Stevens Sanningar

 

När jag hade skrivit förra veckans fredagsuppdatering tog älsklingen och jag våra cyklar och drog till Printz Bageri och deras första pizzakväll för säsongen. Det var som vanligt jättemysigt och det är fantastiskt vad som erbjuds i vårt närområde trots att vi bor på landet.

 

 

I lördags tog VM-sagan för Sveriges fotbollslandslag slut för den här gången. Förlusten mot England var odiskutabel, men laget har överträffat alla förväntningar och allt viktigt som behöver sägas om det här lagets insats har redan sagts. Vi hade ett par olika alternativ om hur vi skulle se matchen och det blev hemma i soffan. Jag var emellertid laddad till tänderna och gjorde mitt bästa för att heja fram Sverige.

 

Hur som helst är årets fotbolls-VM en monumental succé för de europeiska lagen, men trots detta är det Europa som är förlorare när VM utökas till 48 lag från och med 2026. Jättetråkigt att så många lag ska vara med och exklusiviteten att vara med i VM förminskas betydligt samtidigt som det blir trelagsgrupper i gruppspelet. Jag ogillar förslaget, men det är pengar som styr. Mina första VM som jag följde bestod av 16 lag, men utökningen till 32 lag (via 24) tycker jag är helt okej i synnerhet när antalet stater och därmed landslag blivit flera.

 

Hela söndagen tillbringade jag på trav i Bollnäs. Jag har väl ganska precis 30 mil enkel resa dit och anledningen stavas naturligtvis Hibo Viking, kallblodet jag är delägare i. Jag åkte tillsammans med företrädaren Jocke från Gävle, men trots att vi kände oss positiva på förhand fick vi åka hem besvikna. Hästen blev åtta, i sanningen ingen bra prestation, och våra förhoppningar var större än så trots att han inte startat sedan i slutet av april. Han travade bra men agerade stinglöst och nu är vi faktiskt lite villrådiga inför framtiden. Det blir en ny start i Bollnäs nästa fredag och om det inte sker någon uppryckning då måste vi ta en allvarlig funderare på hur vi går vidare.

 

Här hemma inledde vi, eller i själva verket Helena, ett renoveringsprojekt av ett av våra rum. Vi har bott här i drygt 28 år och just detta rum, tidigare sovrum för våra barn, har aldrig fått någon riktigt make over. Nu har det blivit nya tapeter och snart blir det ett nytt golv. Det är faktiskt första gången som vi, eller i själva verket Helena, tapetserar själva. Eftersom jag redan upprepat frasen "eller i själva verket Helena" två gånger ska det villigt erkännas att det är hon som står för de praktiska kunskaperna i vårt hem.

 

Tisdagen inleddes med ett sjukhusbesök innan jag satte mig på tåget och åkte till Stockholm där jag träffade min älskade dotter Ellinore. Vi hade en magisk eftermiddag och kväll tillsammans innan jag begav mig hemåt igen. Jag kan inte återge här vad vi samtalade om, men vårt samtal var en framtidsinvestering som jag är lycklig över. Jag är så sjukt stolt över mina barn, de är alla olika men ändå så kloka och dessutom goda samhällsmedborgare.

 

 

I onsdags var jag på gymmet ovanligt tidigt och körde ett styrketräningspass innan vi gav oss iväg på en kryssning med Birka. För er som känt mig länge så vet ni att jag och älsklingen åkt på en miljard kryssningar under årens lopp. Vi hade någon form av peak under 2000-talets första decennium då vi säkert snittade mer än en kryssning i månaden. I den här bloggen finns för övrigt mängder av utförliga beskrivningar av kryssningar.

 

Det som varit viktigast för oss under kryssningarna har varit nöjet ombord. Vi har sett så mycket bra och vi har blivit vänner med så många duktiga musiker och artister. Numera kryssar vi betydligt mer sparsamt och det hänger nog till stor del ihop med att nöjesutbudet inte längre är vad det en gång var. Jag skulle kunna skriva en lång harang om detta, men nöjer mig med en kortversion.

 

På Birka finns inte längre någon uttalad kryssningsvärd med ansvaret för nöjet. Det är i allmänhet tre nöjesvärdar och oavsett vilken line-up som båten erbjuder är det ingenting vi går igång på. De är naturligtvis skickliga sångare och skapliga artister, men de saknar förmågan att sätta oss kryssningsgäster i centrum. De är snudd på publikföraktande och de är så upptagna av att sjunga fint att de glömmer bort vilka som pröjsar deras existens på båten. Synonymt för de tre nöjesvärdarna som jobbade denna gång, var att de inte kunde några sångtexter överhuvudtaget utan var helt beroende av att kolla texterna i sina telefoner. Nej, det nöje som visas upp på Birka duger sannerligen inte längre och det skulle behövas någon från det gamla gardet för att styra upp detta.

 

Nu hade vi ändå väldigt roligt och trevligt. Inte minst eftersom ett av våra favoritpartyband spelade, nämligen Cassius Clay med vår vän sedan många många år, Jalle Laine, i spetsen. Jalle tillsammans med Adam, Aston och Viktor påminner om det som en gång var kryssningarnas själ. I rättvisans namn ska också sägas att pianisten Mattias Strömberg som vanligt levererade på en hög nivå. Lite bonus i sammanhanget var att vi träffade, och blev vänner med, trummisen Viktor Henrikssons föräldrar. Det var nya bekantskaper som vi definitivt sorterar in bland positiva inslag.

 

 

Idag har vi två av våra barnbarn här. Sixten och Elvira ska bo hos oss till söndag eftersom deras föräldrar är på en semestertripp till Riga. Dagen idag har bland bestått i att vi jobbat med ved och under den sena eftermiddagen åkte vi till Strängnäs för att äta mat, glass och lyssna på Ellinore som uppträdde under stadsfestivalen som anordnas där under dagarna tre. Mycket trevligt initiativ. I Strängnäs träffade jag för övrigt (är det tredje gången jag skriver för övrigt i detta inlägg?) en av mina idoler bland alla fina ungdomar som finns, nämligen Jesper Lundin. Han är värd ett eget stycke i en fredagsuppdatering framöver någon gång.

 

 

Vad har jag mer funderat över? Jo, det här relativt nya påfundet att man bara kan blippa sitt kontokort utan att behöva slå sin kod om köpet inte överstiger 200 kronor. Är det verkligen vettigt? Om jag blir av med mitt kontokort på något sätt så vill jag verkligen inte att tjuven i fråga helt bekymmersfritt ska kunna glida runt och handla för 200 kronor på massor av ställen utan att ens behöva försöka knäcka en av 10 000 möjliga koder. Varför detta system? Har vi så jäkla bråttom i dagens samhälle att vi inte kan avvara tio sekunder till att trycka en kod och få den godkänd?

 

Min pappa har varit död i snart 13 år, men igår kom en betalningspåminnelse från Vattenfall vilka påstår att det finns en obetald faktura från 2006 (då pappa varit död i nästan ett år). Jag har inte hunnit rodda i detta ännu, men utgår ifrån att det är något datasystem som fått skolsting. Hur som helst lär en eventuell skuld på något sätt vara preskriberad och jag har inga planer på att betala...

 

 

Jag har bara tränat tre gånger den gångna veckan. Riktigt uselt och kommande vecka måste det bli en rejäl uppsnäppning.

 

Till sist: Var snälla mot varandra och var snälla mot er själva! Det blir så mycket bättre då och jag lovar att just du blir en lyckligare människa om du är snäll och försöker göra gott. Trevlig helg!