Fredagsuppdatering 3 november 2017

Dags för fredagsuppdatering, påbörjad (men inte avslutad) direkt efter att jag kommit hem från gymmet. Där sprang jag 15 km och det krävs inte bara hjärta och lungor för 1,5 mil på ett löpband, det fordrar även disciplin och pannben. Det är ju liksom inte det roligaste en kan göra, men så sjukt skönt efteråt. Efter vår göteborgstripp förra helgen, som jag naturligtvis återkommer till, har jag tränat på bra i veckan. Löpning totalt 33 km sen i måndags och därutöver ett styrkepass. Det kan behövas eftersom det inte är några direkta hälsoresor när jag och älsklingen åker på hotellweekend. Visst promenerar vi mycket, men kaloriintaget är väldigt, väldigt stort. Åtminstone för mig. När det gäller träningen var den stora grejen att jag i måndags körde mitt 200:e träningspass under 2017. Det är många och jag är stolt över att jag håller igång träningen så disciplinerat. 200 pass på tio månader innebär att jag tränar i snitt 20 gånger per månad.
 
Glad gubbe efter att träningspass nr 200 är fullbordat
 
Annars började den här dagen inte så värst bra. När jag skulle åka till jobbet i morse var det en poliskontroll vid Sandåsa mellan Stallarholmen och Strängnäs. Vad bra förresten att det fortfarande ordnas trafikkontroller av Polisen, det borde vara betydligt fler men jag förstår att trafikövervakning prioriteras ned i ett tidevarv då det råder polisbrist.
 
Jag kunde inte ana att kontrollen skulle innebära problem, men si det gjorde den. Jag ska försöka bena ut detta på ett begripligt sätt, men det är kombo av byråkratiska labyrinter, dålig info från en bilförsäljare och slarv från min sida. Låt mig klart och tydligt slå fast att det rent juridiskt är jag som gjort fel och har ansvar för det som hänt, men omständigheterna är synnerligen förmildrande.
 
När jag visat körkortet så slog en av polismännen upp min bil i registret. Förvåningen var stor när han berättade att jag hade körförbud på bilen eftersom den var oskattad. En bil som jag köpte ny så sent som den 22 september. Jag kollade i min digitala brevlåda från Kivra, där jag får myndighetspost bland annat från Transportstyrelsen. Inte en avisering därifrån det sista dryga året. Jag kollade mitt bankkonto eftersom jag tror mig veta att jag har elektronisk faktura från just Transportstyrelsen, men ingenting där heller. "Jag måste skriva ut en bot till dig på 500 kronor" sa den trevliga polisen och jag kunde ju inte protestera mot just detta och erkände på plats min illgärning att framföra ett oskattat fordon. När han kom tillbaka med boten visade det sig att den till och med var på 1000 kronor. Jaja, tänkte jag. Den här boten ska bilfirman få betala eftersom de inte på något sätt informerade om att bilen var oskattad när jag köpte den.
 
Jag tog mitt oskattade fordon och åkte vidare. Bilfirman nästa alltså. Försäljaren som jag köpte bilen av var typiskt nog ledig idag och jag pratade med kundmottagaren i verkstaden samt en annan försäljare. Båda tyckte hela historian lät jättekonstig och hade aldrig hört talas om något liknande. Försäljarkillen ringde till Transportstyrelsen och där spreds ändå lite ljus över mysteriet. De meddelade att de troligen bifogat en faktura med registreringsbeviset där det framgår att skatten på bilen måste betalas före ett visst datum. Okej, då vet vi sedan förut att jag är juridisk ansvarig och dessutom att jag har failat och inte uppmärksammat fakturan som troligtvis kom samtidigt som registreringsbeviset.
 
Jag ställer mig ändå ett antal frågor:
 
Bilförsäljaren borde haft koll på hur detta går till och informerat mig genom att exempelvis säga: "Vi har våra nya bilar avställda och betalar inte skatt för dem. Var noga med att kontrollera så att du får en räkning och kan betala skatten."
 
Transportstyrelsens system är ju ett skämt. Om jag anmält mig till dels elektronisk faktura och dels att få deras myndighetspost till min digitala brevlåda hos Kivra, hur ska jag då anta att de helt plötsligt skickar en pappersfaktura? Jag öppnade kuvertet med det nya registreringsbeviset, men ställde det åt sidan efter att jag konstaterat att det var just ett regbevis.
 
