Stevens Sanningar

Nu har det varit kompakt bloggtystnad från mig under mer än två veckor. Jag är glad att så pass många ändå går in och tittar varje dag och för femtielfte gången lovar jag en uppsnäppning från min sida. Anledningen till att det varit tyst är att arbetet med skolans stora musik- och teaterprojekt tagit all min tid. När vi var inne i den mest intensiva repetitionsperioden jobbade jag bortåt 20 timmar per dygn med produktionen.

Vi är mitt uppe i våra föreställningar och har genomfört två offentliga föreställningar samt två skolföreställningar. Kommande helg arrangerar vi våra tre sista föreställningar och jag konstaterar att ordet succé inte är någon överdrift. Publiken vallfärdar och omdömena är rakt igenom positiva.

Jag har ofta beskrivit det unika i att vi har sådan bredd när vi skapar produktioner på Stallarholmsskolan. Vi exkluderar inte någon utan låter alla vara med som vill det. Den här gången är det 28 elever från årskurserna 6-9 och det har varit en helt obeskrivligt bra grupp att jobba med. Vi har med avsikt valt att låta alla få ungefär lika mycket att göra och även om dessa ungdomar naturligtvis har olika fallenhet för att stå på scenen, så är det obeskrivligt hur samtliga växer under ett projekt av den här typen. Det här är ett minne som de garanterat tar med sig länge, kanske hela livet.

På lördag har vi våra sista föreställningar och därefter fest. Jag vet redan nu att det kommer att bli ett enda stort gråtkalas. Den enorma känsla som bara kan uppstå i en grupp som jobbar mot ett gemensamt mål och som sedan lyckas är helt obeskrivlig. Jag är så oerhört tacksam att jag får vara en del av detta och jag får tårar i ögonen bara av tanken att se hur trygga de här eleverna blivit i vårt arbete. Ingen som inte är inne i produktionen kan nog någonsin förstå hur mycket slit det är på vägen innan det är dags att släppa in publiken, men det är värt varenda svettdroppe.

För mig och min kollega Lotta Bergil har det också betytt att vi ännu en gång bevisat att vi kan dra runt ett projekt i den här storleksordningen. Vi har nu tillsammans ansvarat för två stora scenproduktioner på Vikingavallen och två stora vårkonserter i Toresunds kyrka. Jag jobbar fantastiskt bra och prestigelöst tillsammans med Lotta och ser fram emot många nya produktioner i framtiden.

Den här gången har vi också utmanat oss själva genom att förverkliga en idé som jag fick för ett knappt år sedan, nämligen att göra om tecknade och animerade filmer till att spelas på en scen. Vi har gjort allt från scratch och vi är också mycket stolta över den scenografi vi skapat på Vikingavallen. Nog måste det vara okej att vara stolt när man känner att man lyckats med ett arbete?

Jag lovar att återkomma med fler bilder, och vad det lider filmklipp, från föreställningen. Jag vill också passa på att tacka alla som på något sätt medverkat och alla ni som köpt biljetter och kommit för att se Hakuna Matata.

//Steven :-)

Hela det fantastiska gänget inkl mig, Lotta samt ljud- och ljustekniker.