Stevens Sanningar

Hur idén föddes att vi skulle åka på bilsemester till Skåne minns jag inte riktigt. Det är inte så ofta som vi åker på bilsemester, men mitt standardsvar var i alla fall att Helena inte sett Skåne och gärna ville göra det. Vi hade väl inga större förväntningar egentligen och resan var i stora stycken väldigt oplanerad. Boende hade vi förvisso fixat för fyra nätter på två olika platser i vårt sydligaste landskap, men det var också allt. Jo förresten, vi hade även bokat en hotellnatt i Linköping när vi var på hemväg. Mest för att förlänga semestern ytterligare en dag.

 

Eftersom det här blir det längsta inlägg jag någonsin skrivit, inte beroende på textmassan utan beroende på alla bilder jag tänker lägga in, så behöver jag någon form av struktur. Därför har jag valt att lägga upp det i dagboksform med en hyfsat kort text och sedan massor av bilder med tillhörande bildtexter. Nu kör vi!

 

Vi drog iväg på hemifrån morgonen med gps:en inställd på First Hotel Christian IV i Kristianstad. Det var nämligen där vi hade bokat in våra två första nätter. Jag har varit i Kristianstad tidigare på egen hand då jag studerat några distanskurser på deras högskola och trots att kurserna var på distans, var det några obligatoriska träffar i skånestaden. Även om jag aldrig utforskade staden något närmare vid dessa tillfällen så hade jag en positiv känsla och har velat återvända. Inte minst för att visa älsklingen vilken härlig stad det är.

 

 

 

 

 

Vi inledde tisdagen med att åka till Åhus som ligger några mil från Kristianstad. Målet med resan var att åka ut med en utflyktsbåt på Helge å, vilken har sitt norra utlopp i Hanöbukten just i Åhus. Vi hade noll förväntningar, men det blev en fullständigt underbar timme. Båten var av "paddanmodell", ni vet båtarna som man kan åka i Göteborg, och kaptenen tillika guiden visade sig vara en oerhört kunnig och skojfrisk man i pensionsåldern. Småbåtshamnen i Åhus var verkligen vacker, inte minst från vattnet, och när vi sedan kom in i själva ådeltat, så kändes det nästan som om man befann sig någon helt annanstans än i Sverige.

 

Överhuvudtaget blev lite småkära i Åhus. En gullig liten stad som är mest känt för sin sprittillverkning, det är där som Absolut vodka produceras för att sedan säljas både i Sverige och runt hela världen. Vi passade också på att äta glass, det måste man göra i Åhus som har egen berömd glasstillverkning.

 

När vi var tillbaka i Kristianstad bestämde jag mig för att träna. Jag sprang ca 5 km och det kändes gott med tanke på allt onyttigt leverne i övrigt under dessa dagar. Efter lite shoppning köpte vi med oss jordgubbar och lite annat mys och gick över gatan och satte oss på en stor gräsmatta i Tivoliparken. Det var enormt mysig stämning i parken med flera picknickande sällskap och en ljummen sommarkväll när den var som bäst.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På onsdagen var det dags att lämna Kristianstad. Nästa boende hade vi bokat utanför Löderup som ligger ungefär 2 mil öster om Ystad. När vi bestämde oss definitivt för Skåne fanns inte så mycket kvar att välja på, men vi hittade ett bed & breakfast som vi med facit i hand var mycket nöjda med.

 

Vi bestämde oss för att åka kustvägen ner genom Österlen. Ett antal givna "turistattraktioner" stod på listan att göra och redan den första tog andan av oss, nämligen Brösarps backar. Det var en naturupplevelse över det vanliga, egentligen i all sin enkelhet, som inte går att beskriva vare sig i ord eller med hjälp av bilder. Landskapet med de mjuka och böljande kullarna skapar lugn och harmoni inom en och jag tyckte det var helt fantastiskt.