Och förfallodagen på pappersfakturan var den 13 oktober. I samma ögonblick blev det körförbud på bilen i och med att fakturan inte var betald. Det systemet kan man också ha synpunter på, men framförallt har det gått 21 dagar och de har inte påmint, de har inte meddelat att jag har körförbud. Detta trots att de lätt kan skicka elektronisk post till mig.

Summa sumarum tycker jag lite synd om mig själv. Visst kunde jag ha kollat kuvertet noggrannare från Transportstyrelsen men i övrigt är det ingen som bidragit till att lösa detta. Ansvaret faller tungt på bilförsäljaren som borde haft kunskap om detta, men rutinerna hos Transportstyrelsen håller ju pajasklass.
 
Nu är det ju ändå så att inget ont som inte har något gott med sig. En av poliserna som var med och kontrollerade bilar var en bekant från förr. Tobias Jöhnemark har jag haft som anställd, jag har varit fotbollstränare för honom och jag har alltid betraktat mig som nära vän till hela hans familj även om Tobias var den i brödraskaran på fyra som var längst ifrån mig i ålder. Det var längesen jag träffade Tobias, men vi har kontakt på Facebook och Instagram. Därför var det lite extra kul att han kommenterade mina fredagsuppdateringar. Nu har du själv blivit en del av min fredagsuppdatering, Tobias! Hoppas du uppskattar det...
 
Göteborg ja! Var befann vi oss när jag skrev den förra fredagsuppdateringen? Jo, det var sen fredagseftermiddag och jag visste verkligen ingenting om resten av kvällen eller resten helgen. Det fortsatte att vara helt magisk. En av de allra bästa weekends jag någonsin upplevt med min älskling.
 
Vi gick till Pinchos och åt mat och sen var det dags att kliva på spårvagnen. Vi hoppade av vid Korsvägen och jag började ana vad som var på gång. Bo Kaspers Orkester på Rondo (att de spelade där visste jag inte innan vi åkte till Göteborg). Jag vet att jag överanvänder orden magi och magisk, men det var banne mig en magisk kväll, Vi har sett BKO en gång tidigare, förra året då älsklingen överraskade mig genom att ta med mig till Visby. Alltså... det är ett så sjukt bra band med extremt skickliga musiker och väldigt bra låtar. En kväll jag kommer att minnas länge och det blev en extra touch för mig då Bosse Sundström gick ner till oss i publiken och satte sig en meter bredvid mig där han lyssnade på ett långt och fint trumpetintro av Jonne Bentlöv. När Bosse reste sig för att gå upp på scenen viskade han i mitt öra att "vackrare än så här kan det inte bli". Unna dig några minuter och titta på filmklippet jag filmat och lagt in längre ner här i blogginlägget. Titta också så snyggt  Bosse hänger av sig hatten när allt är över, den hängde på samma mickstativ när showen började.
 
När vi lämnade Rondo drog vi till ett av våra favoritställenGöteborg, nämligen Bee Kök & Bar. Där var det knökfullt, men som vanligt väldigt mysig och kärleksfull stämning. Vi tog varsin öl och njöt av att vara en del av vimlet.
 
På lördagen hade Helena planerat, vet jag nu i efterhand, att vi skulle flanera i stadsdelen Haga. Det är ju en väldigt hajpad stadsdel, gamla arbetarkvarter som rustats upp. Där är det verkligen supermysigt och "alla" går dit. På vägen till Haga tog vi vägen förbi Skansen Kronan som ligger väldigt strategiskt med utsikt över nästan hela Göteborg. Solen sken och det var så mysigt att promenera. Väderprognoserna hade varit risiga, berättade älsklingen (hon hade haft koll, jag visste ju inte vart vi skulle åka) men facit blev fyra dagar med solsken och höga temperaturer. I Haga satt vi till och med ute och fikade och under lördagen var det fullt överallt på alla uteserveringar som var öppna.
 
Efter ett pubbesök på hemvägen var det sedan dags att ladda för kvällen. Helena hade beställt bord på en liten och jättemysig restaurang nära hotellet. Den heter Bistro Merlot och dit återvänder vi gärna. Därefter blev det spårvagn till Korsvägen igen och den här gången hamnade vi på Lisebergsteatern. Jag anade ingenting, men vi tittade på komedin Minns du mig? Det var en rolig och eftertänksam föreställning och alla fyra skådespelare ligger högt upp på min lista över scenfavoriter.
 
