Stevens Sanningar

Fredag igen och dags för den obligatoriska fredagsuppdateringen. Det är motsvarande fredag som jag förra året gjorde min sista arbetsdag som rektor på Åkerskolan (exakt ett år sen imorgon). Det finns många medarbetare och vissa andra förutsättningar jag saknar från den sejouren, men det väger lätt mot hur min arbetssituation ser ut idag. Saknaden är vad jag hör inte särskilt ömsesidig och det kan jag leva med. Det hör liksom till, men jag kan titta mig i spegeln varje dag och säga att jag gjorde det bästa jag kunde utifrån de förutsättningar jag hade. Kanske ett ämne jag återkommer till ur ett Malmköpingsperspektiv om en vecka då jag hunnit fira ettårsjubileum som rektor på Europaskolan Malma.

 

Veckan har inte varit det minsta spektakulär. Den kan nästan sammanfattas med att jag jobbat på dagarna och tränat på kvällarna. Sex träningspass även denna vecka, men nästa vecka kommer det att bli färre träningstillfällen av olika anledningar. Det är så häftigt att längta till nästa besök på gymmet redan då man står i duschen och nyss har genomfört ett pass.

 

I skolan har det rullat på. Ibland har jag möten med vårdnadshavare och elever där jag frågar mig vad vi i skolan egentligen gör med våra barn och ungdomar? När jag använder begreppet "vi i skolan" menar jag skolan utifrån ett väldigt generellt perspektiv och inte specifikt vår skola. Om man inte har de rätta förutsättningarna, vem vill då gå till en (arbets)plats 178 dagar om året där man vet att man kommer att misslyckas och mestadels få reda på hur otillräcklig man är? Jag skulle antagligen inte göra det och då är jag ändå vuxen. Jag är inte 10 eller 13 eller 15... 

 

Det som förmodligen stack ut mest i skolan under veckan var att vi igår fick reda på att dagens nationella prov i svenska för årskurs 9 hade läckt ut och fanns lätt att hitta på nätet. Jag hade kontakt med mina svensklärare igår kväll och tog då beslutet att använda det alternativa prov som fanns att tillgå enligt riktlinjer från Skolverket. Det visade sig vara ett klokt beslut då cirka hälften av eleverna i nian kunde bekräfta i morse att de hade sett det prov som var tänkt att användas.

 

Nu till något helt annat. Vi har ju våra hundar och ganska ofta måste vi besöka veterinärer av olika skäl. Ofta, inte alltid, är det fantastiska veterinärer vi träffar. Eller vi och vi, 99 gånger av 100 är det Helena som sköter ruljangsen med hundarna. Oavsett hur trevliga dessa djurdoktorer är så är det skamligt vad det kostar. Det är rent ut sagt cyniskt hur man driver upp priserna inom den branschen då man säkerligen vet att de kära husdjuren får kosta vad som krävs. Det är rent ut sagt osmakligt och att riskkapitalister väljer att placera pengar inom djursjukvården förvånar inte ett dugg. Enklare sätt att räkna hem stora vinster torde knappast finnas.

 

Nu önskar jag alla en riktigt trevlig helg med en förhoppning om att vi alla orkar vara snälla mot varandra. Världen behöver det!

//Steven :-)