Stevens Sanningar

Den första fredagsuppdateringen efter att halvårsskiftet passerats. Att tiden går fort är vi alla säkert överens om. Jag tycker det känns påtagligt när jag konstaterar att det idag är prick tre månader sedan terrorattentatet på Drottninggatan och att det var ganska nyss som detta ohyggliga hände.

 

Två av våra barnbarn, Sixten och Elvira, var på besök förra helgen när deras föräldrar förlustade sig i Stockholm. Sixten blev kvar ytterligare två nätter då han slutat på förskolan, föräldrarna fortfarande jobbar och inskolningen till fritids sker först i augusti. Det är alltid lika mysigt att ha barnbarn på besök. Jag och Sixten åkte till Biltema och köpte en skottkärra till honom. Han hjälper mig ofta att köra ved och den skottkärra han brukar använda har blivit alldeles för liten för honom.

 

 

I måndags fick vi hundvalpar. Det var den första kullen som Debbie fick och födseln gick smärtfritt och fint. Fem tikar och en hane blev det och det är första gången någonsin som vi har överskott på tikar. Av någon konstig anledning är tikarna alltid mer attraktiva än hanhundarna. Valparna är fyra dagar gamla nu och de mår superbra. Det är emellertid svårt att förstå att "skitungen" Debbie är så himla duktig som mamma.

 

 

Veckan i övrigt har jag jobbat. Officiellt har jag semester nu i minst tre, kanske fyra, veckor. Tyvärr har jag massor av jobb med mig hem och det blir en del arbete även under semestern. Jag vill verkligen understryka att jag inte tycker synd om mig själv och ingen annan ska tycka synd om mig. Dels har jag varit ledig sex dagar redan i sommar då vi var i Göteborg och på kryssning, dels har jag det bättre än många andra vilket jag förhåller mig ödmjuk inför.

 

Däremot är jag egentligen i behov av en längre sammanhållen semester. Jag brukar oftast försöka ha en positiv touch på mina fredagsuppdateringar, men för närvarande är jag mentalt trött och sliten på gränsen till konstant ledsen. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, vissa orsaker har jag koll på men i det stora hela känner jag mig bara allmänt nedstämd. Därför har jag ingen sån där wowkänsla som man borde ha sista arbetsdagen innan semestern.

 

Tränat som en tok har gjort. Faktiskt sju dagar i rad sedan förra fredagsuppdateringen och mest glädjande är att jag kunnat springa igen. Gubbvaden har gett med sig och det har blivit fem löppass och två styrkepass sen i lördags.

 

Ha en jättetrevlig helg allesammans! Var snälla mot varandra och jag hoppas ni har en bättre sommarfeeling än vad jag har för närvarande.