Fredagsuppdatering 1 juni 2018

Så har vi gått in i sommarmånaden juni och det är dags för fredagsuppdatering igen. Ja, maj har ju också bjudit på rena orgien i värme och sommarväder vilket jag älskar. Visst är naturen i behov av massor av regn, men jag klagar inte så länge det här vädret håller i sig. Däremot lider jag med alla människor vars försörjning är beroende av att det snart kommer nederbörd.
 
Förra veckan beskrev jag att mitt mentala hälsotillstånd kanske inte är det bästa och jag har fått några reaktioner på det, bland annat att jag skulle kunna skippa fredagsuppdateringen. Klok synpunkt, men som jag varit inne på tidigare är fredagsuppdateringen viktig för mig. Dels blir det en stund för veckoreflektion, dels blir det en form av dagbok och dokumentation. Däremot hetsar jag inte längre för att få ut den så snabbt som möjligt utan jag börjar skriva när jag känner att jag har tid. Fick också positiv respons från en person jag inte känner, via facebook kan jag se att vi har gott om gemensamma bekanta, och självklart blir jag glad för det. Jag strävar efter att vara en människa som uttrycker min uppskattning för vad andra gör och nu fick jag tillbaka samma typ av komplimang vilket betydde mycket för mig. Jag vet att du läser detta, så tack snälla C.
 
Veckan har varit bra, men antalet sömntimmar har varit för få vilket är något jag måste vara observant på i det läge jag befinner mig. Jag har taggat ner träningen och faktiskt bara tränat tre pass under veckan. Dessutom försöker jag agera i ett lugnare tempo rent allmänt. Ovant! Men nyttigt! Och nödvändigt! Här två bilder innan ett cykelpass och efter ett löppass.
 
 
På jobbet håller vi på att knyta ihop säcken. Jag jobbar i och för sig mest med nästa läsår. Tjänstefördelning som ändrar sig varje vecka. Människor säger upp sig, männsikor anställs. Förändringar som känns jobbiga, men samtidigt är förändringar något som skapar möjligheter till något annat. Det behöver inte bli bättre, det behöver inte bli sämre, men vi kan vara säkra på att det blir annorlunda. Det är ändå livet på något sätt. Människor kommer och människor går. Dynamik! Som chef har jag alltid haft principen att aldrig försöka övertala någon att stanna när vederbörande redan är på väg. Jag stöttar, bekräftar och önskar lycka till. Samtidigt ska luckor fyllas och jag har alltid en viss person överst på min önskelista. Jag taxerade chansen till 10/90 och det blev ett nej (den här gången också) men en vacker dag ska vi jobba tillsammans igen...
 
Under veckan har jag även hunnit med ett konferensdygn med några rektorskollegor. Utvecklande och hårt jobb, men eftersom vi befann oss på hajpade (med all rätt) Steam Hotel  i Västerås var vi tvungna att ta ett eftermiddagsbrejk och njuta av utomhuspoolen i det vackra vädret. Det är inte billigt på Steam, men ett besök rekommenderas verkligen. Ingen idé att förklara vad som är så häftigt eftersom det måste upplevas.
 
 
I lördags arrangerades Å-loppet i Eskilstuna. En löpartävling över en kvarts maratondistans (10 549 meter) som jag sprungit tre eller fyra gånger. I mitten av mars såg det ut som att jag skulle komma bättre förberedd än någonsin till loppet, men då gick jag sönder (hälsena+vad) och är långt ifrån återställd ännu även om jag klarar att springa en gång i veckan. Nu fick min älskade fru försvara familjens färger istället. Hon gjorde det fantastiskt med tanke på att hon aldrig sprungit så långt tidigare. Hon sprang midnattloppet (10 km) på Söder för nästan 25 år sedan och i början av förra veckan provade hon också en mil för första gången sedan dess. Trots detta kämpade hon sig runt och jag är så imponerad. Det är jag även av min dotter Marie-Helene som också debutsprang och dessutom gjorde det på en jättebra tid. Grattis till er båda!
 
 
Under lördagskvällen fick spisen hemma vila och vi åkte till vår favoritrestaurang Slottspaviljongen i Mariefred. Jättesmidigt för oss med buss dit och hem. Hållplatsen har vi 300 meter hemifrån. På tal om bussresan så betalar man biljetterna med Klarna. Det måste ju vara världens bästa och smidigaste företag. Jag älskar Klarna! Promenaden genom Mariefreds charmiga stadskärna var värdig en selfie (eller vad det nu heter när vi är två personer på bilden...)
 
 
I söndags var jag på Elitloppet på Solvalla. Där mötte jag upp min son Fredrik och vi hade lika trevligt som vanligt. Betydligt mindre publik än de senaste åren, men ändå en fantastisk stämning. Trots detta är det lite överdrivet att det är såååååå fantastiskt, men definitivt ett evenemang att besöka för alla som gillar stora event, oavsett om man är travintresserad eller inte.
 
 
Jag kan inte undanhålla er en söt liten ekorre som bor i vår ladugård. Han är typ världens bästa fasadklättrare och är oerhört tacksam för alla hål i träpanelen som hackspettarna har gjort.
 
 
 Nu ska jag fira helg, bland annat med besök av ett av mina älskade barnbarn. Adrian kommer till oss imorgon och blir kvar till söndag.
 
Var snälla mot varandra! Säg något snällt till någon annan och jag lovar att både du och den som får höra något positivt mår så mycket bättre.
 
//Steven :-)
 
PS! Just ikväll känner jag för en låt som jag tycker oerhört mycket om. Min husgud Magnus Uggla har skrivit mängder av grymma texter och det här är en av dem. En hälsning till alla unga människor som nu står inför sin skolavslutning, student eller whatever. Du har hela livet framför dig, men sno dig på! Livet passerar fort och det går bara snabbare och snabbare.... Världen är din!
 

Kommentera här: