äkta par och vi har lite att fila på vad gäller samarbete trots att vi varit tillsammans i snart 45 år...

 

Spårvagn tillbaka till Avenyn och ett stopp på en av alla pubar i regi John Scott's som finns, inte minst på avenyn. Det var jättemysigt att landa där innan vi gick tillbaka till hotellrummet för att ladda för kvällen med ett för mig okänt innehåll. Det är så kul att bli överraskad, jag älskar det.

 

Efter några timmar på rummet var det dags att gå ut. Det blev inte många meter att gå, utan vi skulle till nattklubben Park Lane som ligger i samma byggnad som hotellet. Två gånger tidigare har vi varit där och tittat på deras show och nu var det dags igen. Jag blev glad eftersom jag gillat vad jag upplevt tidigare. Det är lite av "Wallmans Salonger-upplägg" där artisterna växelvis serverar och uppträder mellan tuggorna av trerättersmenyn.

 

 

Som vanligt var det oerhört duktiga artister och de bjöd på en varierad show. Maten var oväntat bra, medan sällskapet runt omkring oss sådär. Vi hade verkligen kanonplatser, men man sitter väldigt tätt med människor man inte känner och på ena sidan hade vi ett trevligt och pratglatt par från Karlstad, medan det på andra sidan var ett aningen mer buttert par från Kungsbacka...

 

 

När showen var slut dividerade vi lite om hur kvällens skulle fortskrida. Gissa var vi hamnade? Jo, på dansgolvet på Bee. Tredje raken kvällen på denna restaurang med den varma och trevliga stämningen. Vi orkade dansa ett par timmar även denna kväll innan vi vandrade längs avenyn hem till hotellet för vår sista natt i vårt älskade Göteborg för den här gången.

 

 

Söndagen innebar hemresa efter frukost och extra sen utcheckning från hotellet. Ingen tågförsening trots lite störningar på vägen, när det fungerar finns det inget bättre transportmedel än just tåg. Väl hemma igen skulle hundar hämtas upp och för egen del blev det som vanligt ett antal timmars jobb. En vacker dag hoppas jag få uppleva söndagar där jag inte känner mig nödgad att jobba...

 

Veckan rullade på och jag fortsatte att känna harmoni på jobbet. Under tisdagskvällen var jag på ett möte i Eskilstuna utifrån mitt uppdrag i Guif och under torsdagskvällen spelade Guif sin sista seriematch innan kvalspelet kommer att ta vid. Veckan innehöll naturligtvis också förberedelser inför min premiär av "i FOKUS" som skulle gå av stapeln under fredagskvällen.

 

Jag kände mig lugn inför premiären av min nya satsning. Jag hade självklart hoppats på bättre biljettförsäljning, men det är svårt att introducera ett nytt koncept. Jag slutade jobbet redan vid lunchtid för att hinna ladda ordentligt inför kvällen och var på plats i Gula industrihuset redan under eftermiddagen.

 

 

Det blev en magisk kväll på alla sätt. För mig var det extra kul att jag lyckats engagera Ellinore till att sjunga några sånger och i publiken fanns älsklingen, min son Fredrik och mitt barnbarn Sixten. Lasse var precis så bra som jag hade hoppats och jag kände mig väldigt bekväm och chill i min roll. Det var mycket i mitt manus jag tvingades att stryka, men det var jag beredd på och det får vi ta nästa gång jag kan göra om detta med Lasse. Vi fick många lovord efteråt och jag känner mig väldigt pepp på en fortsättning. Vi filmade inte, men den här snutten från avslutningen har jag åtminstone att bjuda på >>.

 

 

Lasse var till synes också nöjd då jag fick detta sms av honom när han kommit hem till Gustavsberg på kvällen.

 

Fredrik, Sixten och Ellinore sov över hos oss. När jag vaknade på lördagen hade Fredrik och Sixten redan begett sig till en innebandymatch som Sixten skulle spela. Vid 13-snåret åkte vi till Strängnäs för att hämta Ellinores cykel som stod kvar vid lägenheten hon sålde för mer än ett år sedan. Därefter drog vi mot Stockholm och började ladda för kvällens konsert med Kent på 3Arena.

