Stevens Sanningar

På tisdagar har vi arbetslagskonferens och då ska det fikas. Tre stycken får dela på ansvaret att fixa fika till övriga och de bästa tisdagarna innehåller inte bara mackor med pålägg, utan även godis.

 

Idag var en sådan dag och trots att jag inte skulle delta på konferensen, eftersom jag skulle på ett annat möte, så roffade jag åt mig både mackor och lite godis. Det sistnämnda var olika varianter av inslagna chokladbitar, typ Dumle och Snickers. Där fanns också små chokladpraliner, fyllda med någort kladdigt likörliknande och väldigt gott innehåll. Jag ville bara visa att jag tog tre-fyra godisar, men i själva verket stoppade jagäven ner några i min vänstra jeansficka.

 

När det hade gått två timmar av det två och en halv timmar långa mötet så ringde min ena telefon, nämligen den jag hade i vänsterfickan. Av någon för mig okänd anledning ringde den högt, trots att jag alltid har den på ljudlöst. Jag sätter ner handen för att ta upp telefonen och möts av..... ja, ni fattar. Det var inte längre chokladpraliner inslagna i papper, det var bara kladd. Jag smög så gott jag kunde med mitt pinsamma misstag men var så snart jag kunde efter mötet tvungen att åka hem och byta jeans för att vara redo för nästa möte som skulle börja halvannan timme senare.

 

Sensmoralen är att inte ta mer godis än vad man vågar stå för att man äter, vilket jag lärt mig till nästa gång. Eller inte....