Därefter begav vi oss in i Lisebergsparken som var öppen med ett övertydligt halloweentema. Jag har aldrig sett så många pumpor och det var en lagom skrämmande stämning där inne med läskig musik och mängder av andra attribut som skulle påminna om just halloween. Många av attraktionerna var igång, men vi åkte ingenting även om det var nära att vi tog en sväng i Lisebergsbanan. Jag var lite lockad av Flum Ride också, men det var inte Helena... Nöjda och glada begav vi oss hemåt för att hänga i hotellets bar och vi avslutade med klassisk nattamat då vi gick till korvkiosken mitt emot hotellet på Avenyn och köpte några korvar.
 
Tåget hem var bokat till kl 17.30 på söndagskvällen. Det var helt i min smak att hotellfrukosten var öppen till kl 12.00 och att vi fick behålla rummet till kl 18.00. Elite Park Avenue Hotel var fantastiskt bra för övrigt. Vi gick ut på stan och bestämde oss för att besöka Göteborgs stadsmuseum. De hade en oerhört intressant utställning om hur Göteborg grundades (1621 av Gustaf II Adolf) och hur staden växte fram. Det fanns också en utställning om Göteborgs musikliv under de senaste dryga 60 åren. Där finns det traditioner inom alla genrer och inte minst proggen var ju otroligt stark i Göteborg under 70-talet. Vi hann också med att fika på ett tredje café under de här dagarna och det är ju så himla mysigt att fika på äkta genuina caféer. Mysigt och dyrt!
 
Därefter blev det tåg hem, denna gång till Södertälje Syd för byte till Läggesta. En helt magisk (där kom det igen!) helg var till ända och jag är så lycklig över att ha en hustru som ordnat med allt detta och att vi tillsammans förvaltade denna helg på bästa sätt.
 
Innan jag helt släpper älskade Göteborg måste jag berätta om en natt vi tillbringade där för 19 år sedan. I söndags var det på pricken just 19 år sedan den hemska diskoteksbranden på Hisingen. Den natten, när ofattbara 63 personer omkom, tillbringade vi i Götet. Jag hade dömt hockey mellan Frölunda och Hv71. Eftersom det var höstlov hade jag tagit med mig hela familjen för att vi skulle få en dag i Göteborg tillsammans. När vi vaknade upp på Scandic Crown var det overkligt att förstå att denna tragedi hade hänt bara några kilometer ifrån där vi befann oss. Den här tiden varje höst blir jag påmind om detta och det gör fortfarande ont i mig trots att jag inte var det minsta drabbad själv eller känner någon som blev drabbad.
 
Här nedanför bjuder jag på en sjuklig selfieorgie. Det går att scrolla förbi, men scrolla inte för långt eftersom det kommer mera text...
 
Irish Coffee på Rondo
 
Älskade Bo Kaspers Orkester
 
Bo Sundström är en fantastisk frontman i bandet
 
Alltid 100 % närvaro
 
Det var inte bara showen som var bra, scenbilden var otroligt snygg
 
Bosse uppe på Mats Schuberts piano...
 
...där han verkade trivas...
 
...och inte ville hoppa ner
 
Bandet var förstärkta med blås i form av Björn Jansson (saxofon) och Jonne Bentlöv (trumpet)
 
I baren på underbara Bee Kök & Bar
 
Pubmys på John Scott's på Avenyn
 
Utanför Lisberg
 
Skansen Kronan i bakgrunden...
 
...därifrån det var vidunderlig utsikt
 
I Haga var det inga tomma gator...
 
...utan ett levande folkliv överallt...
 
...där fint väder gjorde att vi kunde sitta ute och fika
 
I väntan på maten på mysiga Bistro Merlot
 
Lisebergsteatern
 
Annika Andersson och Thomas Petersson
 
Här är Annika och Thomas tillsammans med Joanna Eriksson på scenen
 
Jag tillsammans med alla fyra som spelade Minns du mig, det vill säga Joanna Eriksson, Thomas Petersson, Annika Andersson och Robin Stegmar
 
Liseberg...
 
...som var rejält pimpat med pumpor...
 
...för att skapa maximal halloweenstämning
 
Solig söndag på väg till Göteborgs stadsmuseum
 
På väg hem på tåget efter en oförglömlig helg
 
Två lediga dagar förra veckan kan ju verka lyxigt, men jag har med råge jobbat igen den tiden redan under den här veckan. Sena nätter och lite sömn. Precis det jag försöker, med varierad framgång, komma ifrån. Jag skulle aldrig vilja byta bort mitt arbete, men i perioder är det verkligen tufft att hinna med allt som måste göras.
 