 

Vi tog det lugnt en stund i Ellinores lägenhet vid Medborgarplatsen innan vi gick till den grekiska restaurangen som är belägen i huset där hon bor. Det var supergott käk och lika eminent service. Därefter tog vi tuben till Globen och vandrade mot arenan där vi tillsammans med nästan 40 000 andra skulle se bandet vi älskar, men som av någon outgrundlig anledning älsklingen och jag aldrig har sett live.

 

 

Konserten var magiskt bra. Okej, ljudet i 3Arena var inte i paritet med resten men i övrigt var det femstjärnigt. Något jag verkligen älskar med konserter är ju att alla hejar på "samma lag", dvs alla är där av samma anledning, de tycker väldigt mycket om bandet som spelar. Det skapar en magisk vi-stämning och jag mådde verkligen bra när jag lämnade arenan.

 

Vi tog varsitt glas på Medis innan vi gick hem till Ellinores och Ludovics lägenhet där vi sov över. Jag sov gott i deras soffa till dess att det var dags att vakna under söndagsförmiddagen. Vi bjöds på en utsökt frukost innan vi packade ihop våra saker och styrde kosan hemåt. Återigen skulle hundar hämtas upp innan det blev en söndag lik alla andra söndagar, dvs med jobb och lite annat smått och gott.

 

 

Veckan har rullat på ungefär som vanligt. Jag jobbar på min nästa gäst till i FOKUS som är planerat till den 30 maj. Inte helt lätt med så kort framförhållning vilket innebär att jag parallellt behöver boka in gäster till både hösten 25 och våren 26. Jag har servat bilen och blev glatt överraskad då jag trodde att jag skulle pröjsa bortåt fyra lax men det visade sig att jag hade något serviceavtal som innebar att servicen ingick.

 

På skolan har det varit fortsatt bra samtidigt som jag har en del kluriga och utmanande ärenden att hantera. Vet att jag sagt det allt oftare på slutet, men jag känner mig väldigt stark, beslutsam och harmonisk. Faktiskt bättre än någonsin i min så viktiga roll. Naturligtvis har det att göra med att vi ska överlåta skolan till kommunen. Jag kämpade stenhårt för en annan utgång. Jag kämpade för alla våra anställda och jag kämpade för alla våra elever. Jag förlorade den fajten, men kommer alltid kunna se mig i spegeln och med gott samvete säga att jag gjorde allt jag kunde och till och med lite till. När striden till sist var förlorad förstod jag att ingen skulle tjäna på att jag gick omkring och var bitter, även om jag alltid kommer att känna mig besviken på elevernas vägnar.

 

Kruxet är ju bara att jag behöver skaffa mig ett nytt jobb. Jag har äntligen börjat kolla runt lite och har även mer aktivt sökt några jobb. Samtidigt vet jag egentligen inte hur mycket energi jag har att köra ett race från nolll igen. Jag har höga krav på mig själv och höga krav på min omgivning. Orkar jag ännu en sådan resa? Vad är alternativet?

 

Jag vet vad jag egentligen skulle vilja göra. Jag skulle vilja fortsätta vara den som står upp för de som har de sämsta förutsättningarna att lyckas i dagens skola. Jag skulle vilja vara rösten för alla barn och ungdomar med NPF-diagnoser. Jag skulle vilja vara stödet och bollplanket för alla föräldrar som kämpar livslångt 24/7 för att deras barn ska få lyckas och känna framtidstro. Jag vet bara inte utifrån vilken plattform. Såna tankar, bland annat, går jag och bär på under de stunder då jag inte är på skolan och känner mig harmonisk tillsammans med våra elever och tillfredsställd över det fina arbete mina medarbetare gör på vår skola.

 

Nu önskar jag just dig en trevlig helg! Var snäll, gör gärna goda handlingar och bjud på ett leende.