 

Sedan behövde vi bara åka ytterligare några fåtal kilometer innan vi var framme vid Haväng. Det hedliknande landskapet med sin sandstäppsvegetation precis vid havet i Hanöbuktens södra del var också en magnifik naturupplevelse. Det var mängder av människor där och badade, men eftersom arealerna var gigantiska hade man ingen känsla av att det var trångt.

 

Från Haväng kunde vi också se vårt nästa mål, nämligen Stenshuvud som är ett känt landmärke ytterligare några kilometer söderut. Det blev en dryg kilometers vandring genom en underbar bokskog upp till toppen, belägen knappt 100 meter över havet, och det var värt varenda steg. Utsikten över Hanöbukten var fantastisk och naturen nedanför berget med sin lövskog skapde en känsla av att stå på ett berg som var flera tusen meter högt. Inte heller Stenshuvud ges rättvisa i ord och bild utan behöver upplevas.

 

Efter dessa tre ganska täta stopp, som vi lät ta ordentligt med tid, begav vi oss vidare till den lilla söta kuststaden Simrishamn. På vägen dit åkte vi bland annat genom Kivik med sina underbara äppelodlingar. Simrishamn visade sig vara en charmig ort och där passade vi på att fika på en mysig uteservering inne på en likaledes mysig bakgård. Sedan återstod bara några mil innan vi var framme vid vårt bed & breakfast där vi blev väl emottagna.

 

Vi hade planer redan samma kväll, då vi skulle träffa vår vän Anders Hane som bor i Ystad. Vi åkte dit och gick hemifrån Anders genom Ystad till de centrala delarna där hans fru Carina är delägare i en mycket populär restaurang vid Stortorget som heter Upp eller Ner. Efter att ha testat ölen i puben åt vi en fantastiskt god middag på deras fullsatta, dessutom med massor av människor i kö, uteservering. Därefter gick vi hem till Anders och Carina och fortsatte den trevliga samvaron i deras trädgård i den ljumma sommarkvällen ganska långt in på natten. Vi hade en underbar kväll med många sköna stories och glada skratt och om ni läser det här vill vi ännu en gång tacka för er generösa gästfrihet.

 

 

Brösarps backar var oerhört vackra och det spred sig ett lugn i kroppen när man kom till den vackra och rogivande naturen.


Haväng var också otroligt vackert, med sin sand och sitt speciella hedlandskap. I bakgrunden kan man skönja Stenshuvud.


Vid Haväng finns också en gammal stenkammargrav, Havängsdösen, som beräknas vara mer än 5000 år gammal.


Vägen upp till Stenshuvud gick genom väldigt vacker bokskog.


Den södra toppen på Stenshuvud var häftig...


...men jag blev ännu mer fascinerad av den norra toppen med sin nästan lodrätta bergvägg, de gigantiska lövverken nedanför bergen och den bedårande utsikten över Hanöbukten. Skaplig semesterkagge förresten.

 

Simrishamn var en mysig liten stad där vi fikade och åt en av många semesterglassar.


Vårt bed and breakfast hade varit en gammal cykelverksatd och innehöll bara tre rum. Det var jättebra standard på rummen, bland annat  med egen dusch och toalett samt kylskåp. Tomten var också trevlig och det fanns många ställen där man kunde sitta och mysa.

 

Den här dagen skulle bli vår stora stranddag i Skåne. Vi lånade två cyklar av äldre modell där vi bodde och cyklade de knappa två kilometerna till stranden nedanför Backåkra i Hagestad naturreservat, beläget mitt i mellan de mer kända baden Sandhammaren och Löderups strandbad. Det var verkligen supermysigt (undrar förresten hur många gånger jag använt ordet mysigt i det här inlägget hittills?).