Jag är ändå privilegierad. Mina medarbetare sliter obeskrivligt hårt och jag har möjlighet att skapa mig andningshål mellan varven. Den gångna veckan har de haft ett välförtjänt lov onsdag-fredag och vi avrundade första halvlek av höstterminen med en ganska spartansk, men väldigt trevlig, after work i tisdags.
 
På hemmaplan börjar det närma sig med att vi ska få fibern driftsatt. Det var dock ganska komiskt att komma hem i söndags kväll och se att de som gräver ner fibern inte hade sparat på vägskyltningen. Det var till och med en skylt om vägarbete på vår lilla pluttväg som begagnas av 3½ hushåll. All in där alltså!
 
Bäst att varna ordentligt för att det pågår ett vägarbete om än på en lågtrafikerad grusväg
 
Tack - en fantastisk låt med Bo Kaspers Orkester
 
Mer än så här blir det inte i veckans fredagsuppdatering, förutom nedanstående tacksamhetsförklaring till kvinnan jag älskar över allt annat. Var snälla mot varandra, det blir så mycket lättare då. Ha förståelse för varenda människas historia, den historia som förklarar allt. Trevlig helg älskade vänner!
 
Imorgon, den 4 november, skulle det inte bara ha varit min mammas 86-årsdag utan det är också en dubbel årsdag för mig och min älskade hustru. Det är 37 år sedan vi blev tillsammans och jag minns den dagen (och dagen före) som igår. Det är också 35 år sedan som vi förlovade oss. 37 år... en hissnande tidsrymd. Om jag får leva i 37 år till så är jag 92 år med goda steg på väg mot 93.
 
Nåväl, två gånger om året brukar jag skriva några ord i sociala medier till min älskling och till vår kärlek. Dels den 17 maj då vi har bröllopsdag och som sagt, även den 4 november.
 

 
Kära älskling! Tack för all kärlek och omtanke du ger mig. Du har alltid stått vid min sida och backat upp mig, både i de djupaste dalarna men även när jag svävat uppe bland molnen. Jag vet att det inte alltid varit lätt. Det har alltid varit mina behov som gått först oavsett om det gällt arbete, idrott eller annan fritid. Utan ditt villkorslösa stöd hade jag aldrig fått uppleva allt jag fick möjlighet att vara med om som ishockeydomare. OS, VM, SM-finaler och så mycket mer samtidigt som du tog hand om våra tre älskade (små)barn.

Du har stöttat mig och alltid trott på mig, utan din pepp hade jag aldrig yrkesmässigt varit där jag är idag. Du har låtit mig få ta plats och du har lojalt tagit den absolut största delen av markservicen här hemma. När livet varit som svartast, för så har det varit ibland, då är det du som stått stadigare än ett berg och hållit i och hållit om. Du borde inte ha orkat. Du borde ha gett upp. Men trofast stod du kvar och sakta men säkert orkade jag resa mig igen och det var du som höll i och hjälpte mig upp. Jag ramlar fortfarande ner i gropar med ångest och tvivel, men då finns du där stadigare än någonsin.

Vi har alltid försökt att prioritera vår grundmurade kärlek till varandra. Det gjorde vi redan när barnen var mindre, vi skapade små oaser där vi vårdade kärleken på tu man hand. Det har vi haft nytta av i takt med att barnen blivit vuxna och flyttat hemifrån. Vi hade tränat många gånger innan hur det är att leva utan barnen hemma och det är det bästa råd jag kan ge till alla andra som vill fira 37-årig reservationslös kärlek med sin partner. 

Du är inte bara min älskade hustru, du är också min partypingla och min allra bästa vän. Jag ser fram emot många, många fina år tillsammans med dig och jag försöker så gott jag kan att bjuda tillbaka en liten del av allt det som du gett mig. Vi kan se på varandra och vi kan se på våra fina barn och barnbarn att vi gjort en hel del rätt i livet. Och det är då jag ödmjukt konstaterar att det aldrig hade kunnat bli så bra utan din enorma lojalitet, men inte heller utan den ömsesidiga kärlek och respekt vi alltid försökt visa varandra. Helena! Du är mitt allt och tillsammans är vi bäst på att vara vi. Jag älskar dig! Tack!

 
 

 
//Steven:-)

Kommentarer:

1 Lasse T - #6:

Härlig läsning. Jag åker till Spanien och spelar golf med min "rackartekla" nästa vecka. Vi är inne på 59:e året!

Kommentera här: