Stevens Sanningar

Fredag precis mitt i juni. Det är hemskt negativt att säga det, men om en vecka vänder det. Åtminstone har de ljusa kvällarna nått sin kulmen för det här året i och med sommarsolståndet på torsdag, dagen före midsommarafton.

 

Vi har haft vår sista vecka med eleverna på skolan. Idag hade vi avslutning och igår hade vi niornas lunch. Mysiga och lite vemodiga dagar. Det är ju avskedens dagar och detsamma gäller personal. Inom skolan är det alltid en (alltför) hög personalomsättning och på onsdag nästa vecka ska jag av olika anledningar säga hejdå till ett antal medarbetare.

En av uppgifterna när man är rektor är att hålla tal. Nu blev det tal två dagar i rad och om jag ska vara ärlig så var de ganska boring. Tycker nog själv att jag kan vara tämligen bra på att hålla tal, men tyvärr var det längesen jag la tillräckligt med energi på såväl talets innehåll som att träna på framförandet. Note to myself: Skärpning!

 

Sista dagen innan sommarlovet minns jag med ett enormt välbehag från att jag var liten, särskilt åren i Stallarholmsskolan (1-6). Det var som att en ocean av ledig tid låg framför en. Men... en sak stör.... jag är helt säker på att min pappa aldrig var på en enda av mina skolavslutningar, jo på min student 1980. Han var i stort sett aldrig engagerad i vad jag gjorde och det har, på gott och ont, format mig till den jag är idag. Var mamma där? Minns inte... ibland kanske.

 

När våra egna barn gick i grundskolan var det en tradition att åka hem och spela Mitt sommarlov med Anita Hegerland och om jag minns rätt, Barfotavisan med Mats Paulson. Full patte på stereon.

 

 

 

Jag har varit inne på det tidigare, att jag har ju världens bästa jobb och dessutom kanske ett av de viktigaste som finns. I dessa studenttider är det underbart att se elever som jag nyss tyckte gick i typ sexan nu helt plötsligt tar studenten. Det här, liksom föregående två stycken innan det, skulle jag kunna skriva massor om. Tyvärr är jag ganska låg för närvarande och har svårt att uppbåda energi och då blir det inte roligare än så här. Jag hoppas snart hitta mig själv igen.

 

Jag har tränat fyra gånger sen i söndags och det börjar kännas aningen bättre i kroppen igen.

 

Var snälla mot varandra och förlåt för att detta var en av mina sämsta och mest intetsägande fredagsuppdateringar någonsin, det blir bättre. Här nedanför finns några bilder från veckan som gått. Fler finns på min facebooksida och mitt instagramkonto @stephaneriksson