 

Vi låg och solade ganska många timmar, Helena passade på att bada också. Sedan bestämde vi oss för att gå på stranden bort mot Sandhammaren. Vi gick och vi gick och vi gick och insåg snart att strändarna här nere runt Sveriges sydvästkust är hur långa som helst. Medan vi gick där blev jag uppmärksammad av min älskling på en man som badade helt naken. Ingenting egentligen att lyfta på ögonbrynen åt, men när jag tittade mig omkring såg jag nakna människor precis överallt. Vi fortsatte i många hundra meter och det tog inte slut på nakenheten. Jag betraktar mig själv som mer fördomsfri än snittet av svenskarna, men kände mig ändå lite provocerad. Att man vill bada naken kan jag förstå, men jag har svårare att se vitsen med att gå omkring nakna. Är det bara en grej? De säger säkert själva att det är det mest naturliga, men varför har de i så fall kläder på sig annars när inte vädret kräver det? Hur som helst vet jag nu i efterhand att det är en av landets mest kända nudiststränder, eller det kanske kallas naturist numera.

 

Under eftermiddagen ägnade vi oss åt att utforska de närmaste omgivningarna. Bland annat var vi och fikade på ett mysigt(!) café som heter Backagården inte långt ifrån där vi bodde. Förutom själva caféet hade de en liten presentbutik, en klädbutik samt någon form av utställning av diverse gamla möbler och föremål. Byggnaden bestod dels av ett gammalt hus, dels av ett växthus och lägg därtill en lummig, skön och avslappnande trädgård.

 

På kvällen åkte vi in till Ystad igen, denna gång utrustade med kameran. Vi åt på en kinarestaurang innan vi flanerade runt lite i den fina lilla staden. Vi gick tillbaka till platser som Anders visat oss dagen innan, bland annat det otroligt välbevarade klostret som ligger mitt i staden. En annan väldigt speciell sak med Ystad är att de har en hornblåsare som blåser i sitt horn från kyrktornet varje kvart mellan klockan 21.15 på kvällen och klockan 01.00 på natten. Det är en gammal tradition, förmodligen från 1700-talet, och när Anders först berättade om det, trodde vi först att det var något mekaniskt men det är alltså en människa som har det som jobb att blåsa i det långa hornet. Historien bakom allt detta är att det fanns en väktare som förr i tiden höll koll på staden och blåste i sitt horn för att meddela invånarna ifall det förelåg någon fara, exempelvis en brand. Tornväktaren blåser i sitt horn i alla fyra väderstrecken, en signal kvart över, två signaler halv, tre signaler kvart i och fyra signaler på hel timme. Vi lyckades till och med få hornblåsaren, eller tornväktaren som det egentligen benämns, att vinka tillbaka till oss när vi vinkade till honom. Läs gärna mer om tornväktaren här >>

Ystad är ju också väldigt förknippat med Kurt Wallander. Det har spelats in otaliga filmer i staden om polisen som skapades av Henning Mankell. Sommartid ordnas det till och med speciella sightseeingturer med en gammal brandbil som kör runt och visar platser från filmerna.

 

När vi kom hem på kvällen satte vi oss ute i trädgården och löste korsord i skenet av en allt lägre stående sol som till sist försvann ner bakom horisonten långt bort i det platta landskapet. Obeskrivligt vackert.

 

 

 

 

Vår vistelse i Skåne på underbara Österlen hade redan nått sitt slut och vi satte oss i bilen på fredagsförmiddagen för att bege oss norrut. Vi hade ingen brådska och delmålet var Linköping där vi hade bokat ett hotellrum.

Vi inledde med att ta några mindre vägar för att köra igenom Tomelilla. Den lilla orten är kanske mest känd för att Hasse Alfredsson kom härifrån och i Tomelilla spelades många av Hasse & Tages filmer in. Deras filmer hade dessutom alltid världspremiär på biografen Rio i just i Tomelilla. Vi passerade passande nog som hastigast Hasse & Tage-muséet som finns i staden och där gällde det att vara på sin vakt. En liten blinkning och man hade missat muséebyggnaden som var väldigt liten.

 

Därefter bestämde vi oss för att återse Haväng. Eftersom det fortfarande var högsommarväder tog vi med oss en filt och la oss och solade i det underbara naturreservaten några timmar innan vi rullade vidare.

 

Vi hoppade över E4 och fortsatte på mindre vägar. När vi kom upp till Växjö stannade vi för att fika och vi tog en snabbkoll på den staden där jag bara varit en gång tidigare. Sedan iväg igen och vid 21-tiden rullade vi in i Linköping. Det var lönehelg och hotellet låg i stadens absoluta centrum med massor av restauranger runt knuten bokstavligen talat. Vi valde en middag på Harrys innna vi flanerade runt en stund i folklivet för att avsluta med att glutta lite på den tv-sända OS-invigningen.

 

 

Ursprungsplanen med stoppet i Linköping var att vi skulle ta en halvdagstur på Göta Kanal. Vi ändrade emellertid våra planer då vädret successivt höll på att bli sämre och vi kom på andra idéer att disponera dagen innan vi skulle åka hemåt. Vi bestämde oss för tre olika aktiviteter.

 

Vi startade med ett friluftsmuseum som heter Gamla Linköping. Ett område utanför stan till vilket man hade flyttat massor av äldre hus, gott så. Men det häftigaste med detta friluftsmuséum var att det var så levande. I de gamla husen och affärerna samt på gatorna fanns det människor i tidstypiska kläder som svarade på frågor eller som agerade som om de levde i staden för bortåt 100 år sedan. Många av byggnaderna härbärgerade också muséer. Det fanns exempelvis apoteksmuseum, bankmuseum, skolmuseum och mycket annat. Jag tycker att det var skithäftigt och trivdes verkligen när jag gick omkring bland den gamla bebyggelsen.

 

Därefter åkte vi ut till Flygvapenmuséet. Det var också väldigt värt och vi gick där i många timmar och tittade på mestadels gamla militärflygplan, men också intressanta utställningar. Bland annat fanns det en gedigen utställning om den så kallade Catalinaaffären som följde i kölvattnet av att Sovjetunionen under kalla krigets dagar i början av 50-talet först sköt ner en svensk DC-3:a och sedan ett Catalinaplan som var på uppdrag för att söka det förstnämnda planet. Jag har alltid varit fascinerad av flygplan och här fick jag mitt lystmäte och lite till. Det är märkligt att planen från tidigt 1900-tal överhuvudtaget kunde flyga, men det var nog så att det faktiskt skedde många olyckor också.

 

På väg till vårt nästa och sista mål för resan svängde vi förbi Ljungsbro där Cloetta har sin chokladfabrik och naturligtvis också försäljning. Tyvärr, eller som tur var, kom vi lite för sent och de hade stängt för dagen. Därifrån var det inte långt till Berg och det enorma slussystemet som finns i det lilla samhället, där Göta kanal rinner ut i sjön Roxen. Vi fick se såväl kanalbåtar slussa i de sammanlagt elva slussarna (om jag minns rätt) och det var ett fantastiskt skådespel. De som kom på det här med slussar var ju geniala och de sju nedersta slussarna mot Roxen är en så kallad slusstrappa som jag tror heter Carl Johans slussar efter den första svenska kungen av ätten Bernadotte, Carl XIV Johan. Där är höjdskillnaden hela 18,8 meter, vilket kanske inte låter så mycket men det är verkligen stor nivåskillnad.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 
Vid Bergs slussar fick vi bland annat se en kanalbåt slussa nedåt. En otroligt fascinerande syn som ständigt lockade mängder av nyfikna människor som vandrade runt de olika slussarna.

 

En ganska kort, men otroligt mysig semester. Visst, vi hade maxflyt med vädret vilket säkert förhöjde upplevelsen nere i Skåne. Det är säkert inte lika charmigt när det regnar på tvären. Vi blev så förälskade i Österlen att det är en plats vi snart vill återkomma till och där skulle vi gärna äga ett hus. Vi förstår verkligen varför det är så många skapande människor som bosätter sig där, men det är som jag varit inne på tidigare svårt att förklara exakt vad det är som gör det så fantastiskt. För mig gav i alla fall miljön en behaglig ro i själen och vi är supernöjda med vårt äventyr söderöver.