kent

Ikväll tittade jag på andra och sista delen av dokumentären om Kent, 'Vi är inte längre där'. Jag är ju inte direkt etta på bollen, men har reflekterat lite sedan deras sista konsert och den intressanta dokumentären tog tag i mig ordentligt.

 

Först vill jag kommentera det faktum att det i samband med Tele2-konserterna var lite "inne" bland vissa att betona att de inte fattade grejen med Kent, att de inte var där osv. I mina ögon ger såna uttalanden bara intryck av att man känner sig utanför och egentligen hade velat vara en del av gemenskapen. Okej, jag förstår och respekterar att alla inte gillar Kent och deras musik, men att betona det så starkt i sociala medier blir ganska löjligt när man gör det 'bara för att liksom'.

 

Jag förbannar mig själv att jag inte sett Kent under den här avslutningsturnén. Jag förbannar mig själv för att jag inte lyssnat mer och bättre på deras musik under 26 år. Det mesta av Kent som jag lyssnat på har jag tyckt väldigt mycket om, men jag ångrar att jag inte gett mig hän och lyssnat bättre eller lyssnat mer. Jag hade gärna varit en sån som kan sjunga med i Jocke Bergs oerhört begåvade texter och jag hade mer än gärna varit en av alla tiotusentals andra som var på Tele2 och tog ett tårfyllt farväl av bandet.

 

För mig var dokumentären magisk att se på och det var framförallt tre saker som gjorde störst intryck.

1. Bandets målmedvetenhet. De var inte särskilt bra som musiker när de drog igång i Eskilstuna 1990, men de drevs av en kraft att bli ett jäkligt bra band. De såg inga hinder, de såg bara möjligheter. Inget kunde stoppa dem och den inställningen går rakt in i hjärtat hos mig.
2. Deras integritet. De har alltid haft en tanke med allt de gjort och de har inte tagit några lättköpta genvägar via breda underhållningsprogram i TV eller hemma-hos-reportage i kvällspressen.
3. Den in i minsta detalj planerade sortin som band och deras genomförande av densamma. Mer professionellt än så blir det inte.

 

Det finns låtar jag tycker är bättre, men det här långa inlägget vill jag illustrera med 'Den sista sången'.

 

//Steven

 

Kommentera här: