Stevens Sanningar

Rubriken är missvisande. Det borde kanske stå så här:

 

Nog har det hänt tidigare att fredagsuppdateringen glidit iväg in på lördagsdygnet, men aldrig så sent att det blivit söndag. Samtidigt har jag 1) bestämt mig för att fortsätta med mina fredagsuppdateringar och 2) inte låta det bli ännu ett stressmoment i livet. Därför är det som det är. Kul att se att ni är ganska många som varit inne på bloggen och förgäves tittat efter veckans fredagsuppdatering och nu får ni äntligen(?) något att läsa.

 

Veckan har varit oerhört intensiv med mycket jobb och alldeles för lite sömn. Det blir alltid en arbetstopp i slutet av läsåret och det blir alltid samma topp i samband med styrelsemöten i bolaget som är huvudman för skolan. I år har dessa saker sammanfallet vilket inneburit att jag, förutom allt det där operativa och alla säckar som ska knytas ihop på skolan, även har haft rejäl press på mig att leverera verksamhetsplan+budget för verksamhetsåret 2018-19 samt en sedvanlig rektorsrapport till styrelsen. 

 

Dessa alster levererades nästan i tid och när rektorsrapporten var inskickad i fredags unnade jag mig att sluta lite tidigare eftersom det väntade lite festligheter på kvällen. Jag och älsklingen var nämligen inbjudna till ett välgörenhetsevent under namnet Feel For Life till förmån för Barncancerfonden vilket arrangerades av det offensiva företaget ProFeel i Eskilstuna. Jag har handlat en del av dem för skolans räkning (borde varit mera...) och dessutom hade de engagerat Ellinore som musikunderhållare i början av kvällen.

 

Jag landade hemma, packade mina kläder, rakade mig och ilade till bussen som enligt appen skulle gå kl 13:58. Jag var nästan vid busshållplatsen kl 13:56 och fick se bussen smita förbi 15 sekunder innan jag hunnit dit. Två minuter för tidigt alltså. Hur svårt kan det va? På kuriosakontot kan jag nämna att vi döpte en uppsättning av Stallarholmsrevyn till Hur svårt kan det va? i mitten av 00-talet efter en likadan fadäs då bussen passerade hållplatsen före angiven tid. Nåväl, jag hade ett tåg att passa i Strängnäs och stod och överla med mig själv när grannen Per kom väldigt passande och kunde köra mig till Stallarholmen där jag kunde hoppa på bussen.

 

VI hade bokat hotellrum i Eskilstuna över natten och jag mötte upp älsklingen på hotellet. Hon hade nämligen umgåtts med barnbarnet Sixten hela dagen i Eskilstuna och var alltså redan på plats. Vi gjorde oss i ordning innan vi anslöt till en buss som arrangörerna hade ordnat ut till Sundbyholm. Innan och under bussresan bjöds det på vissa förfriskningar och hela upplägget andades klass och professionalitet, ett faktum som blev ännu tydligare på plats och under hela kvällen.

 

Det blev en magisk kväll i det sommarvackra vädret vid Sundbyholms slott alldeles i kanten av Mälaren. Det var härligt mingel när vi kom dit, därefter följde enkel mat, en bar med kalla sköna drycker, Ellinore som sjöng, stand-up-komikern Tobias Persson som framträdde samt lite lagom skön musik serverad av en DJ i bakgrunden. Därefter blev det en auktion med mängder av bra produkter och tjänster som olika företag hade skänkt och när kvällen summerades hade det samlats in mer än 400 000 kronor till Barncancerfonden. Helt fantastiskt!

 

 

 

 

 

 

 

 

En starkt bidragande orsak till att det blev så bra var att Per Skoglund var engagerad som auktionsutropare och konferencier. Per har som sitt främsta värv att jobba som programledare vid de stora travsändningarna i TV4 och TV12, men han har också till och från andra tunga programledaruppdrag i TV4. Jag har alltid gillat Per och naturligtvis tog jag chansen att surra en hel del med honom. Han var oerhört trevlig och behaglig som person och som spindeln i nätet på scenen superproffsig. Bättre auktionsutropare hade inte gått att få.

 

Stort tack till Marcus, Michael och Magnus på ProFeel som gjorde det möjligt för oss att delta under den här magiska kvällen.

 

Under förra helgen hade vi finbesök av barnbarnet Adrian som jag hämtade på lördagen och han sov hos oss till söndagen. Vi var och badade och hade så otroligt mysigt. Hela söndagen ägnade jag åt jobb och så har sedan resten av veckan rullat på.

 

 

Jag har fortsatt att ta det ganska lugnt med träningen vilket inneburit fyra träningspass sedan förra fredagsuppdateringen. Det mest glädjande är att jag kunnat springa de tre senaste passen. Jag har dessutom varit hos min sjukgymnast och det är nog bara att acceptera att jag kanske aldrig mer kan springa i den omfattning jag gjort tidigare. Vi får se hur det utvecklar sig med min hälsena och min vad, men jag måste lyssna bättre på kroppen. När eleverna slutat skolan på fredag så räknar jag med att börja trappa upp träningen igen, men det blir mycket cykel och styrketräning som komplement till mindre löpning.

 

På tal om skolavslutningar så tar de allra sista eleverna som jag undervisat i klassrummet, studenten det här året. Eleverna som till största delen är födda -99 undervisade jag när de gick i årskurs 6 på Stallarholmsskolan och nu är de vuxna studenter. Time flies!

 

Under lördagskvällen gjorde Helena och jag en mysig sak tillsammans. Vi tog bilen och åkte en rejäl repa på Selaön. Den här gången valde vi Överselö och jag tycker det är fascinerande att utforska hembygden som jag på olika sätt har så många olika kopplingar till. 

 

Som alltid vill jag avsluta med att uppmana alla att vara snälla mot varandra. Det är lika självklart som det är svårt. Ibland får jag kämpa lite extra och någon gång händer det att jag misslyckas, vilket inte är okej. Jag har haft en sådan situation under den gångna veckan där jag var långt ifrån snäll och sa saker i affekt som jag inte menade till någon jag älskar. Det är inte acceptabelt och det finns inget annat än att be om förlåtelse för sitt tillkortakommande. Sedan är ju varje uttalat taskigt ord mot någon annan redan sagt och ett förlåt kan aldrig kompensera fullt ut. Det är emellertid det enda jag kan göra i den uppkomna situationen och sedan i handling visa att jag tänker leva som jag lär. Var snälla mot varandra! Det är den enda rätta vägen. Den enda vägen!

//Steven